Även om
rymden enligt nuvarande fysik som lärs ut i skolvärlden består av tre dimensioner (längd. bredd och djup) finns det ytterligare en
fjärde dimension, tiden. Utan den kan vi inte förstå eller visualisera
universum som finns i fyrdimensionell rymdtid. Rymdtidens väv
är en konceptuell modell som kombinerar rymdens tre dimensioner med tiden den fjärde
dimension (saker sker i en bestämd eller obestämd följd utan tiden skulle
enbart stillhet finnas och ingen rörelse finnas som kunde mätas som tidmätning i
en händelsekedja).
Enligt den accepterade praktiska fysiken förklaras
rumtiden är det de ovanliga relativistiska effekter som uppstår av att resa
nära ljusets hastighet samt rörelsen hos massiva föremål i universum som är
förunderligast. För en person i en supersnabb raket exempelvis kommer tiden att
gå långsammare än för den som befinner sig på jorden. Något ingen av dem
upplever men som likväl sker.
När personen i raketen kommer tillbaks till jorden
är det inte i den tid han upplevt under resans gång vilken gått enligt dennes
upplevelse i normal hastighet och han förväntar sig mentalt att samma tid gått
på jorden. På jorden har även tiden gått
som vanligt men rymdresenären (som reser i nära ljusets hastighet för effekten
ska uppstå) verkar för jordbon dra ut i generationer kanske tusentals år innan
resenären en dag återkommer. Återkommer till en planet där allt förändrats och
denne kanske glömts bort helt.
Tänk
om någon från en okänd tidigare fas i jordens historia tusentals år tillbaks
konstruerat en rymdfarkost rest ut i nära ljusets hastighet och nu plötsligt
kom hem. Nog skulle vi förvånas och ta denne som från ett annat solsystem om
ingen mytologisk berättelse visade att något skett för då kunde kanske några
lägga ihop ett plus ett och förstå. (min anm).
I raketen är det inte bara tiden som rör sig långsammare
utan även längden på föremålen i denna är kortare (inklusive farkosten) jämfört
med för en person som reser i en mycket långsammare hastighet men inget av
detta upplevs av resenärer i hastigheter nära ljusets utan allt verkar vara som
vanligt.
Det beror på att rum och tid är relativa – de är
beroende av en observatörs hastighet. Men ljusets hastighet är mer
grundläggande än något av detta. Inget kan dock med dagens kunskap färdas
snabbare än ljuset.
Slutsatsen att rumtid är ett enda medium var inte något
som Einstein nådde fram till själv. Den idén kom från den tyska matematikern
Hermann Minkowski vilken i ett tal 1908 sa: "Hädanefter är rymden i sig
själv och tiden i sig, dömd att blekna bort i skuggor och endast ett slags
union av de två kommer att bevara en självständig verklighet." https://einstein.stanford.edu/SPACETIME/spacetime2.html
Jag
(min anm.) förstår inte riktigt detta uttalande. Troligen menas de tre
dimensionerna som en och tiden som en och tillsammans som en union man inte ska
dela på för att förstå verkligheten.
Den rymdtid han beskrev är känd som Minkowskis
rumtid och fungerar som bakgrund till beräkningar i både relativitetsteorin och
kvantfältsteorin. Den senare beskriver dynamiken hos subatomära partiklar beskrivna
som fält enligt astrofysikern och vetenskapsförfattaren Ethan Siegel.
Kvantmekaniken vilar på det faktum att de små bitar som utgör universum är
diskreta eller kvantifierade. Så fotoner, partiklarna som utgör ljus är som små
bitar av ljus som kommer i distinkta paket.
Vad
som kan ses som rätt eller fel då det gäller att förstå verkligheten kan
diskuteras men jag anser att strängteorin ska beaktas mer.
Bild pixabay.com
