Rymdtid en teori om verkligheten i sammanhang

 

    Även om rymden enligt nuvarande fysik som lärs ut i skolvärlden består av tre dimensioner (längd. bredd och djup) finns det ytterligare en fjärde dimension, tiden. Utan den kan vi inte förstå eller visualisera universum som finns i fyrdimensionell rymdtid. Rymdtidens väv är en konceptuell modell som kombinerar rymdens tre dimensioner med tiden den fjärde dimension (saker sker i en bestämd eller obestämd följd utan tiden skulle enbart stillhet finnas och ingen rörelse finnas som kunde mätas som tidmätning i en händelsekedja).

Enligt den accepterade praktiska fysiken förklaras rumtiden är det de ovanliga relativistiska effekter som uppstår av att resa nära ljusets hastighet samt rörelsen hos massiva föremål i universum som är förunderligast. För en person i en supersnabb raket exempelvis kommer tiden att gå långsammare än för den som befinner sig på jorden. Något ingen av dem upplever men som likväl sker.

När personen i raketen kommer tillbaks till jorden är det inte i den tid han upplevt under resans gång vilken gått enligt dennes upplevelse i normal hastighet och han förväntar sig mentalt att samma tid gått på jorden.  På jorden har även tiden gått som vanligt men rymdresenären (som reser i nära ljusets hastighet för effekten ska uppstå) verkar för jordbon dra ut i generationer kanske tusentals år innan resenären en dag återkommer. Återkommer till en planet där allt förändrats och denne kanske glömts bort helt.

Tänk om någon från en okänd tidigare fas i jordens historia tusentals år tillbaks konstruerat en rymdfarkost rest ut i nära ljusets hastighet och nu plötsligt kom hem. Nog skulle vi förvånas och ta denne som från ett annat solsystem om ingen mytologisk berättelse visade att något skett för då kunde kanske några lägga ihop ett plus ett och förstå. (min anm).

I raketen är det inte bara tiden som rör sig långsammare utan även längden på föremålen i denna är kortare (inklusive farkosten) jämfört med för en person som reser i en mycket långsammare hastighet men inget av detta upplevs av resenärer i hastigheter nära ljusets utan allt verkar vara som vanligt.

Det beror på att rum och tid är relativa – de är beroende av en observatörs hastighet. Men ljusets hastighet är mer grundläggande än något av detta. Inget kan dock med dagens kunskap färdas snabbare än ljuset.

 

Slutsatsen att rumtid är ett enda medium var inte något som Einstein nådde fram till själv. Den idén kom från den tyska matematikern Hermann Minkowski vilken i ett tal 1908 sa: "Hädanefter är rymden i sig själv och tiden i sig, dömd att blekna bort i skuggor och endast ett slags union av de två kommer att bevara en självständig verklighet." https://einstein.stanford.edu/SPACETIME/spacetime2.html

Jag (min anm.) förstår inte riktigt detta uttalande. Troligen menas de tre dimensionerna som en och tiden som en och tillsammans som en union man inte ska dela på för att förstå verkligheten.

 

Den rymdtid han beskrev är känd som Minkowskis rumtid och fungerar som bakgrund till beräkningar i både relativitetsteorin och kvantfältsteorin. Den senare beskriver dynamiken hos subatomära partiklar beskrivna som fält enligt astrofysikern och vetenskapsförfattaren Ethan Siegel. Kvantmekaniken vilar på det faktum att de små bitar som utgör universum är diskreta eller kvantifierade. Så fotoner, partiklarna som utgör ljus är som små bitar av ljus som kommer i distinkta paket.

Vad som kan ses som rätt eller fel då det gäller att förstå verkligheten kan diskuteras men jag anser att strängteorin ska beaktas mer.

Bild pixabay.com