Det kan finnas 6 miljarder jordliknande planeter i Vintergatan.

För att betraktas som en jordliknande planet måste en planet ha stenig yta, vara av ungefär samma storlek som jorden och finnas i den livsvänliga zonen temperaturmässigt vid en solliknande (G-typ) stjärna (innebärande en gul sol lik vår). 

Planeten måste finnas i den beboeliga zonen av sin stjärna för att det ska finnas flytande vatten vilket enligt vår kunskap är förutsättningen för liv på dess yta.

"Mina beräkningar ger en övre gräns på 0,18 jordliknande planeter per G-typ stjärna," säger UBC forskaren Michelle Kunimoto medförfattare till den nya studie som publicerats i The Astronomical Journal. "Att uppskatta hur vanliga olika typer av planeter är runt olika stjärnor kan ge viktiga begränsningar för planetbildning och evolutionsteorier och hjälpa till att optimera framtida uppdrag som är dedikerade till att hitta exoplaneter."säger hon i rapporten.

 UBC astronomen Jaymie Matthewstillähher : "Vår Vintergata har 400 miljarder stjärnor där sju procent är av G-typ. Det betyder att mindre än sex miljarder stjärnor kan ha jordliknande planeter i vår galax." Konkret vara likartade solsystem som det vi ingår i med en gul sol.

Planeter som jorden kan lätt missas vid sökningar av exoplaneter då de är små med omloppsbanor långt från sina stjärnor.

Spännande upplysningar (min anm.) men även om så är fallet är inget bevisat att just dessa G-typstjärnor är de enda som kan ha livsvänliga planeter eller att någon sol alls mer än vår har detta (vi tar inte hänsyn till andra slags stjärnors planetsystem i detta fall som ex röda dvärgstjärnors). Sedan måste vi tänka på att det finns oräkneliga andra galaxer därute alla med miljarder stjärnor var och  med undantag av dvärggalaxer där antalet är mindre. Inget säger heller att någon av dessa planeter har liv. Däremot kan man säkert finna planeter som vi skulle kunna kolonisera och göra till en ny Jorden därute. Men att komma dit med den teknik vi kan producera över överkomlig tid gör detta omöjligt.

Bild av fantasislag från  wallpaperflare.com

Hur många avancerade civilisation som kan finnas därute i Vintergan?

I en ny studie från University of Nottingham har en av de största  frågorna i människans historia behandlats. Den om det finns andra intelligenta livsformer i Vintergatan. Att få tillförlitliga uppskattningar av antalet möjliga utomjordiska civilisationer är mycket svårt kanske omöjligt.

Det  resultat som man kommit fram till har beskrivits i en ny artikel i Astrophysical Journal där forskare ledda av professor Christopher Conselice beskriver sina senaste beräkningar av hur många potentiellt kommunicerande, tekniskt avancerade civilisationer som kan finnas i Vintergatan (den galax vi ingår i).

Resultatet visar på 36 stycken. Christopher Conselice professor i astrofysik vid University of Nottingham, säger: "Det bör finnas minst ett dussin aktiva civilisationer i vår galax om vi antar att det tar ca 5 miljarder år för intelligent liv att bildas på andra planeter liksom det tog på jorden. Vi kallar denna beräkning astrobiologiskcopernicangräns."

Studien visar att antalet civilisationer just nu beror på hur starkt och  länge de aktivt skickat ut signaler om sin existens i rymden, såsom radiosändningar från satelliter, TV, etc. Om dessa andra tekniska civilisationer finns på en teknisk nivå som  vår vilken för närvarande är 100 år gammal då bör det att finnas cirka 36 pågående intelligenta tekniska civilisationer i vintergatan.

Men det genomsnittliga avståndet till dessa civilisationer beräknas vara 17000 ljusår vilket gör upptäckt och kommunikation mycket svårt med vår nuvarande teknik. Det är också möjligt att vi är den enda civilisationen i vår galax om inte överlevnadstiderna för civilisationer som vår är längre än vi befarar (det befaras att en högteknisk civilisation har en livslängd av några hundra år sedan har krig och katastrofer av skilda slag gjort den omöjlig).

"Vår nya forskning tyder på att sökningar efter utomjordiska intelligenta civilisationer inte bara avslöjar förekomsten av hur livet formas utan också ger oss ledtrådar för hur länge vår egen civilisation kommer att pågå. Om vi upptäcker att intelligent liv är vanligt skulle det avslöja att vår civilisation kan existera mycket längre än några hundra år, alternativt om vi upptäcker att det inte finns några aktiva civilisationer i vår galax är det ett dåligt tecken för vår egen långsiktiga existens. Genom att söka efter utomjordiskt intelligent liv - även om vi inte hittar något – ger likväl upptäcker om vår egen framtid och vårt öde". Professor Christopher Conselice.

Jag (min anm.) ser även möjligheter för att en civilisation kan utvecklas på mer än ett sätt. Teknik som vi känner den är inte nödvändigt. Det kan finnas alla slags av liv och livsformer däruppe som samarbetar och som vi skulle kunna kalla intelligenta men vi inte förstår som detta. Detta ovan handlar om galaxen vi finns i Vintergatan men det finns miljarder kanske oräkneliga galaxer däruppe alla lika stora, mindre eller större än Vintergatan.

Bild från   från publicdomainpictures.net av enalienkvinna finns hon kanske därute någonstans?

För att förstå kosmos bör vi förstå Jorden. Ny kunskap om jordens inre har publicerats.

En teknik som utformats för att utforska kosmos används av forskare för att avtäcka strukturer djupt inne i jorden med syftet att göra en ny karta som avslöjar hur jordens inre ser ut.

Man kan jämföra metoden med det sjukvården använder i form av ultraljud.

Men i detta fall är uppgiften mycket svårare då forskarna måste vänta på en jordbävning för att registrera de data de önskar få. När väl detta sker ger det bara information på ett fragmentariskt sätt då enbart en liten region kan detekteras och för det mesta är det omöjligt att skilja de svagare ekona från buller.

Det team som nu arbetat med detta använde en ny algoritm som kallas Sequencer som ursprungligen utvecklades för att hitta intressanta trender i astronomiska datamängder. De använde den för att analysera tusentals seismogram, eller register över vibrationer i marken jordbävningar som samlats in under de senaste 30 åren.

"Med detta nya sätt att se på data globalt kunde vi se svaga signaler mycket tydligare," säger Brice Ménard, astrofysiker vid Johns Hopkins University och en av deltagarna i denna undersökning. Kartan som nu finns är en början på katalogisering av jordens inre.

I detta fall har de katalogiserat och gjort en karta över ett stort område under Stilla havet som avslöjar varma och täta regioner nedanför Hawaii och Marquesas öarna i Franska Polynesien.

Man kan se arbetet enligt dessa forskare i likhet med den tid då europeiska upptäcktsresande ritade de första ofullständiga kartorna då Amerika kartlades men nu är det jordforskare som kartlägger jordens inre.

Spännande område som kommer att ta tid. Men en dag har forskare troligen arbetet klart och då får vi en bättre förståelse av den planet som vi lever på och då det inre av denna.

Bild från flickr.com 

3000 ljusår bort finns solsystemet KOI-456.04 vilket är en spegelbild av vårt solsystem.

Stjärnan Kepler-160 finns 3000 ljusår bort i riktning mot Lyrans stjärnbild. Det är en gul sol mycket lik vår sol. Här finns minst tre planeter och en av dessa är den intressanta KOI-456.04  som ligger på ett nästan likartat avstånd från sin sol som jorden till solen. Omloppstiden för KOI-456.04   är 378 dagar mot jordens 365,3 dagar. KOI-456.04   nära en halv gånger större i diameter än jorden.

Bland de i dag mer än 4000 kända exoplaneterna är KOI-456.04 något speciellt: mindre än dubbelt så stor som jorden. Den kretsar kring en solliknande stjärna på ett avstånd som gör det möjligt att vatten rinner på planeten. Det är en planet och en sol som kan ses som tvillinglik till Jorden och solen. Det lilla i storleksförhållande är inga problem för liv. Cirka en halv gång högre tyngdkraft på KOI-456.04  än på jorden vilket får en 60 kg tung person på jorden att känna sig som 90 kg tung där.

Objektet upptäcktes av ett team som leddes av Max Planck Institute for Solar System Research i Göttingen. Kepler-160, avger synligt ljus. De flesta av de solsystem med exoplaneter vi hittills hittat avger inte synligt ljus utan  infraröd strålning och är mindre och svagare än solen och tillhör därför klassen röda dvärgstjärnor.

Röda dvärgstjärnor är kända för sina extremt långa livslängder. Det gör att liv på en exoplanet i omloppsbana kring en gammal röd dvärgstjärna potentiellt kan ha dubbelt så mycket tid att utveckla livsformer än livet på jorden haft. Men strålningen från en röd dvärgstjärna är mestadels infraröd snarare än synligt ljus.

Många röda dvärgar släpper därför ut högenergivällningar som steker de planeter som finns på ett avstånd från sin sol där livet skulle kunna utvecklas. Med undantag av om de är på längre avstånd från sin sol och är dammiga. Se min blogg av den 24 juni, Planeter vid en röd dvärgstjärna måste ligga betydligt närmre sin sol än vad Jorden behöver sin lugna gula sol för att liv ska existera i annat fall och här kan de få skurar av farlig strålning..

Upptäckten av planetsystemet är högintressant (kanske det hitills mest spännande) och det gjordes med hjälp av Rymdteleskop som CoRoT, Kepler och TESS. Kepler och Tess teleskopen tror jag vi känner väl till men däremot är det troligen färre som känner till det franska CoRoT sänder därför mer information om detta på denna länk 

Bild från vikipedia där en kostnär föreställer sig hur KOI-456.04 ser ut.

Dammhöljda planeter kan innehålla liv

Dammiga amosfärer runt exoplaneter finns därute. Dessas ytor är omöjliga att se ner på utan att man sänder en sond ner på denna. Vi kan ta Venus i vårt eget solsystem som exempel dess yta kan vi inte se ens med de starkaste teleskop fast det är den närmsta planeten till jorden. Men vi vet att dess yta är ett hett inferno genom sonder som sänts ner genom molnen.

Exoplaneter därute vilka ligger precis innanför  den beboeliga zonen runt en röd dvärgstjärna (den vanligaste stjärntypen) och är dammhöljda kan innehålla liv. Detta då dammet får temperaturen enligt datasimuleringar att hålla en temperatur på planetens yta möjlig för liv.

Det finns många röda dvärgar. Dessa är svalare solar än ex vår gula sol. På en exoplanet vid röda dvärgar kan en dammhöljd atmosfär vara förutsättningen för liv då dammet likt en växthuseffekt behåller den svaga solstrålning som når planeten. Dessa planeter finns även på ett avstånd där den röda solens farliga strålning inte är för hög för liv vilket den är om planeten ligger i en mer värmerik och närmre bana (vi ska ha i tanke att röda dvärgar är små och har mindre värmeutstrålning men ju närmre vi kommer dem desto högre värme  och desto farligare i strålning når en planet likt vår sol agerar). 

Arbetet utfördes av fysiker Dr Ian Boutle baserad vid universitetet i Exeter och utgick även från att exoplaneten alltid vände samma sida mot sin sol.

Hans team utförde en serie simuleringar av steniga, jordstora exoplaneter med hjälp av toppmoderna klimatmodeller.

Det visades att naturligt förekommande mineraldamm kommer att ha en betydande inverkan på om en exoplanet kan stödja livet även då samma sida alltid är vänd mot sin sol.

Men att bevisa att det finns liv (min anm.) under detta dammhöljda atmosfärskikt är en helt annan fråga. Vad dammet bör innehålla eller ej bör innehålla sägs ej i rapporten.

Bild från vikimedia på planeten Tatooine en dammhöljd planet med liv från sf-serien Star Trek.

Här kokar fyra nybildade planeter

Forskare från Leibniz Institutet för astrofysik i Potsdam (AIP) har undersökt den enbart 25 miljoner år gamla stjärnan V1298 Tau och dess fyra exoplaneter två stenplaneter och två stora gasplaneter (att jämför med solens 4,6 miljarder års ålder). Resultaten visar att de unga exoplaneterna rostas av den intensiva röntgenstrålningen från sin sol vilket leder till förångning av en eventuell atmosfärsbildning på dessa planeter. På de innersta planeterna (stenplaneterna) kan avdunstningen ha gjort dessa planeter helt tomma på atmosfär.

Unga exoplaneter finns i en miljö med stora faror. En ny sol producerar nämligen en stor mängd energirik röntgenstrålning vanligtvis 1000 till 10 000 gånger mer än vår egen sol gör i nutid. Denna röntgenstrålning kan värma upp exoplaneternas atmosfärer till temperaturer som kokar bort atmosfären. Men det beror på avståndet mellan solen och planeten under denna turbulenta tid. Allt lugnar sig genom årmiljonerna och miljarderna. Hur mycket av en exoplanets atmosfär som avdunstar över tid beror på planetens massa, densitet och hur nära den är sin sol och hur solen fortsätter sin rotationshastighet. Jorden och Mars har klarat av att behålla någon atmosfär såvida inte nya händelser fått atmosfär som försvunnit en gång att nybildas.

Men hur mycket kan solen påverka vad som händer under miljarder år? Detta är en fråga som astronomer vid AIP valde att ta itu med i sin senaste studie. Det nyligen upptäckta fyraplanetsystemet runt den unga solen V1298 Tau är en perfekt testbädd för denna fråga. Den centrala stjärnan är ungefär lika stor som vår sol. Men den är bara cirka 25 miljoner år gammal, vilket är mycket yngre än vår sol med sina 4,6 miljarder år.

 Den är värd för två närakretsande mindre planeter  ungefär av Neptunus storlek plus två gasplaneter av Saturnusstorlek längre ut.  "Vi observerade stjärnans röntgenspektrum med Chandra-rymdteleskop för att få en uppfattning om hur starkt deras atmosfärer bestrålas", säger Katja Poppenhäger, huvudförfattare till studien.

Forskarna kom fram till att de fyra exoplaneternas möjliga öden är följande (med den kunskap de hade och antog min anm.) När denna sol med sitt planetsystem blir äldre saktar stjärnans rotation ner. "Exoplaneternas atmosfärs /gas) avdunstning beror på om stjärnan saktar ner snabbt eller långsamt under de kommande miljarder åren – ju snabbare neddragning av rotationen, desto mindre är atmosfären förlorad", säger doktoranden och medförfattaren Laura Ketzer, som utvecklat en allmänt tillgänglig kod för att beräkna hur planeter utvecklas över tid. Detta innebär att atmosfärstörningarna ligger längre fram i tiden och just nu tvivlar jag på att de kokande planeterna har någon atmosfär alls (min anm.)

Beräkningarna visar att de två innersta planeterna i systemet kan förlora sin gasatmosfär helt och bli kala steniga kärnor om stjärnan snurrar ner långsamt, medan den yttersta planeten kommer att fortsätta att vara en gasjätte (observera att gas är atmosfär som även på jorden är flyktigt min anm.).

Bild från Vikipedia på planetsystemet V1298 Tauri ca 500 ljusår bort vilket finns i riktning mot stjärnbilden Oxen.

Ett femte slag av materia har hittats i universum

Materia är känt i fyra former, fast ex guld, flytande ex vatten, gas ex syre och plasmaglob (plasma). Men nu har ett femte tillstånd hittats.

Bose–Einstein-kondensat är ett ytterligare tillstånd av materia. Kallat det femte slaget, ovanligt, omöjligt, men hittat existerande utanför jorden. 

NASA:s Lansering och drift av Cold Atom Lab (CAL) har etablerat en hållbar studie och utveckling av kvantteknik i omloppsbana runt jorden. Detta mångsidiga forskningsanläggning med flera användare har hittills färdats  400 miljoner kilometer ombord på den internationella rymdstationen (ISS) sedan ombordtagandet i juni 2018 och är under fjärrdrift från Jet Propulsion Laboratory. 

Med hjälp av Jet Propulsion Laboratory's Cold Atom Laboratory skapade astronomer exotisk materia ombord på den internationella rymdstationen. De har rapporterat om produktionen av rubidium Bose-Einstein kondensat (BECs)  (kan beskrivas som atomer som tillsammans agerar som en våg och inte går att dela upp i enstaka atomer) i ISS forskningslaboratorium, Cold Atom Lab. Detta resulterade i upptäckten av det femte tillståndet av materia och innehåller rubidium . Detta kemiska element delar likheter med kaliummetall och cesiummetall i utseende, mjukhet och konduktivitet.

En Bose-Einstein kondensat uppstår när vissa typer av atomer kyls till så låga temperaturer att de blir ett enat tillstånd (innebärande atomer ej möjliga att dela i ental). Men det är ett oömt tillstånd. Minsta interaktion med den yttre världen är tillräckligt för att värma upp det förbi dess kondenströskel och materian upplöses.

Detta gör ämnet nästan omöjligt för forskare att studera på jorden där gravitationen stör det magnetfält som krävs för att hålla det på plats för observation.

Lite ny kunskap inom vad jag (min anm) vill kalla kvantvärlden.

Bild från pixabay.com    fantasibild men spännande motiv.