Att lära sig att inte bry sig.

Det var en plikt och självklart att bry sig förr.

Man hjälptes åt med egna och andras barn genom att stoppa ofog man såg. I dag låtsas dagens vuxna inte se förstörelse ungdomar och barn gör. De går förbi och bryr sig inte heller om att någon misshandlas framför en, utan går omvägar av feghet och dumhet för att slippa bli inblandad.

Dagens vuxna är en skam i jämförelse med gårdagens.

Ingen vågar bry sig och ser det enbart som en polissak att ingripa.

Det är brottslingars och misshandlares utopia vi skapat.

Man präglar barn till att inte bry sig och som vuxna gör de självfallet oftast då inte detta.

Hur blev det så?

Jag tror att missriktad barnuppfostran och tron på att samhället ska lösa alla problem ligger bakom.

Mycket var bra i den långa socialdemokratiska regimen. Fördelningen av ekonomiska resurser på ett rättvist sätt skapades där även, sjuka, arbetslösa och andra utanförlevande kunde klara sig och leva någorlunda gott.

Men missriktad respekt för barns och ungdomars sätt att leva var fel. Gränsdragningar var något man förr var noga med, och alltid varit, men dessa uppluckrades.

Respekt för barns vilja, men inte motsatsen barns respekt för vuxna, skapades. Resultatet ser vi idag. Omogna föräldrar som inte klarar av sina egna problem och då självfallet inte heller barnens, vilka de vare sig inser eller förstår.

Lärare utbildas olika beroende på tidsvärderingar.

Gårdagens lärarutbildning innebar att kunna något om mycket. I dag att kunna mycket om litet.

Folkskolläraren var allvetare och fick i många fall vara rådgivare åt den lokalbefolkning som fanns i närområdet där denne verkade. I dag är grundskoleläraren en medelsvensson som inte uppmärksammas mer än vem som helst om denne inte begår något brott.

Gårdagens lärare var representanter för den kristna läran, den skulle läras ut och morgonbön, bordsbön och avskedsbön var legio plus en kort undervisning i ämnet varje morgon. Jag var själv med om detta under mina första 4 skolår i början av sextiotalet.

Förr lärde sig läraren att hålla disciplin på eleverna, agan var vanlig ofta påhejad av föräldrar som såg det som självklart att barnen fick en omgång vid olydnad i skola som hemma och av grannar vid behov. Det var ordning på ett annat vis i skolor och bostadsområden, alla vuxna hjälptes åt även med barn som inte var deras egna.

I dag vågar få vuxna säga till barn som uppför sig illa eller är högljudda i bostadsområden om det inte är deras egna. Ja även då kan de få problem om de för hårt talar till egna barn. Till andras kan de inget säga då dagens föräldrar anmäler, liksom barnen, så fort någon möjlighet ges.

Jag sköter mina barns uppfostran själv påstår många föräldrar och önskar ingen inblandning. Ja dessa dumskallar får skylla sig själva om de då en vacker dag upptäcker att deras odåga till son eller dotter råkat illa ut då ingen vågat bryta in då denne misshandlat, exempelvis, eller blivit detsamma eller annat ofog utspelats.

Finns det konstigare föräldrar historiskt sett än de vi har i dag och kan man se dem som ansvarsfulla? Svar NEJ! Bara överbeskyddande, svartsjuka och handlingsförlamade.

Mental hälsa, vad innebär det i dag?

Även detta är tidsbundet.

För länge sedan sågs den som sade emot övermakten som mentalt sjuk och spärrades in.

Den som inte lydde sina föräldrar sågs även denne som mentalt störd eller med ett annat ord som idiot.

Idiot var ett vanligt uttryck för de som inte sågs passa in. I kyrkböcker mm ses många benämnas som idiot fram till början av 1900-talet.

Mentalt störd, olydig eller ickelämpligt uppträdande, vilket kunde vara att föda barn utan att ha en far till detta, allt sågs som utfört av en idiot.

Hur många av oss i dag skulle ses som idioter om samma bedömning funnits ännu?

Sedan ska vi se begreppet idiot lite mildare då än vad det numera blivit. Störningar av en person innebar att denne var idiot. I dag ses idiot som fullständigt galen, vilket inte var fallet då.

Läker tiden alla sår?

Beroende på vem man är, vilka arv man går omkring med och vilken läkande miljö man lever i blir svaret kanske.

Arvsanlag med svårigheter för att klara av förändring blir negativt i läkande och fodrar experthjälp. Miljö som är dålig för detsamma fodrar även det experthjälp.

Det någon klarar galant klarar en annan inte alls.

Förändringar är spännande tycker en del och får aldrig nog då de inte kan ge något eller ta något på allvar utan ytligt flyter med i livet. Dessa älskar utmaningar och förändringshysterin och speglar vår tid.

Medan andra är tvärtom.

Vem du är vet du troligen. Trygghet är inte allas möjlighet men mångas behov.

Medan motsatsen kanske är lika vanlig i dag.

Vi är alla olika och behövs alla för en balans i det sociala samhälle som idag existerar.

Varför läger kan ses på skilda sätt.

Läger är ett nostalgiskt begrepp för en del men ett skräckens begrepp för många.

Scoutläger, vildmarksläger är något många förnimmer med glädje och nostalgi.

Flyktingläger och koncentrationsläger är begrepp som många får kalla kårar av att förnimma betydelsen av.

På samma sätt är det med många ord eller begrepp. Genom sitt sammanhang kan de ge associationer av glädje eller skräck.

Samma begrepp kan ge både ock beroende på vem som var med på ett speciellt läger. Scoutläger kan ge nostalgisk glädje för en del medan andra som var med på samma läger med fasa kommer ihåg pennalism och mobbing.

Säkert fanns det lägervakter i koncentrationsläger i Nazityskland som njöt av sin tid där. Säkert fanns det personer i vaktstyrkor som fick sitt utlopp av sadism tillfredsställt och därför njöt i fulla drag.

Liksom det fanns och finns motsatsen i alla fångläger och säkert även i flyktingläger.

Beroende på vem man är blir referenser flytande vid en agenda om en speciell händelse eller tid.

Varför har prästutbildningen blivit en kvinnosak i dag

Varför har prästutbildningen blivit en kvinnosak i dag?

Förr fick inte kvinnor bli präster.

Det fanns inga. I dag är prästyrket snart ett kvinnoyrke. Fler kvinnor är män utbildas till präst.

Varför har det blivit så? Varför önskar fler kvinnor att bli präster än män i dag?

Det är en fråga som jag inte har något svar på. Yrket eller kallet är detsamma nu som då. Kanske inte då det gäller makt, men makt och kyrka hör inte ihop. Ödmjukhet och kall till att undervisa Guds ord och Jesu liv är vad som prästkallet handlar om. Självfallet även att vårda och hjälpa den vilsna själen som söker hjälp.

Men varför det i dag blivit en kvinnosak, det som i alla tider varit tvärtom, är en gåta.

Visst ska kvinnor nu som under bibelns tid vara förkunnare, men varför har vår generation av män svikit kallet? Är de inte kallade längre? Är i första hand kvinnor kallade i dag och är det därför att de så sällan fick möjlighet att förkunna under århundradena efter Kristus?

Är det Gud som nu i första hand kallar kvinnor som förkunnare? JA, omöjligt är det inte, tvärtom. Människor hindrade länge kvinnor som förkunnare av ren och skär dumhet. Då vi har en fri vilja önskade självfallet inte Gud att stoppa dessa dumheter då det inneburit icke fri vilja och icke fria mänskliga val utan vi hade blivit marionetter.

Människor tog makt och hittade på egna tolkningar av bibelns texter för att förtrycka människor för egen vinning.

Men det var inte Guds val utan människors val och vilja utifrån missriktade maktanspråk som inte hade med Gud och Jesus eller evangelium att göra.

Canutus Hahn, en av de kända lärarna på Lunds universitet.

Han verkade på 1600-talet och ses som den som ska äras för återupprättandet av Lunds universitet efter stängningen under reformationen på 1500-talet.

Han var professor och även biskop i Lunds stift.

Det är inte länge sedan som Sverige enbart hade två universitet. Lunds och Uppsalas. Självfallet var det då högstatus att ha gått på något av dessa. Vilket berodde på var den gått som sedan önskade anställa en student. Statusen för dessa var under många år en kamp mellan universiteten och ett entydigt svar på vilket som gav högst status skiftade över tid.

Universitetsstudier fram till 1980-talets slut från det att universiteten grundades innebar nästintill garanterat arbete efteråt.

Många gjorde karriär med enbart ett kandidatbetyg. I dag värderas kandidat betyg inte mycket mer än ett gymnasiebetyg. Få får arbete med icke yrkesrelaterad utbildning. Även forskarutbildning inom samhälls och humaniora är många gånger värdelös på arbetsmarknaden i dag om inte vederbörande har kontakter.

I dag har det gått inflation i utbildning. Kan det slå tillbaks så att de som ingen utbildning har kan bli de som drar längsta strået på arbetsmarknaden i framtiden?

De flesta arbetsplatser är i dag unika och utbildar själv sin personal som börjar som praktikanter. Kan detta vara framtiden och universitet åter blir en gräddhylla för fåtalet?