Varför respekteras inte arbetslösa, som år efter år sökt arbete och vilka arbetsförmedlingen inte lyckats skaffa ett arbete eller praktik till?
Varför ska dessa bestraffas genom att placeras i fas 3, där de förödmjukas genom att veta att den som anordnar arbete - ska kallas sysselsättning då det handlar om fas 3 - får betalt för att ta emot denne?
Varför ska deras uppgift hos denne arbetsgivare - ska kallas anordnare då det handlar om fas 3 - inte ge ett öre mer i inkomst än 65 % av a-kassan upp till brytpunkten?
Varför ska de genom sitt arbete - ska i fas 3 kallas sysselsättning - inte få jobbskatteavdrag som andra som arbetar?
Varför ska jobblinjen inte gälla för fas 3 are, när det handlar om att det ska löna sig att arbeta, eller som det ska kallas i fas 3, sysselsättas?
Är det begreppen som gör att arbetslinjen inte gäller som för andra som arbetar?
Arbete ska kallas sysselsättning, arbetsgivare blir anordnare, och så förfalskas arbetslinjens tolkning i förhållande till arbetare och arbete.
I fas 3 innebär då arbetslinjen att fas 3 aren ska sysselsättas för att få en låg ersättning att leva på och sedan händer inte mer. Samhället önskar gömma dessa personer hos hemliga anordnare. Medias uppmärksamhet ska helst inte finnas.
Varför tycker du, Reinfeldt, att detta är mänsklig behandling av medmänniskor som inget hellre vill än att få en inkomst att leva av?
Tror du att människor önskar leva på en låg ersättning och inte konsumera och leva på den korta tid vi har här på jorden?
Att få ett arbete innebär att få en arbetsgivare, alla kan inte få detta.
Min dröm är att öga mot öga få träffa Reinfeldt, alternativt Maud Olofsson, och få en diskussion med vad de anser om fas 3 are privat, och vad de ser för framtid för dem utan en massa dogmer om att de ska söka arbete, vilket de gjort i många år och misslyckats och arbetsförmedlare har misslyckats hjälpa dem med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar