Om ungefär fem till åtta miljarder år förväntas vår sol utvecklas till en vit dvärgstjärna. Innebärande en extremt tät i jordens storlek stjärnrest som hargjort slut på sitt bränsle och som mist sitt yttre lager. Vår sol är en ensam stjärna men forskning under de senaste 15 åren visar att binära eller flerstjärniga system är mycket vanligare än ensamstjärnor. När en tät och kompakt rest, som en vit dvärg, är involverad i ett binärt system, rycker den ofta bort' material från sin följeslagarstjärna. Denna process, kallad "ackretion", (materia och gas som rykts bort) och avger vanligtvis röntgenstrålar.
Nu bekräftar forskaren Ilaria Caiazzos biträdande professor vid Institute of Science and Technology Austria (ISTA) i Österrike (tillsammans med sina gruppmedlemmar) upptäckten av en röntgensignal i inte bara ett utan två isolerade objekt som fått beteckningarna Gandalf och Moon-Sized. Dessa objekt är starkt magnetiska och snabbt roterande sammansmältningsrester eftersom de båda bildades som ett resultat av en våldsam kosmisk kollision. Genom att avge röntgenstrålar och i avsaknad av en följeslagare bildar de nu en ny klass för sig själva. Forskarteamet föreslår flera scenarier för att förklara sina fynd särskilt då källan till röntgenstrålarna.
I det första scenariot skulle en starkt magnetiserad
stjärna kunna rotera tillräckligt snabbt för att ge en kraftfull kraft
som extraherar (kastar ut eget material) material från sig själv. Det här är mitt favoritscenario
eftersom det bara tar hänsyn till den vita dvärgstjärnan själv snarare än material
som kommer utifrån stjärnresterna," beskriver Aayush Desai, doktorand i Caiazzo-gruppen. Enligt teamet är
detta så kallade utflödesscenario känt från starkt magnetiserade
neutronstjärnor kallade "pulsarer", även om det aldrig har
tänkts ske i en vit dvärgstjärna-rest.
I deras andra scenario utgås från ett
"inflöde" av material från överblivet av material och gas från sammanslagningshändelsen kanske inte helt drogs tillbaks ner i stjärnresterna efter explosionen. Istället kretade detta i en återkommande bana runt sammanslagningsresterna
med hög excentricitet vilket innebär att den rör sig bort över en stor bana,
långt från stjärnan, innan den återvänder då till viss del faller tillbaka'
på resterna under hundratals miljoner år och flertal banrundor.
I deras tredje scenario utforskar teamet en annan
källa till "inflöde" av externt material. "Vi vet att en
tredjedel av vita dvärgstjärmot är 'förorenade'," beskriver Desai. "De är så
täta att vi skulle förvänta oss att yttre material, som asteroider eller till
och med planeter som kommer för nära dem kollapsar över dem." Även om Gandalf visar
vissa tecken på föroreningar möjligen av kol- eller kiselrika material,
upptäckte teamet inte sådana signaler från den betydligt äldre Moon-Sized.
"Detta scenario verkar mindre sannolikt, eftersom det inte helt förklarar
varför vi ser röntgenstrålarna i båda objekten just nu," förklarar Desai.
Även om teamet har avslöjat viktiga insikter om Moon-Sized och Gandalf, behövs
ytterligare forskning för att förstå hur dessa stjärnor kan påverka eller ha påverkat deras eventuella deras
planetsystem.
"Dessa två objekt vi identifierat hittills har
många likheter men också skillnader," förklarar Desai. "Att hitta
fler sådana stjärnrester hjälper oss att utesluta scenarier och kanske hitta helt andra
förklaringar."
För tillfället återstår utmaningen att avgöra om
någon av de överlappande parametrarna är avgörande för att tillhöra denna troligen nya klass av stjärnor.
Två forskarstudier kan läsas här nedan om fenomenet.
Andrei A. Cristea, Ilaria Caiazzo, m.fl. 2026. A half ring of ionized circumstellar material trapped in the magnetosphere of a white dwarf merger remnant. Astronomy & Astrophysics. DOI:10.1051/0004-6361/202556432
Aayush Desai, Ilaria Caiazzo, m.fl. 2025. Magnetic Atmospheres and Circumstellar Interaction in J1901+1458: Revisiting the Most Compact White Dwarf Merger Remnant in the light of new UV and X-ray data. arXiv. DOI: 10.48550/arXiv.2509.03216
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar