Nu kan gåtan ha lösts om varför så få planeter finns runt dubbelstjärnor

 

Bild https://news.berkeley.edu  Illustration av en planet  som här är den svarta cirkeln, som kretsar kring ett par dubbelstjärnor. NASA/Goddard Space Flight Center.

Binära stjärnor (dubbelstjärnor) börjar sannolikt sin existens långt ifrån varandra. Men eftersom de båda interagerar med omgivande gas under bildandet av sitt binära solsystem förutspås att många par då rör sig närmare varandra under tiotals miljoner år. När de gör det genererar de tidvatteneffekter i varandra som långsamt under miljarder år, krymper banan mellan dem än mer. Så småningom rör de sig runt varandra  på banor på ungefär en vecka eller mindre  om varandra vilket ger en  vinglighet i banan likande ett gyroskops rörelser. Detta gör att banan precesserar, vilket innebär att närmaste punkten, eller periastron, också roterar. När stjärnorna kommer närmare och närmare ökar precessionshastigheten.

En cirkumbinär exoplanet (en planet som rör sig runt två solar)ser också sin elliptiska axel precessera, i detta fall på grund av de två stjärnornas gravitation . Men när dubbelstjärnorna närmar sig varandra försvagas deras störning på planeten gradvis och precessionen avtar.

När den omloppsmässiga precessionen mellan dessa dubbelstjärnor ökar och exoplanetens minskar, matchar de vid någon punkt och går in i ett resonanstillstånd. Vid denna punkt visar beräkningar att exoplanetens bana börjar förlängas vilket tar den längre bort från det binära stjärnparet vid den extrema punkten av dess bana men närmare periastron (Den punkt i en himlakropps bana som är närmast stjärnan kring vilken planeten kretsar.). När periastron går in i instabilitetszonen förvisas exoplaneten antingen till systemets yttersta delar eller närmar sig så nära det binära systemet att den slukas. Eftersom denna störning sker snabbt och bara tar några tiotals miljoner år inom en stjärnas mångmiljardårslivslängd är exoplaneter runt tätt liggande dubbelstjärnor mycket sällsynta.

"En planet fångad i resonans finner sin bana deformerad till allt högre excentriciteter, precesserar snabbare och snabbare samtidigt som den håller sig i takt med dubbelstjärnornas bana, som krymper," beskriver medförfattaren till studien Jihad Touma, fysikprofessor vid American University of Beirut. "Och på rutten stöter den på den där instabilitetszonen som finns i dubbelstjärnsystem där trekroppseffekter slår till och genom gravitation rensar zonen."

"På detta naturliga vis blir dubbelstjärnsystemet  av med planeten naturligt, utan att fler  störningar i systemet eller andra mekanismer är inblandade," beskriver Mohammad Farhat, Miller postdoktoral forskare vid UC Berkeley och huvudförfattare till forskningsartikeln artikeln  i The Astrophysical JournalLetters som publicerades  den 8 december 2025.

Enligt Touma  är samma processer sannolik inblandade i att sopa ut flera planeter ur binära system  särskilt de som kan ha upptäckts av Kepler eller upptäckas av TESS.