Alliansens påverkan av svenska folket gör dessa till mobbare.

Behövs uppfostran av vuxna? Ja. Så länge fördomar o mobbing finns.

Ja! Så länge det finns kriminella, drogmissbrukare, misshandlare och allsköns fördomar riktade mot de som inte är som den med fördomar är eller tycker då behövs uppfostran av vuxna.

Fördomar är inte samma sak som åsiktsfrihet. Den som anser sig ha en åsikt av slaget ”invandrare är brottslingar” eller ”oliktänkande är fiender” har inte en åsikt utan en fördom.

Fördomar måste bekämpas annars har vi med tiden ett segregerat samhälle där de oliktänkande, fattiga och sjuka ses som att de är mindre värda och kan behandlas sämre.

Känns det igen? I dag är vi på väg mot detta samhälle. Vår regering har fått svenska folket att se det som rättvist att ge arbetslösa och sjuka mindre ersättning. De ger pensionärer och arbetslösa en högra skattesats och gömmer sig bakom mantrat ”jobblinjen”.

Ett uttryck som fått stora skaror av svenska folket att stolt gå till arbetet och se sig som förmer än de som inget arbete har.

Detta är fördomar mot grupper av människor, inte åsikter, som Alliansen ser som rättvisa. Fördomar skapade för att ge mandat för att behandla de som står utanför arbetsmarknad eller är sjuka som mindre värda.

Här behövs en uppfostran i empati och medmänsklighet. LIkavärdesprincipen gäller nämligen inte i dag för den som inte har ett arbete. Fördomar grundade på åsikter som kommer från mänsklighetens mörkaste ondska har börjat få fritt spelrum igen.

Kan man göra något åt det? Svar; det har gått för långt, för tillfället är de som reagerar i minoritet och kommer att vara så under troligen någon generation framåt, historien upprepar sig.

Vi är på 1930-talets Europas åsiktsnivå igen, nu med en ny generation som ingen erfarenhet har av denna tid och därför inget lärt sig av historien. Historielösheten i skolorna under många år visas nu ge effekt i det politiska arbetet för att segregera de som misslyckats i arbetslivet och de sjuka.

Handel i dag är internetbaserad på ena eller andra viset.

Många söker först information på nätet om en produkt innan de köper den. Detta oberoende av om köpet sedan sker på en hemsida eller i en butik.

Man litar mer på vad som skrivs på nätet i form av vad kunder skrivit om den. Recensioner eller på sidor som pricerunner etc. där man jämför priser och popularitet av en produkt.

Handeln förändras mer och mer till förmån för nätet. Snart är direktreklam onödiga utgifter kanske även lokalannonser i pressen blir onödiga.

När väl alla eller nästan alla kan få information på nätet blir det mindre användning av papper och mindre kostnader för konsumenten. Då det bör vara både enklare och billigare för ett företag att annonsera på sin hemsida om sina produkter och sända nyhetsbrev till intresserade istället för direktreklam som få läser och som inte alltid delas ut utan kastas.

Nog vore det bättre om alla kunde hämta veckans erbjudande på butikers hemsidor. Det går i dag på ex Nettos hemsida med flera. Men ännu inte på ICA:s hemsida. Varför, kan man undra?

Syföreningarnas uppkomst och fall.

Förr var handarbete ibland ett nödvändigt ont för hushållsekonomins skull.

Kvinnor sydde och stickade och bildade syföreningar där man träffades för att prata, umgås, dricka kaffe med sju sorters kakor till och lära av varandra i handarbetets ädla konst. Man stickade sockor, koftor och allsköns tavlor och dukar.

Kaffebrödet skulle vara hembakat man tävlade om godaste kaffebrödet och skam den som köpte detta istället för att baka själv.

I dag finns fortfarande på vissa håll syföreningarna kvar. Man träffas men det är nästa generation, generationen efter de som bildade den.

Även i dag träffas man och pratar och umgås. Men ofta är det annat man bjuder på än kakor till kaffet och ofta är det köpt.

Man syr och stickar sällan utan enbart namnet är vad som finns kvar av den gamla idén. De är numera mest samkväm. Så förändras tiden och generationerna med den.

Att leka fritt eller tillrättalagt.

Tillrättalagt är väl målet i dagens förskolor etc. Man tillrättalägger lekarna och sysselsättningarna och är med hela tiden för att se att ingen sätts åt sidan.
Så har jag uppfattat det. Men är det naturligt? Naturligt lärande att lösa konflikter eller att få en plats i en hierarki?

Knappast, även människan är en varelse som i grupp finner sin plats. Att då utanförstående bryter in för att omvandla gruppbildningen enligt samhällsnormer, pedagogik etc. som just nu är aktuella blir knappast bra.

Människan föds och hittar sin plats som barn. Detta måste ske naturligt.
Självfallet får inte våld tolereras bland barngrupper. Men däremot måste grupperingar bildas, vänskap bildas mellan barn naturligt. Detta är min uppfattning. Annars kan onaturliga vänskaper bildas bland de som tvingas umgås av personalen fast de passar mycket dåligt tillsammans.

På arbetsplatser blir personer som inte passar in i en grupp omplacerade vilket blir bäst för alla. Så bör även barngrupper behandlas för allas välmåendes skull. Man kan inte här tvinga fram vänskap och respekt bland alla för då blir det onaturligt och kan explodera i stora sociala problem.

Man präglas i skolan eller tidigare i att som vuxen att acceptera de som man inte trivs med vilket jag tror kan skapa våldshandlingar och orespekt bland vuxna. Man har inte lärt sig att undvika de man inte trivs med.

Hallucinationer visar att människan har mer än en kropp.

De kan uppstå ur missbruk som gått för långt då hjärnan blivit överbelastad av detta onaturliga medel som får den att reagera onaturligt och ge bilder och ljud ur intet. Den gör en egen blandning av minnesintryck och intryck från sinnesorganen.
Hallucinationer är överreaktioner från en överbelastad hjärna.

Visst kan det ge upplevelser av både mardrömslik karaktär men även supersköna upplevelser i drömlik karaktär som känns helt verkliga.

Men frågan jag ställer är inte detta. Istället är det vad är det som upplever detta? Om nu hjärnan ger dessa upplevelser av fasa eller lycka vad är det då av dig som upplever detta?

Inte är det väl hjärnan som upplever sin egen reaktion av kaos? Här är det något som inte stämmer.
Om hjärnans hallucinerande var enbart upplevelser i hjärnan skulle inte något i personligheten uppleva det som varken skönt eller fasa. Något upplever det och kan ge ord eller känsla.

Kan detta vara grunden i människan? En själ. Kan det som upplever beskrivas som det vi i många religioner benämner själen? Visar upplevelser av hallucinationer att det finns en grundläggande personlighet i människor som kan benämnas själ och att kaos i hjärnan kan upplevas utifrån ett känsloliv som visar att vi är mer än en kropp?

Gott Nytt År.

Vad är såkallat håll som många yngre får medan få äldre känner av det?

Håll i sidan är något de flesta känt av vid snabb gång eller språngmarsch. Man kan då ta något i handen och krama detta hårt. En sten ex. Då lättar denna kramp.

Men ännu i dag vet forskarna inte vad som utlöser krampen eller vad det är.

Jag har teorin att det är en muskelspänning orsakad av nervtrådar som inte hänger med riktigt vid snabba rörelser. En pseudomuskelspänning. Den existerar enbart genom en tillfällig kollaps av nervtrådar i sidan av kroppen.

Muskelspänningen finns inte utan är en smärta orsakad av nervimpulser som kollapsat på väg mot benen som är i rörelse.

Därför bör det i sidan finnas en nod där impulserna går vidare till benens muskler. Men då många impulser kommer samtidigt kan en tillfällig kollaps bli resultatet som däremot kan kännas mindre om man hårt trycker på en sten som man håller i handen.

Detta visar att trycket på stenen i handen utlöser ett spänningsfall som löser upp nervknutskollapsen i noden som jag vill kalla den del av kroppen där hållet uppstår.

En teori så god som någon om fenomenet tycker jag.

Skapar pedagogiken bra pedagoger?

Knappast. Vad som skapar en bra pedagog är inte den utbildning denne får utan personligheten och intresset för att förmedla ett budskap. Att se hur någon tar till sig det som valts att läras ut tillsammans med ett kritiskt tänkande på vad som serverats.

Ingen utbildning i världen skapar bra pedagoger. Däremot skapar den kunskapsrika pedagoger.

Men kunskap är inte samma sak som att kunna förmedla kunskap.

Det handlar om social förmåga när det gäller att förmedla kunskap. Detta kan man inte lära ut då det är en personlighet.

Därför finns det mycket högutbildade pedagoger som är totalt värdelösa med att lära ut sitt ämne. Eleverna somnar under deras lektioner alternativt förstår inte vad som pedagogen talar om.

Alternativt finns det dåligt bildade pedagoger betygsmässigt som kan sitt ämne och trollbinder sina elever. De är bra pedagoger med dålig bildning.

Pedagogik bör liksom andra ämnen lärs ut av pedagoger som brinner för sitt ämne och som kan förmedla sina tankar utan att krångla till förmedlingen av detta. De ska kunna göra sig förståeliga för andra.

Ofta är dessa samma personer som är sociala i privatlivet. Medan motsatsen inte är speciellt populära i privatlivet.