Lite om Trojanska asteroider varav Jorden har en som förföljer oss

Citat: Trojanska asteroider är småplaneter som befinner sig före eller efter en planet i dennas bana---man känner idag till fem planeter som har trojaner: Mars, Jupiter, Uranus, Neptunus och Jorden---även Saturnus månar Dione och Tethys har trojaner”. 

Forskare vid Southwest Research Institute   har studerat ett ovanligt par asteroider Patroklos och Menoetius vilka följer efter Jupiter i dess bana runt solen. Forskarna upptäckte att resultaten pekar på att dessa uppstått tidigt under vårt solsystems bildande.  Dessa asteroider är nu målen för NASA: s kommande  rymdäventyr  Lucy. 

Asteroiderna är omkring 4 mil i diameter  och har en  omloppsbana  runt varandra och cirklar tillsammans runt solen. De är så kallade trojanska asteroider. Detta innebär att just dessa ligger på ungefär samma bana som Jupiter. Alla trojanska asteroider i solsystemet ligger i banor runt en planet. Även Jorden har en vilken fått namnet 2010 TK7.

De är alla  troligen komna från Kuiperbältet när detta bildades och det redan ca 100 miljoner år efter solsystemets bildande.

I projektet Lucy nämnt ovan ska ytterligare data förhoppningsvis hittas för att ytterligare förstå dessa objekt. Det blir Jupiters trojaner som då ska undersökas.

Bild: 2010 TK7 Jordens trojanska asteroid (markerat i grönt i högra nedre hörnet) på en bild från Wide-field Infrared Survey Explorer.  

På månens yta ses virvlar vilka först nu antas ha förklarats ursprungsmässigt.

På månens yta ses virvelformationer. Det har länge diskuterats vad dessa beror på och   LunarReconnaissance Orbiter rymdsonden vilken sändes upp 2009 för att undersöka månen har tagit en del bilder på fenomenet vilka studerats sedan dess.

Det är forskare vid Rutgers College och University of California i Berkeley som har funderat fram en trolig lösning på varför dessa virvlar existerar.

Rapporten därifrån beskriver att det i dessa virvlar finns lokala magnetiska fält vilka troligast påverkats av solvinden. Detta har gett geologiska kraftfält av magnetism enligt denna rapport.

 Tunna magnetfält under ytan vilka tillsammans med solvinden gett virvelutseendet på de platser där dessa ses.

 Dessa aktiva platser bör ha bildats där lava en gång flödat för ca 3 miljarder år sedan då månen var vulkaniskt mycket aktiv.

Mönstren är fantasieggande och kan ses på medföljande länk här.

Bilden däremot visar Lunar Reconnaissance Orbiter vilken omtalas ovan.

En mycket intressant planet har upptäckts därute. Låt oss presentera Wolf 503b.

Wolf 503b är namnet den fått, planeten som är högintressant att vidare undersöka med  det avancerade teleskopet James Webb Space Telescope  när det kommit på plats under 2021. Då kan det kemiska innehållet i planetens atmosfär och den troliga förekomsten av molekyler som väte och vatten sökas. Misstanken att det kan komma överraskande resultat från denna planet är stor.

Wolf 503b finns cirka 145 ljusår från jorden i stjärnbilden Jungfrun i bana runt solen Wolf 503.

Den ligger i den livsmöjliga zonen runt sin sol.

Wolf 503b är ungefär som Jordens vilket är ovanligt att finna med dagens teknik. Ofta är det planeter 3 a 4 gånger större eller  mer vi finner därute. Detta beroende på svårigheten att se planeter av storlek som Jordens med dagens teknik.

Men Wolf 503b ligger relativt nära oss och ljusförhållandena är bra för att vi kunnat upptäcka den. Detta gör det även möjligt till fortsatta undersökningar av den med avancerade mätinstrument. Men tyvärr finns inte möjligheten till detta förrän 2021 när James Webb SpaceTelescope är i arbete med det slags instrument som behövs för detta.

Det blir spännande att följa fortsatt undersökning av denna spännande planet om några år.

Bild James Webb Space Telescope vilket ska sändas upp under mars 2021

Nu slocknar Dawn då dess uppdrag är slutfört i asteroidbältet. Läs om dess uppdrag vid asteroiderna Vesta och Ceres.

Dawn vars uppdrag förlängdes flera gånger överträffar forskarnas förväntningar resultatmässigt när nu farkosten  slocknar ner på grund av bränslebrist. 

Denna farkost gav oss nya rön om småplaneterna Ceres  med dess ljusa mystiska punkter. Likväl som och av dvärgplaneten Vesta med sina berg och kratrar

 Dawn är den enda rymdfarkosten som kretsat kring objekt i asteroidbältet. 

Nu kommer den att fortsätta kretsa där tills den en gång krockar med något objekt eller kanske i evighet. Men nu tyst och ensam utan kontakt med Jorden. Kontakten har slocknat.

Bild av rymdsonden Dawn med dvärgplaneterna Vesta och Ceres i bakgrunden.

ATTRACT är projektet där nya avancerade mättekniker ska utvecklas bland annat för teleskop och annan mätutrustning för vidare avancerad rymdforskning

ATTRACT är ett projekt vilket sammanfogar världsledande forskningslaboratorier med industriexperter inom näringslivet i syfte att skapa ett europeiskt ekosystem för innovation till utveckling av nydanande teknik på väg ut på marknaden.

Här är ESO  en partnerna som finansierar 170 nya idéer med marknadspotential inom mätteknik och bildhantering. Syftet med projektet är  att skapa produkter, tjänster, företag och jobb baserade på nya metoder inom mätteknik och bildanalys.

 ESO själva bygger och driver en rad astronomiska teleskop som är bland världens mest avancerade och är därför beroende av avancerad teknik för att upptäcka och behandla bilder av intressanta astronomiska objekt.

ATTRACT är ett banbrytande initiativ som sammanför grundforskning inom astronomi och industrin i Europa för att inta en ledande roll inom nästa generations mätteknik och bildanalys.

ATTRACT finansieras av den Europeiska unionens Horizon 2020-program. Programmet vars syfte är att hjälpa till att förnya Europas ekonomi och förbättra människors liv genom att skapa nya produkter, tjänster, företag och jobb. 

 ESO själv är Europas främsta mellanstatliga samarbetsorgan för astronomisk forskning och med världens mest produktiva astronomiska observatorium vilket ligger i Chile. 

ESO innefattar 15 medlemsländer: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike.

ESO:s ambitiösa verksamhet innebär design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar vilka gör det möjligt för astronomer att göra nya banbrytande vetenskapliga upptäckter.

ESO har även en ledande roll i att främja och organisera samarbete inom den astronomisk forskning över hela världen. 

Bild:  Radioteleskopet  RTF-32 vid observatory Zelenchukskaya i Ryssland.

SPT2319-55 en galax som kanske inte finns numera men en gång ven en ödesdiger vind här.

För första gången har forskare gett ut en rapport publicerad i tidningen Science magasine.  om en galaktisk vind i aktion i universums barndom. Tack vare lite tur och en hel del noggrann undersökning observerade forskare att en vind innehållande material för stjärnbildning svepte bort detta från galaxen SPT2319-55 då .

Hur galaxen ser ut idag vet ingen och kan inte sökas. Men då vinden med materia så snabbt lämnade galaxen som vi ser det idag är det möjligt att galaxen inte existerar idag. Stjärnbildningen var stor först här efter Big Bang men sedan fick stjärnbildningsmaterialet kurs från galaxen ser det ut som och det är detta vi kan se numera. Miljarder ljusår bort.

 Utan en början av snabb stjärnbildning skulle galaxen inte existerat redan då.

Men stjärnorna i den måste ha åldrats sedan des och i nutid kanske alla slocknat. Det kan vi inte veta. Stjärnor döds och slocknar men om inte nytt stjärnmaterial finns för nya stjärnor slocknar teoretiskt en galax till slut.

Detta kan ha hänt SPT2319-55  om vi tolkat det skeende vi kan se från denna.

 Om nu inte av någon för oss okänd händelse nytt stjärnmaterial kommit in i galaxen under de följande eonerna.

Resultaten i rapportens analys utefter de data man har visar att vinden agerar för att störa och ta bort den molekylära gasen i SPT2319−55. Detta får sannolikt resultatet att den först snabba stjärnbildning i galaxen (100 miljoner år troligen efter Big Bang var stjärnbildningen stor) kommer  att släcka ny stjärnbildning genom att materian för detsamma försvinner. 

SPT2319-55 kan därför ha försvunnet numera.

Enligt forskarna kan därför SPT2319-55 ha dött ung som galax genom brist på stjärnförnyelse. Såvida inte nya gasmoln kommit in i galaxen eller försvunnen materia återkommit på något vis.

Det finns mycket vi inte kan förklara av universum och ofta får ett svar till effekt att nya frågor uppkommer. Kommer vi en gång att förstå vad vi lever i och vad vi är? Min tro är att det knappast är möjligt även om superdatorer tar över teoretiserandet och påstår möjligheter. De kan ju aldrig komma med svar utan alla data om verkligheten och dess händelser i tid och rum.

Inget säger ens att tid och rum existerar fast vi upplever det vi kallar detta. Vi är individer i en för människan upplevd verklighet för att kunna se, förstå och agera. Men för att förstå verkligheten (om den finns som vi upplever den) bör neutrala krafter utanför vår verklighet och vårt universum vara de som undersöker den och komma med svar. Men det faller troligen enligt den kunskap vi har på sin egen orimlighet.

Mystisk hexagon kunde ses på Saturnus norra pol.

På Saturnus nordpol har en sexkantig form upptäckts och fotograferats. Se medföljande länk.

Det var under Cassini Huygens uppdrag detta fenomen upptäcktes.  Den ovanliga virveln cirkulerande hundratals kilometer i stratosfärskiktet på nordpolen på Saturnus.

Ännu analyseras data från detta uppdrag vilket pågick i 20 år. Själva kontakten med farkosten upphörde 2017 efter många år runt Saturnus och dess måne Titan.

Troligen är detta fenomen av sexsidigt atmosfärfenomen gas på skilda höjder som ger fenomenet.

Man får tankar till kristallers och även snöflingors former vilka verkar vara universella på mikronivå och kanske även i makronivå som här.

Mysteriet kvarstår dock varför denna form? Framtida forskning kan kanske ge svaret. Till dess kan vi filosofera och tänka vidare över det.