En infångad planet kan dölja sig i Oorts kometmoln. "OBS det handlar inte om planet 9".

 

Oorts kometmoln finns bortom Neptunus bana och sveper runt hela solsystemet. Det består av rester från solsystemets bildande. Oorts kometmoln antas vara ungefär mellan några tusen och minst 50 000 astronomiska enheter (AE en AE är avståndet jorden - solen) från solen (minst 0,8 ljusår). Här finns otaliga kometer, asteroider och sten av skilda storlekar.

1906 inledde astronomen och affärsmannen Percival Lowell en sökning efter "Planet X (planet 9) Idag anses Planet 9-hypotesen till stor del vara överspelad. 

Men det har inte hindrat astronomer från att leta efter planeter långt bort i solsystemets utkanter. Och enligt en ny studie kan de finnas där ute - bara mycket längre bort än Lowell förutspådde.

Ett internationellt forskarlag simulerade nyligen den instabila himmelska mekaniken i det tidiga solsystemet. De fann då att det finns en möjlighet att en eller flera planetstora kroppar kommit till ro i Oorts-moln, molnet som är en stor samling av isiga föremål som sträcker sig mellan några hundra miljarder till flera biljoner mil från solen, enligt NASA.

I den nya artikeln som beskriver arbetet som publicerats på preprint-servern arXiv beskrivs  hur solsystemet för ungefär 4,5 miljarder år sedan var   en orolig plats. Gravitation skickade skräp från det snabbt kylande protoplanetära dammolnet runt solen ut och bort och  samlades i ytterkanten av det vi i dag kallar Oorts kometmoln. Sten och kometer av skilda slag hamnade där och kanske någon planet som åkte iväg lite långt ut.  

Forskare har observerat ensamma planeter som vandrar runt i avlägsna solsystem. Enligt forskarna finns det ungefär 0,5 % chans att en av dessa egensinniga planeter kan ha bildats i vårt eget system och hamnat i Oort-molnet då det drev bort från solen.

Men laget beräknade att det är något mer troligt att en sådan eventuell planet som antas vara lik Neptunus (vanligaste slaget av upptäckt planetslag i universum)  kommit från ett annat solsystem och fångats in av - solens gravitation och hamnat i Oorts-moln. Chanserna att så skett är cirka 7 %, och om så är fallet kan ett objekt som liknar Lowells länge eftersökta planet 9 trots allt finnas där ute även om det skulle vara för långt bort för att påverka Neptunus bana som är den yttersta planeten enligt dagens sätt att beskriva planeter. Det var genom något man ansåg påverkade Neptunus bana man började fundera på en planet 9. Men planet 9 har inget med denna teori att göra.

Forskarna tror dock att det troligaste är att Oorts-moln endast  består av en samling mycket små och isiga föremål och inte en vilsen planet. Med tanke på storleken och avståndet till Oorts-moln kanske vi aldrig säkert kan få veta allt  som finns där ute. En hypotetisk jätteplanet som kretsar runt solen bortom Neptunus är inte helt omöjligt.

Inlägget ovan har som utgångspunkt en artikel i https://www.livescience.com/ där Joanna Thompson vetenskapsjournalist baserad i New York beskriver studien.

Bild vikipedia av en konstnärs version av Kuiperbältet och Oorts kometmoln.

Eldklotet Albertas väg i tid och rum

 

En internationell forskargrupp bestående av Denis Vida physics postdoctoral researcher och  Peter Brown, Canada Research Chair Research Chair in planetary small bodies och Paul Wiegert, fysik- och astronomiprofessor alla från Western's Institute for Earth and Space Exploration, tillsammans med medarbetare från University of Alberta, Curtin University, Comenius University (Slovakien), NASA Marshall Space Flight Center och RASC Calgary Centre har nu visat att ett eldklot som fick namnet Alberta hade sitt ursprung från kanten av solsystemet i Oorts kometmoln sannolikt bestod av sten och inte is. Något som utmanar teorin om hur solsystemet bildades.

Meteoroiden Alberta bröts upp i skyn nära Athabasca, norr om Edmonton, i februari 2021

Vid kanten av vårt solsystem finns Oorts kometmoln. Ibland får någon av dessa isiga objekt en knuff från kanske en annan komet eller blir störd vid närpassage av en stjärna som ger störning i gravitation eller av gigantiska molekylmoln. Då ändras en komets bana och tar kurs in i solsystemet mot solen. Då de närmar sig detta område kan vi se dem som kometer med långa svansar. Forskare har ännu inte direkt observerat några föremål direkt i Oorts moln men allt som hittills upptäckts från detta håll består av is. 

Teoretiskt sett bygger själva grunden för att förstå vårt solsystems början på grundantagandet att endast isiga föremål existerar i dessa trakter och ingenting av sten. Detta förändrades förra året när ett internationellt team av forskare, stjärnskådare och professionella och amatörastronomer ledda av västerländska meteorfysiker tog bilder och videor av en stenig meteoroid som flög genom himlen över centrala Alberta som ett bländande eldklot. Forskarna har sedan dess accepterat att allt pekar på att objektets ursprung är Oorts kometmoln. Men objektet består av sten.

"Denna upptäckt stöder en helt annan modell för bildandet av solsystemet, en som stöder tanken att betydande mängder stenigt material samexisterar med isiga föremål i Oorts-moln", säger Denis Vida doktorand i meteorfysik. "Detta resultat förklaras inte av den för närvarande accepterade solsystembildningsmodellen. Det är en komplett game changer."

Resultaten publicerades i dagarna i Nature Astronomy.

Själv kan jag inte se att det inte skulle finnas stenmeteoriter därute. Tvärtom anser jag det logiskt (min anm.). Hela universum och mellan galaxerna finns objekt av sten, svarta hål, damm, gas och troligen mörka planeter i skilda storlekar som bildats i ett solsystem men kastats ut vid något katastroftillfälle. Så mitt tips är att modell två på hur vårt solsystem kom till är närmre sanningen. Modellen som utan problem beskriver att i Oorts moln finns både kometer och asteroider.

Bild flickr.com på en av de första meteoriterna i meteoritregnet Leoniderna. Dessa har inget med eldklot Alberta att göra. För att se detta och filmklipp då Alberta bröts upp, se denna medföljande länk https://news.westernu.ca/2022/12/oort-rock/

Så bildades Oorts kometmoln

 

 Kuiperbältet  är ett bälte med en stor mängd asteroider och småplaneter (här ingår ex Pluto)   i banor runt solen beläget bortom Neptunus bana  ca 20 astronomiska enheter utåt (inte att förväxla med asteroidbältet mellan Mars och Jupiter). Det har uppskattas innehålla åtminstone 70000 så kallade transneptuner (TNO) med en diameter större än 100 kilometer i Kuiperbältet men mestadels består det av mindre asteroider i hundratusental.

 Oorts kometmoln däremot är ett vidsträckt kometmoln som omger hela solsystemet. Det består av rester från  solsystemets bildande. Oorts kometmoln antas ha kometer på ett avstånd av 3 000 AE och 100 000 AE från solen (ett AE astronomisk enhet är avståndet solen-jorden). Molnet antas innehålla mellan 10¹² och 10¹³ kometer med en uppskattad största massa på kanske 100 jordmassor (dvs ungefär Saturnus massa).

 Många observerade kometer i vårt närområde tros vara delar av Oorts kometmoln som störts i sin bana och fallit in mot det inre av solsystemet. Detta förklarar hur det fortfarande kan komma kometer in mot oss. 

Oortmoln upptäcktes 1950 av den holländske astronomen Jan Hendrik Oort som genom denna upptäckt kunde förklara varför det fortsätter att komma nya kometer med långsträckta banor i vårt solsystem. 

Ett team av astronomer från Leiden i Nederländerna har lyckats beräkna de första 100 miljoner åren av Oort-molns historia. Molnet innehåller ungefär 100 miljarder kometliknande föremål och bildar ett enormt skal vid kanten av vårt solsystem.

 Astronomerna kommer snart att publicera sitt omfattande datasimulerings resultat som visar molnets historia och dess konsekvenser i tidskriften Astronomy & Astrophysics.  Oort-moln bekräftas i Leiden-simuleringarna vara en rest av den protoplenatära skivan av gas och skräp från vilken solsystemet uppstod för cirka 4,6 miljarder år sedan. 

Kometerna, mm  i Oorts moln kommer troligen från två platser i universum. En del av objekten kommer från närtid i solsystemet. Dessa spillror och asteroider har kastats ut av jätteplaneterna över tid. En del av skräpet lyckades dock inte med det och finns fortfarande i form av asteroidbältet mellan Mars och Jupiter.

 En andra population av objekt kommer från andra stjärnor. När solen t bildades fanns det tusen andra stjärnor i närheten. Många av kometerna i  Oorts-moln kan då ursprungligen ha fångats in från dessa stjärnor. Stjärnor som efter sitt bildande blev egna solsystem i bana som blev till genom universums expansion. 

Spännande och intressant forskning (min anm.) läs gärna vidare i denna artikel där viss fördjupning i ämnet finns. 

Bild från vikipedia vilken visar en konstnärs version av Kuiperbältet och Oorts kometmoln.