FINNESE heter det nya teleskop och projekt från NASA som önskas få klartecken att söka efter liv på exoplaneter

Fast INfrared Exoplanet Spectroscopy Survey Explorer (FINESSE) är namnet på projektet och teleskopet NASA önskar få projektpengar till att förverkliga.

Detta teleskop ska kunna undersöka ca 1000 exoplaneters atmosfärs innehåll  och klimat. Något som kan ge en intressant bild av  planeter där liv kan ha uppstått. Planeringen är att FINNESE ska arbeta i två år och förhoppningen är att 2019 blir startåret.

Undersökningar genom spektroskopiskt slag är projektet vilket ska ge nya möjligheter av undersökningar av dessa från oss ljussvaga objekt. De planerade studierna av  FINESSE kommer att  använda transiteringsmetoden. Det innebär mätning av hur en planetens atmosfär absorberar ljus från sin värdstjärna (sol) som en funktion av våglängden. Detta kommer att göra det möjligt för forskare att härleda vilka molekyler det finns i planetens atmosfär.

Nya idéer för att avsöka exoplaneter kommer i snabb takt numera och tron på att lyckas finna liv är stor hos många och alla vill bli först. Men finns det liv däruppe eller är det bara en dröm många hoppas få bekräftad för att slippa se mänskligheten som ensam i ett gränslöst universum av tomhet? I vilket fall som helst är människan nyfiken på ett eventuellt svar så långt vi nu kan få det.
Bilden är på hur FINNESE ser ut.

Det har nyligen upptäckts ytterligare ett stort svart hål i Vintergatan utöver det sedan länge kända centrumhålet.

I kanske alla galaxers centrum finns ett stort svart hål. I Vintergatan finns Sagittarius A ett hål av 44 miljoner km diameter.

Detta har vi vetat länge och även att det finns mindre hål bildade av kollapsade stjärnor både i Vintergatan, andra galaxer och troligen i tomrummen mellan dessa. Antalet vet vi inte.

Nu har dock ytterligare och överraskande ett till stort hål upptäckts i vår Vintergata. Inte av den kalibern som centrumhålet utan istället något mindre. På en plats där man inte ansåg ett svart hål skulle finnas. Det är japanska forskare på  Kel universitet upptäckten gjordes. Platsen är i ett gaskluster nära centrum av galaxen.

Detta kluster ligger på ett avstånd av 200 ljusår från centrum av galaxen och har förundrat forskare under lång tid. Molnet vilket består av bland annat  kolmonoxid och vätecyanid gaser vilka rör sig i olika hastigheter inom sig vilket förundrar då detta är unikt i interstellära moln.

Nu kan rörelserna förklaras genom upptäckten av detta svårupptäckta svarta hål  i gasen. Ett hål ca 500 gånger mindre än centrumhålet i galaxen men vilket likväl gör detta till det andra storleksmässigt i galaxen.

Bildandet av det kan ha sin utgångspunkt från två kollapsade stjärnor vilka blivit svarta hål och sammansmält med varandra till ett hål. Detta vet vi inte men det kan vara förklaringen till storleken och hålet i sig och förklaringen till olikartade hastigheter av gasflöden o rörelse i detta moln av gas.

Vita dvärgstjärnors ibland mystiska kärnexplosioner kan ha lösts till hälften

Vita dvärgstjärnor är sista stadiet i en stjärnas liv då den kollapsat efter att ha blossat upp under sin sista tid. De kan även sluta som en nova (inte att förväxla med en supernova)  om de ligger i närheten av en stor röd jättestjärna varifrån de kan dra till sig gas och genom detta med ett antal års mellanrum ge ifrån sig energiexplosioner..

Ibland kan kärnexplosioner uppstå på den vita dvärgens yta(gäller där novor sker eller skett). 

Ca 50 sådana uppstår på skilda dvärgar i vår Vintergata varje år. Inte speciellt många då dvärgarnas antal är stort. Ingen vet hur många de är men man bör räkna i miljoner kanske miljarder.

Ca 50 kärnexplosioner på nästan alltid olika vita dvärgar  inträffar eller kanske bättre sagt så många upptäcker vi årligen per år från våra teleskop.

Mysteriet är att vissa av dessa explosioner är så ljusstarka och kraftfulla att vetenskapen inte kunnat förklara varför.

Men nu har astronomer vid Michigans universitet arbetat fram en trolig teori på varför dessa kraftfulla kärnexplosioner ibland inträffar på någon vit dvärg.

Det har antagits att gasen från den röda jättestjärnan i närområdet (det handlar ju om novor inte ensamma vita dvärgar (icke novor) där inga kärnexplosioner har setts) lämnat ifrån sig så mycket gas att det är denna energi som exploderar när gränsen för en tvingande urladdning genom kärnexplosion nåtts.

Men detta är inte hela förklaringen det förklarar enbart en kärnexplosion av det slag vi redan förstått. Den riktigt stora och mystiska föregås av att det vid explosionens början  avges en kall gasvåg av materia men direkt efter kommer en snabb het våg och när dessa kolliderar får vi den otroliga ljusa och kraftfulla våg vilken tidigare setts som svårförklarlig.

Skeendet är inte unikt utan sker vid varje kärnexplosion på en vit dvärgstjärna. Men ibland blir det en reaktion av det slag av betydligt större slag än vad vi kan se som kanske normal energiurladdning i novornas värld.

Ännu vet vi inte varför det ibland sker. Men forskningen har genom förståelsen av hur det sker likväl tagit ett nytt steg i förståelsen av vår verklighet.

De två intressantaste havsvärldarna i vårt solsystem ska nu undersökas noggrannare

Det är månarna Europa helt istäckt med all säkerhet med ett stort hav under ytan vid Jupiter och Enceladus (se bild ovan) med sina vattensprutande gejsrar (se gårdagens blogginlägg) vid Saturnus  som nu ska undersökas närmre av James Webb rymdteleskop.  Dessa månar är vattenvärldar i så motto att de har stora hav av vatten.

Under ytan kan livsformer finnas och det är detta som nu ska undersökas med teleskopet och då med hjälp av högupplösta bilder med målet att i dessa finna varma områden vid lavanärhet mm under ytan.

Därefter kan infrarött ljus i olika våglängder användas för att söka sammansättningar under ytan.

Här kan finnas liv eller organiskt material och framtiden får utvisa vad som hittas. Tyvärr kan människan ännu inte på plats undersöka detta.

De spännande ismånarna vid Saturnus med nya fakta. I dag är sista dagen i närområdet här på kanske många år.

Bland Saturnus kända 62 månar finns några ismånar vilka är mycket intressanta då det gäller att söka liv. De har hav av vatten. Cassinis resa vid Saturnus har gett lite nya fakta och idag 15 sept  kanske mer kommer då farkosten just nu dyker ner mot Saturnus ringar för sista gången på sin resa.

De intressantaste månarna där just nu är följande månar

Enceladus: Här sprutat ca 100 gejsrar vatten upp ur sprickor i isen. Väte finns här och ett underjordiskt hav.

Titan: Här finns sjöar av flytande etan o metan och troligen ett underjordiskt hav under ytan.

Rhea: Med en yta som reflekterar och därför troligen är av vattenis.

Tethys: En ismåne med röda bågar i isen av okänt slag.

Mimas: Med en stor krater på sin ena sida och vilken jämförts som en måne lik  planeten Death Star i Star Warsfilmerna. Månen i sig är ett mysterium vilkens svårförklarliga rörelser gör att något inre i månen påverkar den. Eventuellt ett hav.

Det var något om högintressanta månar vid Saturnus. Men säkert finns mycket intressant även bland de övriga månarna  här liksom vid andra planeters månar i vårt solsystem.

Efter Big Bang var universum mörkt under en lång tid. Ljus varde det inte den första miljarden år. Läs varför nedan.

Big Bang är den teori vilken fått genomslagskraft då det gäller hur allt tog sin början. Vad som fanns innan har förklarats med att inget fanns då varken tid eller rum. En paradox vilket människan har svårt att acceptera då vi ser tiden som något konstant vilken alltid funnits.

Efter BigBang blev inte ljus en synlig källa. Otroliga mängder het gas bildades av en tjocklek och på en så till en början förhållande liten yta att ljus inte kunde tränga igenom detta hölje. Inte förrän expansionen pågått i kanske en miljard år och galaxer bildats med solar och planeter på vissa platser kunde ljus tränga igenom ett något då tunnare gasskikt. Ett gasskikt vilket efterhand i expansionens alla riktningar skapade ytterligare galaxer.

Hur allt detta ljussläppande till slut kunde ske och ses är fortfarande ett mysterium.

Möjligt är att galaxers svarta hål (enligt tron idag har alla galaxer ett svart hål i dess centrum, varför vet ingen) en förklaring till att ljus släpptes ut från galaxerna. Från det svarta hålet släpps ut vindar vilka tunnar ut gas o damm vilket resulterar i att ljus släpps ut från skuggorna och blir synligt.

Kanske det är förklaringen till det universum vi kan se och finns i.

Forskare funderade på detta efter att ha studerat bland annat galaxen Tol 1247-232 vilken finns ca 600 miljoner ljusår från oss. Här har upptäckts att uv-strålning släpps ut. Det var när en röntgenkälla här avtog och ökade pulsvis i denna galax vilken är en av de där mycket stjärnor bildas just nu.

Det bör ha en annan källa än en stjärna ansåg man och uppfattningen att det var ett svart hål som låg bakom fenomenet uppstod.

Kanske genom att snurra snabbt och sända ut strålning (av röntgen) vilken tunnat ut damm och gas vilket får till effekt att ex uv-strålning kan upptäckas från en annan plats. Som härifrån, 600 ljusår efter händelsen vilken vi inte vet hur länge sedan den skedde.

Läs mer om forskningen och dess tankar om fenomenet ljus kontra mörker i BigBangs barndom och vad man kan se idag av resterna av detta på vissa platser.

Magnetism av galaxer är svårt att finna anledningen till

Fem miljarder ljusår från oss har upptäckts en galax med ett magnetfält.

Detta visar att magnetism är eller var lika stark i universums barndom som numera. Vi ser och mäter ju ovanstående galax som den var för 5 miljarder år sedan.

Galaxer i sig har ett svagt magnetfält även vår Vintergata. Men samtidigt har alla kroppar i universum, stjärnor, planeter, månar mm egna magnetfält.

Frågan och gåtan  är var kom eller kommer magnetfälten från? Kosmiskt magnetfält är en gåta.

Kanske kan det (min fundering) vara eller ha ett samband med multiuniversumteorin? 

Kan det vara effekter från en närliggande universum som skapat eller upprätthåller kosmisk magnetism? Magnetfält är i vilket fall som helst något normalt i universum. 

Frågan är vara varför?