Finns du eller skambeläggs du av Alliansens politik

Vi vill nog alla synas och märkas och inte nonchaleras och ses ner på som mindre kunniga eller mindre värda i förhållande till andra.

Människors lika värde är en av grundpelarna i demokratiska stater. Där man frångått detta har efterhand diktaturer av skilda slag uppstått och då har även förtryck av folkgrupper kommit som ett brev på posten.

Människan är egoist och grym, detta visar historien. Se bara på slavsamhällena. Det var inte länge sedan slavskeppen gick i skytteltrafik mellan Afrika och Amerika med brittiska redare och köpmän som skeppare. Läs skräckboken (en fackbok) Slavskeppet som utkom 2008 av Marcus Reider, man mår illa av hur människor kan behandla andra på grund av att man ser ner på de som är olika än en själv.

Inte konstigt att vi ännu har främlingshat och inte konstigt att Alliansens hatpolitik mot arbetslösa och sjuka fick makt och är så populär politik.

Människan är egoist och om inte staten är stenhård med människors lika värde blir det segregation och misstänksamhet mot de som har det sämst.

I förlängningen kan det ge hat mot dessa grupper så Alliansens politik är farlig och ingen vet var det slutar om de får fortsatt mandat. Vi har skräckregimer som börjat som populära demokratier och slutat som utrotningsdiktaturer där folk fick lida innan man tog till våld och fick en demokrati värd namnet igen.

Historieböckerna är vår tids varningssignaler om vad som sker när man ser ner på vissa grupper av befolkningen från statens sida.

Visar ditt beteende när du reagerar på vem du är?

Troligen. Fobier för något visar att du har något inom dig som inte är helt ok. Detta kan ses och upplevas från många om man vill se det. Många gånger önskar man inte se detta utan istället döljer man det för sig själv om det handlar om en ny bekantskap. Man söker något spännande eggande inte något som inte kan ses som ok.

Ansiktsutryck kan även de visa på vem du är när du reagerar vid påhopp, beröm eller annan emotionell känsla som ges dig. Alla visar dock inte hur de känner. En del känner ingenting. Men många kan och har lärt sig att inte visa utåt vad de känner och tycker. Detta är positivt vid pokerspel exempelvis.

Men merparten av oss reagerar och mer än vi anar utåt mot påverkan. En del är öppna i sina gester och ansiktsuttryck som en öppen bok. Andra visar en falsk fasad.

Vem som gör vad och vem som är vad missbedöms ofta. Därför visar inte ditt beteende vem du är. Det visar istället något som kan tolkas helt galet, men ändå det som du bedöms som.

Resor i dag är inte samma äventyr som resor tidigare.

Äventyrens tid är förbi. Resor i dag är ofta tillrättalagda av guider, resebyråer och flygbolag.

Upptäcktsresorna där man reste och inte visste om man kom hem igen eller vad som fanns dit man reste mödosamt och ansträngande finns knappast i dag.

De flesta resor går till stränder, barer och pooler. Det är många gånger samma hotellkedjas hotell som på föregående års plats. Ny strand eller samma för den som reser till samma plats varje år.

Hetare sol mer svett och billigare sprit. Meningsfullt? Absolut inte. Totalt meningslöst resande. Det skulle ge mer att stanna hemma. Ta in på ett hotell runt knuten sola i solarium och bada i poolen.

Resande förr däremot innebar upplevelser. Visst finns denna möjlighet i dag med. Resor till pyramiderna i Egypten m.fl. kulturellt unika platser ger självfallet en del. Men först på plats är man inte. Denna upplevelse är i dag enbart något för arkeologer som hittar något dolt eller för framtiden astronauter eller de som är djuphavsdykare.

Själv gör jag som Jules Verne reser i hemmet genom litteraturen och teven. Det räcker. Utflykter gör jag i närmiljön det ger lika mycket om man lär sig att se det lilla. En promenad med uppmärksamhet ger garanterat alltid någon ny upptäckt även om du skulle gå samma väg dagligen. Väder m.m. gör ex att man ser saker i olika ljus dag för dag för att ta ett ex.

Genier och obildbara samma skrot och korn

Ja båda är extremer men i motsatta riktningar. Motsatser tar ut varandra mänskligt sett innebär det att en normalbegåvad människa kan mycket om det mesta men är helt okunnig om vissa saker på grund av att personen inte har fallenhet att lära sig något om detta.

En obildbar kan inget eller lite om något. Ett geni kan vara det på ett speciellt område som denne intresserar sig för men kan även vara mycket bildad inom alla områden denne kommit i kontakt med.

Som jag skrev ovan, motsatser tar ut varandra och normalt bildas då ett medelläge, en balans. Så även i andra sammanhang.

Alla är både onda och goda i skilda sammanhang. Men det innebär inte att det inte finns människor som är enbart onda eller enbart goda.

Man kan ta vilka exempel som helst även inom fysiken.

Det finns hetta som om den får energi fortsätter vara hetta. Det finns kyla som om ingen energi tillförs fotsätter att vara kall. Rymdens isande kyla är ett exempel. Men låter man en kall isbit här på jorden eller kokande vatten lämnas i fred kommer en jämvikt att uppstå utefter omgivningen. Kyla övergår i värme och värmen avtar. Det blir en balans, ett medelvärde utefter omgivningen. Så kan man säkert se på människors förmågor också.

Förr talades det om att tankar måste tuktas i skolan.

Den som bl.a. använde detta uttryck var Erik Gustaf Geijer under första hälften av 1800-talet. Han var professor i historia i Uppsala och mycket intresserad av uppfostran och undervisning.

Men vad kan vi idag se från detta uttryck av tanketuktning, finns den och hur gestaltar den sig?

Vi har åsiktsfrihet i Sverige av i dag. Kan man då säga att tankarna tuktas i dagens Sverige?

Ja till viss del görs det även numera. Det är förbjudet att diskriminera människor och att framföra främlingsfientliga budskap på gator och torg om man inte först fått tillåtelse och tillhör en organisation av politisk art. Detta då vi har politisk åsiktsfrihet.

Tanketukt behövdes förr i syfte till att underkasta sig samhällets normer av underkastelse till kyrka och makthavare.

I dag handlar det om underkastelse till samhällets normer och moraluppfattningar.

Behövs detta? Troligen, vi har sett exempel på hur samhällen där moralen varit lika med folkförtryck inneburit diktaturstaters tagna rätt att utrota oliktänkande. Och bedömningen av vilka som är detta beror på politiskt system och människors rättsuppfattning.

Om allt vore fritt i möjligheter, i tyckande, skulle snart diktatorer sett dagens ljus som säkert åter skulle lyckats med att få rättrogna anhängare att skapa nya lagar enligt deras ledares ideologi.

Vi har i dag demokrati och moraliska lagar men likväl en otrolig skillnad i människosyn i Sverige i dag mot för några år sedan. Alliansens politik skulle aldrig fått gehör för bara ett tiotal år sedan. Hur skulle då Sverige se ut med en diktator vid makten?

Har varje ämne sin speciella lästeknik?

Detta var något psykologen Arthur Irving Gates påstod under första hälften av 1900-talet.

Jag ska fundera lite över detta här.

Kanske ändå. Läser man ritningar över något är det bilder man försöker förstå och se ett sammanhang i. Är det text är det skillnad på när man läser om något man vet något om och har förförståelse för. Då kan man läsa snabbt och kanske hoppa över en del. Man förstår ändå. Är det om något man inte kan så mycket om får man tänka efter lite då och då för att få kunskapen att passa in i det man redan anser sig förstå. Är språket akademiskt får man kanske läsa begreppen några gånger och även slå upp dem. Men då bör man tänka på att ett begrepp kan betyda olika i skilda vetenskaper. Sociologiska begrepp har inte alltid samma betydelse som pedagogiska fast ordet är detsamma.

Sedan är det även annorlunda att läsa matematik då handlar det om att förstå formler och för att förstå formler måste man testa dem för att förstå dem.

Så nog blir lästeknikerna skilda för olika ämnen om någon förståelse ska komma ut av det hela.

Vem tillhör genomsnittet? Finns det?

Genomsnitt är ett begrepp som används för att hitta samband och uträkningsmöjligheter i skilda sammanhang. Men genomsnittet finns egentligen inte i verkligheten utan är och förblir ett abstrakt tankebegrepp eller matematiskt begrepp för att kunna katalogisera något. En grupp individer, händelser eller ting.

När man börjar leta efter medelmänniskan, medelhändelsen eller medeltinget utefter detta begrepp hamnar man i teorins och abstraktionens värld. Inte i verkligheten. Den medelperson man ser i sina beräkningar finns inte i verkligheten. Den händelse man kan beräkna finns inte. Det ting man beräknat som medelvärde finns inte. Allt är unikt men för att förstå verkligheten och kunna beräkna något som troligast behövs begrepp som medelvärde, median m.fl. värden i matematikens tjänst och statistikens pelare.

Men då vi börjar ta dessa begrepp som något konkret i verkligheten (obs medianen är dock konkret då det är mest förekommande värdet bland en mängd uppräknande värden om nu inte detta är ojämnt och därmed delas i hälften) då är vi illa ute och tycker oss kunna bevisa allt med statistiska metoder och då är vi nära ett samhälle där vi styr utefter värderingar.

Subjektiva värderingar som vi alltid kan bevisa genom manipulation av statistiska metoder.