Konstnären visar drömvärldar

En konstnär är ofta introvert och drömmer om en annan verklighet. Denna dagdröm försöker denne förverkliga genom sin konst och förmedla till omvärlden. Den som har talets förmåga beskriver den. Den som kan skriva och ge sina tankar ord nedtecknar detta och kan bli en berömd författare. Den som kan arbeta med händerna tillverkar ting som keramikstoder mm. Den som kan måla förståeligt gör detta.

Men de allra flesta misslyckas med att göra sig förstådda av en större allmänhet eller att marknadsföra sig själva.

Deras alster blir enbart för dem själva eller närmsta kanske oförstående familjemedlem.

Men några blir berömda då deras alster marknadsförs i rätt tid och kittlar mångas fantasi.

Deras alster ligger då i tiden och vissa blir även värda mer efter hand som tiden går. Dessa alster är förverkligade dagdrömmar, som många delar utanför konstnärens introverta världsbild.

Soldater hämnas på civila i krig

Hämnd och frustration speglar en soldats vardag under krig. Värden omförhandlas, moral försvinner, likaså medkänsla efter att de har upplevt ting som är psykiskt onämnbara.

Det finns lagar som ska följas även under krig. Men de som ska se till att dessa hålls, befälen, har även de blivit psykiskt förändrade och ser dessa lagar som hinder, inte som moraliskt följbara.

Man ser döden och lemlästningar hända runt omkring sig. Inga liv blir värdefulla. Man vill ta det man kan för att få lite ro.

Då blir civilbefolkningen offret.

Man plundrar för att kunna ha något med sig hem till sina kära eller sig själv om man överlever. Man får sexuella begär svåra att motstå. Och då fienden dödat många av kamraterna är fiendens civilbefolkning de som man kan få utlopp för sin ilska och frustration mot. Möjligheten här finns och kvinnorna blir sexoffer, männen dödas istället för de soldater man inte lyckats ta kål på.

Detta är krig som det är, var och alltid kommer att vara när man i detta får närkontakt. Allt omförhandlas då av det man lärt sig, tror på eller anser sig vara.

Plundrare finns överallt

De finns i skilda slag. Plundrare i form av snattare vilka knappast fanns när varor handlades över disk. Detta är ett nytt fenomen i vår tid.

Plundrare i form av tjuvar som gör inbrott har alltid funnits.

Rånare likaså.

Men just snattarna är de som ökat och får vår tid att framstå som plundrarnas paradis om man ser till möjligheterna för detta. Är då kriminaliteten något som utmärker vår tid?

Förr plundrades det många gånger på grund av svält. I dag är det inte vanligt att människor plundrar eller snattar av den anledningen. Drogmissbrukare lämnar vi, då de är sjuka.

Varför snattar då människan? Jag påstår av spänning och ovana. Det gick en gång och då fortsätter det, som ordspråket säger; ”Det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål” för slutar gör dessa plundrare likt mordbrännaren, först när de åker fast.

Är då vår tids människor uslare och kriminellare än gårdagens? Nej. Anledningen är att respekten för andras tillhörigheter och rädslan för straff och Guds dom inte finns i dag.

Det som höll människans inneboende kriminalitet stången existerar inte hos de flesta och så har människan fått möjlighet att leva ut sitt förverkligande och i detta finns egoism och fräckhet liksom kriminalitet.

Heder och ära viktigt förr.

En hedervärd eller ärad människa var något man såg upp till och det var något de flesta önskade bli. I dag hedras de som griper in då de ser någon som ex misshandlas eller om de ser ett brott begås. Men få gör detta. Heder är därför inget eftertraktat i dag. Fegheten breder ut sig.

Varför har då människan blivit fegare i dag? Varför mer egocentrisk?

Det är en fråga för sociologer att fundera på. Är det av bekvämlighet? Kanske av rädslan för repressalier?

Rädslan för att dömas som brottsling om man ingriper mot en brottsling?

Kanske. Vi har läst om övervåld för att stoppa en brottsling där denne fått skadestånd och den ingripande dömts.

Vi har läst om ersättning till tjuvar som skadat sig då de försökt komma fram till eller in i en bostad.

I en värld där brottslingar ska ses som personer som kan bli målsmän är det inte lätt att veta om man kan ingripa och få ära eller böter eller kanske till och med dömas till fängelse medan den som är brottsling går fri.

Detta kan vara anledningen till att få hedervärda personer syns till idag. Den som ingriper kan plötsligt, av illvilliga lagvrängande advokater, bli dömd som brottsling medan den som skulle ses som detta blir fri av samma andas lagvrängare.

Ungdomsgenerationerna reagerar snart.

Individualism. Innebärande att egoistiskt tänka i första hand på att förverkliga sina idéer och impulser.

Vi har redan en eller två generationer som lever utefter detta. Den första större gruppen av dessa är de som föddes under 1960-talet. Här ingår Alliansens ledande skikt. De förverkligar individualismens tankar till skillnad från vad de borgerliga gjorde i tidigare generationers anda.

Nya moderaterna blev namnet på Moderaterna och för att få lite makt hängde en svans på dessa och tillsammans bildade de Alliansen.

Ingen mer än Nya Moderaterna tjänade på detta. De visade hur politiken skulle föras och egoismens och individualismens teorier förverkligas.

De som lyckas i livet ska belönas, övriga ska skärpa sig eller gå under.

Kallt och egoistiskt men utefter förverkligandets agenda, där den starke överlever på bekostnad av den svage.

Dagens barn danas till att anse detta rätt och riktigt. Att ta för sig. Den som inte kan detta ses som udda och ska segregeras så denne inte syns och märks mer än nödvändigt. Media har hängt på.

De larmrapporter om misär och sjuka som kastats ut i ingenting, som nämndes i media under senaste valrörelsen, skrämde få. Bara de som drabbats reagerade först, men teg sedan i de flesta fall, då de inte fick gehör i samhället, apatin uppstod. Alliansen gjorde ett rekordval. Moderaternas popularitet steg utan motstycke.

En motreaktion kommer. Det är bara fråga om hur många fler generationer som kommer att anamma segregationspolitiken. Den reaktion som kommer är från ungdomarna som även dessa segregerats in i arbetslöshet. När de är tillräckligt många, och reaktionen kommer, då åker dagens politiker och deras usla egoistagenda, som enbart handlar om BNP, ut så det ryker. 

Då gemenskapen försvann

Det var 2006 och riksdagsval. Nu kom en Allians av borgerliga partier till makten som omedelbart tog första steget bort från välfärdssamhällets dogm om att alla var lika mycket värda. Dogmen som varit att alla skulle ha en trygghet vid arbetslöshet och sjukdom. Det var något de såg rött av ilska på.

Man sänkte ersättningen i a-kassan till långtidsarbetslösa, som de såg som arbetsslöa. Ingen uppgradering av ersättningen skulle komma i framtiden, oberoende av inflation och prishöjningar. Nej, den ersättning som fanns då skulle sänkas till 65 %.  Därutöver och för att omdaningen av samhället skulle gå fort infördes i rask takt flera jobbskatteavdrag.

Den som hade arbete skulle gynnas, resten segregeras till ekonomisk fattigdom. Socialdemokraterna menade att det blev inte fler arbeten eller lättare för arbetslösa att få arbete för att ersättningen sänktes. Men de hade inte förstått att detta inte var anledningen till segregationen. Det var istället att konstruera ett samhälle av det gamla slaget, med bättre och sämre människor och klassificera människor i fack.

Man kunde inte gå hur långt tillbaks som helst, till trälsamhälle var omöjligt att gå. Men man tog ett steg som är häpnadsväckande. De som stod längst från arbetsmarknaden hamnade i slavliknande förhållanden som steg3, där de arbetade i ett slags åtgärd som heter jobb och utvecklingsgarantin.

Avskyn och förnedringen av arbetslösa som praktikanter blev istället 2-årsetapper av gratisarbetande till mycket låg ersättning. Istället fick den arbetsgivare som ordnade ett arbete för dessa personer, som arbetade gratis, bidrag av staten för sin arbetskraft på ca 5000 kr i månaden.

Sjuka sågs som inbillade sjuka om de var detta under en längre tid. Man kastade, efter almanackan, inte friskhet, ut dem i ingenting då sjukpenning och sjukersättning drogs in. De skulle, ansågs det, leva upp sina tillgångar o sedan förödmjukas med socialbidrag. Då kom säkert en del av dessa att söka sig ut på arbetsmarknaden genom sina kontakter ansåg man. Resten räknades inte som betydelsefulla och många tog livet av sig.

Om de mådde bra eller ej hade ingen betydelse, man körde över läkarutlåtanden och tog försäkringskassans handläggare som forna tiders Gestapo (dock utan vapenmakt) för att förverkliga omställningen.

Nu var många svenskar glada; vad var det vi sa, sa de: arbetslösa och sjuka är alla bedragare, klart det finns arbete till alla, och sjuka är inte sjuka, de är arbetsskygga.

Alliansen fick nytt mandat 2010. Leendet från dessa partier blev stort och genast började man tala om än mer jobbskatteavdrag. Ser någon likheten med denna syndabocksregeringspolitik i förhållande till den tyska 1930-talsregeringen?

Man utsåg syndabockar, då judar, som skulle segregeras. Här och nu; sjuka och långtidsarbetslösa.

Ser ni farorna?

Ta det du kan, annars tar någon annan det.

Detta är hur det ser ut i samhället idag. Resultat; den starke får allt, den svage ingenting.

Rovdjurets tid är här. Kristendomen, som försökte utrota egoismen och införa ödmjukheten, har i många stater krossats i människors medvetande.

En del menar att denna tro gjorde folk till underkastade slavar under överheten. Det är sant. Men det beror på att tron missbrukades av just de som hade makt. De skrämde, genom religionen, till lydnad.

Detta var och är ej det kristna budskapet utan en ond tolkning av religionen.

Idag har vi ett parti i vår riksdag som benämner sig som kristna men som motarbetar den kristna tron, genom att istället för att hjälpa de svaga tar från de svaga och ger till de som redan har, genom att stötta jobbskatteavdraget och sänka ersättningar, och allra värst, ta ifrån sjuka sin försörjning.

Detta är så långt ifrån den barmhärtiga samariten eller bergspredikan man kan komma.

Så även idag finns missbrukare av det kristna budskapet vilket grundar sig på alla människors lika värde och att vi ska ta hand om och hjälpa de svaga. Detta är motsatsen till regeringens politik av i dag i Sverige.

Att kritisera tre av de borgerliga partierna för detta är fel. De är inte kristna och uppger sig inte heller för detta. Men Kristdemokraterna är fula i sitt sätt att utnyttja namnet kristen och arbeta för motsatsen.

Det ger människor råg i ryggen för sin uppfattning att kristendomen handlar om underkastelse för övermaktens nycker och vilja till att sko sig på de svagas bekostnad.

Säkert gör detta även att vissa går ur kyrkan och ser det kristna budskapet som ett överklassens budskap.

Tyvärr.