Människor far illa på de få äldreboenden som fortfarande finns. De drivs med penningen som drivkraft, då de är privata företag med vinstintressen och agerar därefter. De drivs som fabriker med rationaliseringar av materialåtgång och personalminskning. Det är fabriker utan empati med de som vårdas här.
De i personalen som anser annorlunda slutar, resten ser arbetet som ett sätt att tjäna pengar, inget annat.
Hur kunde svenska folket acceptera idiotin med att privatisera vården? Hur kunde de tro att detta skulle förbättra vården, ge mer personal i vården och bättre miljö för sina gamla anhöriga? Vi har sett hur många ålderdomshem stängt, hem där äldre kunde få hjälp o samvaro. Idag sitter många - av tvång - isolerade i sina lägenheter, utan kontakt med någon. De få som kommer in på ett boende får acceptera att behandlas som ting som kostar.
Detta i ett land där vi har hög arbetslöshet. Där en idiotåtgärd finns som kallas fas3 som innebär att anordnare ska tjäna pengar på arbetslösa genom förvaring av dessa. Istället för att människor får ett arbete de kan leva på och göra livet drägligt för fler.
Pengar finns inte, sägs det. Man drar ner på äldrevården i kommunerna. Ja, självklart finns det mindre o mindre med pengar med alliansens förbannade jobbskatteavdrag, vilket endast fått de med arbete att få lite mer - på bekostnad av de som inget har - och kommunernas skattekraft minskat och denna brist på pengar tagits ut på bland annat de äldres möjlighet till ett drägligt liv.
Vi läser skräckskildringar i media dagligen just nu om äldres behandling. Men likt all annan medieuppmärksamhet, självdör snart intresset för detta, likt det försvann för fas3 o utförsäkringen, och alliansen kan sova vidare - precis som svenska folket gör.
Vägen mot ett mer utpräglat klassamhälle ökar och i fjärran väntar den totala samhällskollapsen. En kollaps där var och en, som på medeltiden, får klara sig bäst den kan.
