Bild https://www.esa.int/ tagen av i tur och ordning (Hubble-
Webb- ALMAteleskopet) NGC 2346 känd som Fjärilsnebulosan är en planetarisk nebulosa ( astronomiska nebulosor t som består av materia som små och medeltunga stjärnor i slutfasen av existens strålar ut) 4 760 ljusår bort från jorden belägen nära himmelsekvatorn i
stjärnbilden Enhörningen
Fjärilsnebulosan är en bipolär nebulosa vilket innebär att den har två
lober som sprider sig i motsatta riktningar som bildar fjärilens
"vingar". Ett mörkt band av dammig gas blir fjärilens "kropp". Detta band är munkformat och ses från sidan från oss sett vilket
döljer nebulosans centrala stjärna. Det är en mycket gammal solliknande stjärna som
ger nebulosan den energi som får gas och stoff att lysa. Den dammiga nebulosans munkformation
kan vara anledningen till att nebulosans gas stoppas från att flöda ut från
stjärnan lika mycket i alla riktningar.
Den nya Webb-bilden zoomar in på mitten av
Fjärilsnebulosan och dess dammiga munkform, vilket ger en oöverträffad bild av
dess komplexa struktur. Bilden använder data från Webbs Mid-InfraRed Instrument
(MIRI) som arbetar i integralt fältenhetsläge. Detta läge kombinerar en kamera
och en spektrograf för att ta bilder vid många olika våglängder samtidigt
vilket avslöjar hur ett objekts utseende förändras utifrån våglängden.
Forskargruppen kompletterade Webb-observationerna därefter med data från ALMA (Atacama
Large Millimeter/submillimeter Array), ett kraftfullt nätverk av
radioparabolantenner.
Forskare som analyserade dessa Webb-data
identifierade nästan 200 spektrallinjer, som var och en innehåller information
om atomerna och molekylerna i nebulosan. Dessa linjer avslöjar nästlade och
sammankopplade strukturer som spåras från olika kemiska arter.
Forskargruppen har lokaliserat platsen för
Fjärilsnebulosans centrala stjärna, som värmer upp ett tidigare oupptäckt
stoftmoln runt den, vilket får den senare att lysa starkt vid de
mellaninfraröda våglängder som MIRI är känslig för. Placeringen av nebulosans
centrala stjärna har varit oklar fram till nu, eftersom detta omslutande stoft
gör den osynlig vid optiska våglängder.
Tidigare sökningar efter stjärnan saknade den
kombination av infraröd känslighet och upplösning som krävs för att upptäcka
dess skymmande varma stoftmoln. Med en temperatur på ca 220 000 Celsius är detta en av de hetast kända centralstjärnorna i en planetarisk nebulosa i vintergatan.
Intressant nog upptäckte teamet också ljus som avges
av kolbaserade molekyler så kallade polycykliska aromatiska kolväten, eller
PAH. De bildar platta, ringliknande strukturer, ungefär som de bikakformer som
finns i bikupor. På jorden hittar vi ofta PAH:er i rök från lägereldar,
bilavgaser eller bränt rostat bröd. Med tanke på var PAH:erna finns misstänker
forskargruppen att dessa molekyler bildats när en "bubbla" av solvind
från den centrala stjärnan sögs in i gasen som omger den. Detta kan vara det
första beviset någonsin på att PAH:er bildas i en syrerik planetarisk nebulosa något som ger en viktig inblick i detaljerna om hur dessa molekyler bildas.
Studieresultatet publicerades nyligen i Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. https://doi.org/10.1093/mnras/staf1194
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar