Google

Translate blog

fredag 9 oktober 2020

Galaxen med ett ultraviolett sken jämförbart med en kvasar.

 


Ett internationellt vetenskapligt team lett av forskare vid Centrum för astrobiologi (CAB, CSIC-INTA) med deltagande av Instituto de Astrofísica de Canarias (IAC) har hittat en ovanlig galax som fått beteckningen BOSS-EUVLG1. I galaxen sker hög stjärnbildning men den innehåller nästan inget damm vilket gör den till den mest lysande av sin typ av kända galaxer hittills (stjärnbildning i hög takt utan stora dammoln för detta).

Galaxen hittades med observationer gjorda från Gran Telescopio Canarias (GTC), vid Roque de los Muchachos Observatory, (Garafía, La Palma, Kanarieöarna) och ATACAMA Large Millimetre/submillimetre Array (ALMA), i Chile. BOSS-EUVLG1 har en rödförskjutning på 2,47. Måttet som användas för att hitta avstånd i rymden ju längre bort en galax är desto större värde. För BOSS-EUVLG1 innebär värdet 2,47 att vi observerar galaxen när universum var cirka 2 miljarder år gammalt.

De stora värdena för rödförskjutningen och luminositet av BOSS-EUVLG1 gjorde att den först klassificerades i BOSS (Baryon Oscillation Spectroscopic Survey) projektet som en kvasar. Men av observationerna som sedan gjordes med OSIRIS- och EMIR-instrumenten på GTC och med millimetervågteleskopet ALMA har forskarna visat att det inte är en kvasar utan en galax med extremt exceptionella egenskaper.

Studien visade att den höga luminositeten hos BOSS-EUVLG1 i ultraviolett och i Lyman-alfa-emission beror på det stora antalet unga massiva stjärnor i galaxen  BOSS-EUVLG1 verkar  av en explosion i bildande av stjärnor. Detta samtidigt som det knappast finns något damm som då resulterar i  ett mycket lågt metallinnehåll i dessa nya stjärnor förklarar Rui Marques Chaves, en forskare vid CAB, tidigare doktorand vid Instituto de Astrofísica de Canarias och universitetet i La Laguna (ULL) och huvudförfattare till studien. Min (anm.) är att vanligtvis bildas stjärnor utifrån damm och gaspartiklar vilket sker i ex Vintergatan. Men då handlar det om äldre galaxer där supernovor och andra rörelser gett galaxen damm eller gasmoln och detta damm då innehåller en hög halt av metallstoff.

Graden av stjärnbildning i denna galax är mycket hög runt tusen solmassor per år vilket är betydligt högre än den i Vintergatan och detta fastän galaxen är 30 gånger mindre än Vintergatan. I galaxer så unga som denna där stjärnbildning sker är det vanliga att stjärnbildningen är låg tills supernovor och damm från andra källor ökar på denna. Allt beroende på gravitation.


"Denna hastighet av stjärnbildning är jämförbar endast med de mest lysande infraröda galaxer vi känner till men i dessa finns mycket damm för stjärnbildning. Avsaknaden av damm i BOSS-EUVLG1 gör att dess ultravioletta och synliga utsläpp når oss med knappast någon dämpning av ljus", förklarar Ismael Pérez Fournon, en IAC forskare och en medförfattare till studien. Resultaten av studien tyder på att BOSS-EUVLG1 är ett exempel på de inledande faserna i bildandet av massiva galaxer.

Trots sin höga luminositet och stjärnbildningshastighet visar dess låga metallicitet att galaxen knappt har haft tid att berika sitt interstellära medium med damm och nybildade metaller. Men galaxen kommer att utvecklas mot en dammigare fas liknande de infraröda galaxerna konstaterar Camilo E. Jiménez Ángel, en doktorand vid IAC, och medförfattare till studien. Även dess höga luminositet av UV-strålning kommer att pågå bara några hundra miljoner år vilket är en mycket kort period i utvecklingen av en galax ".

Aktuellt just nu är nobelpriset i fysik. Med anledningen av nobelpriset i fysik där upptäckten av svarta hål premieras i år. Att jag är tveksam till förklaringen av svarta hål. Jag misstänker att det vi ser som svarta hål är en stark gravitationskälla som får stjärnor att dansa runt denna och dra in i denna gas damm och ibland större objekt. Källan (det svarta hålet) är inget av materia utan enbart en otroligt stark gravitation som är en gravitation i sig utan botten eller början från Big Bang. Så ser jag på svarta hål. Men nobelpristagarna är väl värda sitt pris ( hur man än ser på svarta hål är det ett mörkt runt område som nu fotograferats och bevisats existera) och nästa år hoppas jag att de som visade existensen av gravitationsvågor får nobelpriset. Nu tillbaks till ovan inlägg.

Bild från vikipedia Kvasaren 3C 273 (vilken klassas som en blasar en mycket ljusstark galaxkärna) som finns i riktning mot stjärnbilden jungfrun på ett foto taget av rymdteleskopet Hubble

torsdag 8 oktober 2020

Hjälp NASA att analysera bilder för att finna exoplaneter därute. Öppet för alla.

 


Rymdteleskopet TESS använder sina fyra kameror för att ta bilder av en utvald bit av universum, En så kallad sektor var 10 minut i en månad i taget. Denna upprepande bildtagning gör att Tess upptäcker när planeter passerar framför sina stjärnor eller den så kallade transiteringen sker då stjärnans ljus dämpas ner. Under loppet av ett år samlar TESS hundratusentals ögonblicksbilder vilka var och en innehåller tusentals möjliga planeter något som omöjliggör granskning av forskare att undersöka utan hjälp. Datorer hjälper till och gör arbetet mycket bra då det gäller analyseringen av bilderna men de är inte perfekta, sade Kostov en av de forskare som är med i arbetet. Även de mest noggrant utformade algoritmer kan misslyckas då signalen från en planet är svag. Några av de mest intressanta exoplaneterna, som små världar med långa banor kan vara särskilt utmanande att finna för algoritmerna.

Därför hjälper PlanetPatrolvolontärer till med att upptäcka sådana världar för att  bidra till forskarnas förståelse av planetsystems form och utveckling i universum.


Men planeter är inte den enda källan till förändringar av stjärnljus. Vissa stjärnor ändrar naturligt ljusstyrka över tiden till exempel pulsarer. I andra fall kan en stjärna förmörkas genom att två kretsande stjärnor  i ett dubbelstjärnesystem växelvis transiterar eller förmörkar varandra. Det kan ske en förmörkelse i detta som ger en illusion av en planet som passerar en stjärna. Instrumentala egenheter kan också orsaka variationer i ljusstyrkan vilket även något mellan oss och stjärnan ger som passerande gasmoln i tomma rymden, asteroidpassage på närmre håll etc. Alla dessa falsklarm kan lura automatiserade planet-jakt processer av datorsökande. Därav behov av mänskliga ögon och människors slutledningsförmåga och nyfikenhet vilken aldrig helt kan ersättas av artificiell intelligens eller dess algoritmer

På den nya hemsidan kommer deltagarna att hjälpa Kostov och hans team sålla igenom TESS bilder av potentiella planeter genom att svara på en uppsättning frågor för varje bild som ex om den innehåller flera ljuskällor eller om det liknar ströljus snarare än ljus från en stjärna. Dessa frågor hjälper forskarna att begränsa listan över möjliga planeter för ytterligare uppföljningsstudie. Det är öppet att ansöka som planethittare för alla ta chansen här. 

onsdag 7 oktober 2020

Första fyndet av en exoplanet i en annan galax än Vintergatan

 


En bra bit över 4000 exoplaneter har hittats. Planeter i banor runt andra stjärnor. Men hittills är det vid stjärnor i vår egen galax som dessa solsystem hittats. Detta är inte konstigt utan det konstiga och uppmärksamma är att nu har en exoplanet runt en sol i en annan galax hittats. Inte i Andromedagalaxen (ca 3 miljarder ljusår från oss) vilken är vår närmsta galax utan i galaxen M51 vilken finns ca 23 miljarder ljusår bort.

Det är en grupp forskare från USA och Kina som har hittat de första bevisen på en sådan planet. Om fyndet bekräftas som en planet (vilket mycket talas för) kommer den att få namnet M51-ULS-1b.

I de flesta fall skulle det vara extremt svårt att identifiera en planet på ett sådant avstånd.  Men vad som gjort detta möjligt är att objektet finns inom ett binärt system som i sitt centrum antingen har ett svart hål eller en neutronstjärna vilken är i färd med att konsumera en annan stjärna. Av den anledningen avges en enorm röntgensignal vilket uppmärksammades av forskarna. Sådana källor är sällsynta. En annan faktor i upptäckten var att röntgenstrålningens källa har visat sig vara mycket litet —så litet att ett föremål som passerar mellan den och oss här på Jorden tillfälligt blockerar röntgenstrålarna. Det är denna blockering av röntgenstrålen forskarna observerade och ser som en möjlig planetarisk transitering (dämpning av strålning, passering) som varade i ungefär tre timmar.

Hittills har forskarna uteslutit möjligheten att en annan stjärna blockerade röntgenstrålarna och konstaterar att det binära systemet är för ungt för den möjligheten. De har också uteslutit möjligheten att det  är material som dras in i källan (det svarta hålet eller neutronstjärnan) som är orsaken till nedtoningen.

Mer studie av systemet krävs innan objektet kan bekräftas som en planet men om det bekräftas säger forskarna att planeten sannolikt är  ungefär lika stor som Saturnus.

Spännande upptäckt (min anm.) men säkert finns exoplaneter runt stjärnor i alla galaxer. Att upptäcka en i en så avlägsen galax är dock sensationellt. Men jag utesluter inte att det de upptäckt är en nedtoning av röntgenstrålen som kan ha som bakgrund att ett objekt på sin väg mellan oss och M15 är orsaken. Men att det är just en planet där ute vid denna sol i galax M51 som är orsaken är dock ingen omöjlighet.

Bild från vikipedia på M51 Malströmsgalaxen där planeten ska finnas runt sin sol. Bilden tagen av Hubbleteleskopet.

tisdag 6 oktober 2020

Ett ultraviolett sken kan ses runt kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko

 


Det är data insamlade av rymdsonden Rosetta som studerats. Rosetta sändes upp för att undersöka asteroiden Comet 67P under 2004 och sista kontakten med farkosten skedde 2016. Uppdraget var lyckat. Likt jordens norrsken verkar Comet 67P: s norrsken bestå av laddade partiklar från solen i form av solvinden vilken tillsammans med atomer och molekyler bestående av kolväten sveper över kometen och ger ett glödande ultraviolett sken vid dess poler.

Norrsken på Comet 67P är inte av samma ursprung som på jorden. Jordens norrsken uppstår av fotovoltaisk vind. Den fotovoltaiska effekten är en direkt omvandling av ljusenergi från solen (fotoner) till elektrisk energi (elektroner) vilka interagerar med atmosfäriska partiklar som syre och kväve vilket ger ett sken i rosa, lila och blått.

”Men när fotovoltaisk vind sveper runt partiklar inom kometens omkrets där kolväten strömmar ut från kometens isiga kärna produceras hög energi i form av  ultraviolett strålning som ses som synligt ljus. Den efterföljande glöden man då ser anses vara av ett annat slag än jordens norrsken," enligt Marina Galand atmosfärfysiker vid Imperial Faculty London och ledande inom forskningen som nämns studien.

Forskarna upptäckte att denna högenergistrålning som kommer från Comet 67P:s halo är resultatet av att elektroner inom fotovoltaisk vind accelereras när de strömmar över kometen och gör att de kolliderar med sin omgivning, som består av väte, syre, kväve och olika partiklar. Forskare hade i förväg sett ultravioletta utsläpp vid Comet 67P men de misstog då dessa utsläpp som fotoner eller partiklar från solvinden som gav sken vid träff med kometen. "Genom att analysera Rosettas data,"  säger Galand visade det att foto voltaisk vind av elektroner är grunden för glöden och inte fotoner som tidigare antagits." 

Medan jordens norrsken kommer från planetens magnetism har Comet 67P inte ett magnetiskt fält. Jordens magnetism ger fotovoltaiska partiklar vid polerna medan Comet 67P: s norrsken  ses utöver hela kometen. Egentligen (min anm.) är namnet norrsken då fel. Kometsken anser jag varit en bättre beteckning på fenomenet.

Bild på 67P/Churyumov-Gerasimenko från  vikipedia. Följ ovanstående länk för att se dess rörelse och sken.

måndag 5 oktober 2020

NU har en planet hittats som har en omloppsbana runt sin sol på 3,14 år eller lika med Pi-talet

 


Astronomer har hittat en främmande värld vilken rundar sin stjärna likt ett urverk på samma tid som pi-talet 3,14 jorddagar, en nära approximation av den berömda matematiska konstant pi.

Talet π (pi) vilket även kallas Arkimedes konstant är en matematisk konstant som representerar förhållandet mellan en cirkels omkrets och dess diameter. Dess värde är knappt 3,1416 men då talet är irrationellt kan det aldrig skrivas ut exakt med siffror. (Pi är ett ologiskt tal; siffrorna till höger om decimalkommat pågår för evigt.) 

Som namnet antyder är K2-315 b den 315:e utomjordiska värld som hittats med hjälp av K2-data (Keplertelekopet)  K2-315 b är cirka 95 % så stor som jorden. Denna storlek tyder på att den främmande världen är en stenplanet inte en gasplanet. K2-315 b: s sol är en femtedel av storleken på vår sol och inte alls lika varm. Men exoplanetens omloppstid visar på en närhet till sin sol gör att vi kan anta dess ytas temperatur till ca177 grader Celsius).

”Detta skulle vara för varmt för att vara beboeligt för liv i den typiska förståelsen av uttrycket”, säger studiehuvudförfattare Prajwal Niraula  doktorand vid the Department of Earth, Atmospheric and Planetary Sciences vid Massachusetts Institute of Innovation (MIT) i Cambridge.

Astronomer har hittat omkring 4300 exoplaneter hittills och numera pensionerade Keplerteleskopet vilkens upptäckter är markerade nummermässigt med ett K är upptäckare för ungefär två tredjedelar av dessa fynd.

Det (min anm.) fascinerande är att det finns en planet därute med en omloppstid lika med talet pi. Man kan fundera över om det har en betydelse mer än att det är slumpen som gör att omloppsbanan är pi. Jag är tveksam till slumpen. Men vad man ska leta efter för att förstå vad pi är blir nog en fortsatt gåta då många i mer än tusen år försökt förstå varför pi som är en tal vid mätningar inte har ett konkret svarsresultat.

Bild från vikipedia Illustration av π som förhållandet mellan diameter och omkrets av en cirkel med diametern 1.

söndag 4 oktober 2020

Visst kan det finnas liv långt under Mars yta

 


Forskare vid Centrum för astrofysik | Harvard & Smithsonian (CfA) och Florida Institute of Technology (FIT) kan ha listat ut hur man avgör om liv finns och var djupt under ytan på Mars, månen och andra steniga objekt i universum. Det ska inte förväxlas med att leta i  vatten på en yta.

"Vi undersökte om förhållanden som är mottagliga för livet kan existera djupt under ytan av steniga objekt som månen eller Mars eller har gjort så någon gång och hur ett sådant sökande kan göras," säger Lingam, huvudförfattare till forskningen.  "Till exempel har Mars för närvarande inte några långvariga vattenförekomster på dess yta (mer än korta perioder vid polerna då ett tunt skikt fruset vatten kan ses på vintern). Men det är känt att här finns minst en underjordisk sjö." 

Enligt Loeb en av de andra forskarna säger denne. "Både månen och Mars saknar en atmosfär som skulle tillåta flytande vatten att existera på deras ytor, men de varmare och trycksatta regionerna under ytan kan tillåta livets kemi i flytande vatten."

Forskningen kom också fram till en gräns för hur mycket biologiskt material som kan finnas i djupa miljöer under ytan och svaret är att det är litet men möjligt. Vi fann att den biologisk materiella gränsen kan vara några procent som under jordens biosfär (under jorden och atmosfären) och tusen gånger mindre än jordens globala biomassa," enligt Loeb som och tillade att cryophiles-organismer som trivs i extremt kalla miljöer potentiellt skulle kunna överleva och  föröka sig på till synes livlösa steniga kroppar. 

"Extremofila organismer är kapabla till tillväxt och reproduktion vid låga minusgrader. De finns på platser som är permanent kalla på jorden såsom polarområdena och i det djupaste platserna i havet på jorden därför kan de överleva även på  månen eller Mars."

Men att söka rätt platser att undersöka på Mars handlar om både tur och skicklighet. Om detta ger resultat kan vi (min anm.) få svaret om det finns liv på Mars eller månen eller någon annan himlakropp därute.

Bild från Vikipedia vilken är en panoramabild i äkta färger visar Victoriakratern från Kap Verde på Mars.

lördag 3 oktober 2020

Något är på väg mot oss för att hamna i en tillfällig bana runt jorden. Ingen vet säkert vad det är.

 


2020 SO är en liten jordnära asteroid eller ett artificiellt (tillverkat) föremål, ingen vet vad det är, med en uppskattad storlek av 8-14 meter i diameter. Föremålet upptäcktes vid Pan-STARRS1-undersökning vid Haleakala-observatoriet på Hawaii den 17 september 2020.

Objektet närmar sig för närvarande jorden och dess nominella bana indikerar att den tillfälligt kommer att fångas in av jorden senast den 15 oktober 2020. I denna bana bör den finnas som en extra måne till Jorden fram till maj 2021 då den bör försvinna ut i rymden igen enligt beräkningar utifrån dess banberäkning.

2020 SO har vissa funktioner som skiljer det från vanliga asteroider. Enligt NASA/JPL:s beräkningar kommer objektet snart att passera jordens måne med en hastighet av 3 025 km/h eller 0,84 km per sekund (0,5 mi/sek). Det är en extremt långsam hastighet för en asteroid.

Beräkningar visar att denna "långsamma asteroid" kommer att kretsa kring solen i framtiden (om den gjort det tidigare vet vi inte om det är en asteroid kan så vara fallet annars inte) i en bana som tar 1,06 år (387 dagar). Den låga relativa hastigheten, tillsammans med den jordliknande omloppsbanan tyder på att det kan vara ett artificiellt objekt som kan ha sitt ursprung från jorden. 

Paul Chodas, chef för NASA: s Near Earth Object center vid Jet Propulsion Laboratory i Pasadena, Kalifornien föreslog att objektet kan vara en raketdel av Surveyor 2, en robotrymdfarkost som sändes till månen den 20 september 1966. Surveyor 2 uppdraget var tänkt att skicka den andra månlandaren i american Surveyor programmet för att utforska månen. Men Surveyor 2 rymdfarkosten sprängdes i rymden ovanpå en Atlas LV-3C Centaur-D raket från Cape Kennedy, Florida. En kursändringskorrigering misslyckades och orsakade att styrenheten förlorade kontakten med farkosten tre dagar senare då en propeller misslyckades med att antändas. Felet fick rymdfarkosten att tumla och slutligen krascha nära copernicuskratern på månen.

Om 2020 SÅ är en del från detta skeende får ytterligare observationer och spektroskopiska observationer svara på. 2020 SO är en konstig, långsam rymdsten, eller människotillverkat rymdskrot det är det enda vi säkert vet i dag. Jorden har tidigare fångat in asteroider tillfälligt och ibland har de tagits som asteroider men visat sig vara rymdskrot. Så vad det är får vi troligen veta snart.

Vad detta är vet ingen. Man kan även tänka sig att det kan vara ett tillfälligt besökande  föremål eller en farkost som ska besöka oss med något års mellanrum tillverkat av en annan planets intelligens som kommer i spionagesyfte. Men det är kanske att gå för långt. Men man får tankar till det mystiska snabba  besöket av Oumuamua i solsystemet vilket vi ännu inte vet vad det var (min anm.).

Bild på objekts bana uträknande bana från vikipedia.