Färger påverkar olika personer olika, varför?

Varifrån kommer det att olika människor med samma färgseende har skilda favoritfärger?

Är färg något som har med arv och miljö att göra när det gäller favoritfärg?

Ja, med allra största sannolikhet är det så.

I våra gener finns vår arvskod, släktkod från vår gren av mänskligheten, fädernas arv. I vår miljö upplever vi olika saker.

Något som gläder oss, en gåva i blått eller grönt kanske får oss att uppfatta denna färg som favoritfärg i vuxen ålder.

Många flickor har ex röd som favorit och blå som pojke. Men detta är en prägling då det sågs som att pojkar skulle ha den härskande klassens färg, blå, och flickor eldens färg, röd, i sin klädedräkt och präglades därav att tycka bäst om denna färg i någon nyans.

Många har sedan i vuxen ålder hållit fast vid denna prägling medan andra som inte präglats lika hårt, tagit till sig en annan färg, beroende på vad de upplevt i samband med denna.

Detta är färgernas betydelse för var och en, inte en massa strunt av mystisk karaktär som en del försöker tolka in i dem.

Postens bluffmakeri

Alla har någon gång varit en budbärare. Budbärare av ting men även av meddelanden.

Förr var telegram utdelade av budbärare vanligt. De kom med lyckönskningstelegram vid bröllop eller om andra ting där postgången inte kunde väntas på.

Budbärare var även kurirer i krig eller politiska gnabb mellan kungar och dess lakejer.

En budbärare är i dag ovanlig då mobiltelefoner kan koppla upp människor på de mest omöjliga platser eller datortrafiken sekundsnabbt kan sända långa filer.

Problemen med mejl eller sms-trafik finns dock och kan inte ersätta samtalet.

Vid ett telefonsamtal kopplas du upp och om någon besvarar detta har du en garanti för att det nått mottagaren omedelbart. Vid sms har du bara en möjlighet att se att meddelandet nått mottagaren, men om denne läser det i dag eller om en vecka vet du inte, eller hemska tanke, raderar det oläst. Samma sak med mejl.

Sms och mejl kan därför aldrig ersätta samtalet och inte heller budbäraren.

Ännu i dag kan man få paket etc levererade snabbt till sin hemadress, teoretiskt. Vilket är bra när det fungerar. Men hur många har inte fått ett meddelande från posten även när de betalat för hemleverans att de försökt nå en men misslyckats och så får man hämta det själv.

Det mystiska är att man uppgivit sitt telefonnummer och varit hemma hela tiden och nummerupplysningen inte markerat något inkommande samtal. Detta betyder att hemkörning inte fungerar då posten bluffar för att slippa detta, men ändå tar betalt för något som de ofta inte gör!

Att vara upphovsman handlar om ära, inte om patent o pengar.

Vilket är viktigast, att kortsiktigt få pengar i stort antal utefter sin möda eller att få ära och berömmelse utifrån något som påverkar människor positivt?

Vissa människor som lever i nuet, utan att se framåt eller bakåt, säger absolut pengar. Med pengar kan man köpa allt, utom hälsa och kärlek, och köpa sig före sjukvårdsköer och locka till sig sexpartners.

Men när dennes uppmätta tid är över kommer gamarna som önskar dela på det som finns kvar av kapital. Personen själv glöms snart bort.

Den som istället får makt eller ära istället för kapital kommer i många fall att ses som betydelsefull av släkt och vänner och glöms inte bort i mänsklighetens annaler. Här finns idrottare, författare och arkitekter för att inte säga kejsare och faraoner.

Många av dessa hade även kapital, men det är inte för detta som ex författare koms ihåg, utan för vad de gjort och som fortfarande gläder människor.

Ära är något de flesta vill lämna efter sig. Gamar (arvtagare som bråkar om kapital) är något de som bara levt för Mammon garanterat får efter sig.

De flesta får dock ingetdera. Vilket kommer du att få, något eller intet?

Dialekter och uttal kommer att stoppa all röststyrning

Röststyrning kan vi nästan glömma, då dialekter och slarvigt uttal förhindrar en ultimat utveckling av sådana apparaturer.

Om alla hade talat utan dialekt och utan slanguttryck skulle det troligen redan funnits, men att programmera en röststyrningsapparatur med all slags dialekter och slanguttryck är ett mastodontarbete.

En dag kommer det troligen att kunna realiseras, men då talar vi om årtionden framåt. Alternativet är att lära en specifik apparat en bestämd användares uttryckssätt.

Men det fodrar mycket arbete och fördyrar densamma betydligt, så apparater av detta slag knappast blir möjliga för alla.

I första hand då till funktionshindrade och kapitalstarka latmaskar.

Röststyrning med vissa ljud fungerar dock någorlunda idag. Där man ska uppge namn och Ja och Nej, öppna, stäng och liknande.

Dock är problemen med telefonsvarare med röststyrning ännu dåligt löst. Likartade namn på städer missuppfattas helt i dessa maskiner. 

Jag har själv haft problem och fått upprepa min stad som hela tiden missuppfattades av maskinen med en helt annan stad som hade likheter i stavning men som hade olik konsonant i början. Jag fick ge upp då maskinen inte gav sig, hur tydligt jag än försökte uttala min stad.

Att ersätta människan är svårt och absolut onödigt så länge vi har överskott av arbetssökande.

Är vissa egennamn mer respektingivande än andra?

Kanske vissa namn ger den som har detta, och de som möter denna person, mer respekt. 

Förr sågs personer med namnet Varg som betydligt mer farliga än den som hette något som Johannes etc. Namn har en betydelse från början. Alla hade något i sig som beskrev personen, allra vanligast är de bibliska namnen som alla betyder något.

Detta kanske inte är så konstigt. Konstigare anser jag det vara att många personer med ett visst arbete har efternamn som beskriver vad de gör.

Tänk på det, exemplen kommer ofta från artiklar där någon med ett visst efternamn arbetar med just det som namnet betyder.

Några exempel här tar jag inte upp, men jag har många gånger förvånats när en persons efternamn speglat vad denne sysslar med. Det är då ovanliga namn men det kan ses som att personen sökt och fått arbetet av den anledningen att efternamnet passat in som benämning för arbetet.

Uppmärksamma personers efternamn nästa gång någon uttalar sig i media. Många gånger speglar detta vad denne arbetar med och den befattning denna har.

Vad är du bunden till? Vem blev du?

Är du mest bunden till dina värderingar, din moral eller dina fördomar?

Finns det någon skillnad mellan dessa begrepp i förhållande till vem du är och vad du tycker?

Din uppbyggda moral, präglad av arv och miljö, skapade dina värderingar och fördomar, därför är dessa synonyma med dig som person och din personlighet.

Du är hårt bunden till denna personlighet i livet och ju längre du låtit bli att testa riktigheten i denna din verklighetsuppfattning desto svårare blir det, även om du förstår att något i denna inte stämmer med vad du ser, läser eller uppfattar andra anser i din omgivning.

Du har fastnat i en roll som du inte själv skapat. En roll vilken kan bli allt svårare att spela ju mer verkligheten runt dig förändras genom åren och samhället runt omkring.

Du får en psykos vilken du kanske med all din kraft och med hjälp kan bryta dig ur så du hittar en balans att leva med. Men att helt omskapa dina värderingar enligt ovan blir omöjligt då de sitter för djupt och har gällt för lång tid.

Att omskapa, kritisera och omformulera verklighetsuppfattningen skulle därför vara mycket viktigt att lära i skolorna, inte som i dag bara genom utbildning i kritisk tänkande, vilket är förbehållit studerande på akademisk nivå.

Där floden rinner där finns liv, nu som då.

Vatten var förutsättningen när nya platser befolkades för länge sedan. Jag menar då inte bara dricksvatten i form av källor utan även floder och sjöar.

Floderna var viktiga då dessa var den enda bekväma möjligheten att färdas. Vägar fanns inte, bara djurstigar att följa och det var lämpligast att följa en flod utmed dess fåra om man färdades landvägen likväl som vattenvägen.

I annat fall kunde resan bli mycket strapatsrik och att hitta tillbaks omöjligt om man inte var en duktig stigfinnare.

Skogarna var i många fall ogenomträngliga och kärren stora, och att gå vilse i kärrmarker kunde kosta livet.

För att bosätta sig var därför en flod eller sjöstrand lämpligast. Här fanns fisk och efterhand som man lärde sig hitta i terrängen utökades jaktmarkerna.

Naturen i sig var skrämmande då man såg all slags varelser här och tolkade ljud som att onda andar och annat oknytt rörde sig i mörkret.

Det var en spännande men skrämmande tid att leva i. En kamp för liv och överlevnad var vardagen. Men även av det vi idag har så svårt för, trygghet och sammanhållning inom familjen.

I dag är trygghetsskapande något som ses ner på. Därav har vårt moderna välfärdsbygge börjat kläs av. Sakta och smygande så många inte märker det ännu. Förr var trygghetsskapande det viktigaste för att överleva och må bra.

Tider förändras, människan är densamma, därav all oro i dag. Alla människor behöver en trygg tillvaro, det ligger djupt rotat i människan, men färre och färre får denna trygghet i en gemenskap numera.

Vi har förlorat den mänskliga grunden och samhället har börjat upplösas i individualism och egoism.

Julseder var viktiga förr

Det fanns många mer eller mindre viktiga. Det började redan med slakt i oktober och julkorv, sylta mm skulle anrättas. Senare skulle lutfisken läggas i blöt på Anna-dagen mm mm.

På julafton gavs även djuren lite extra gott av havre etc. Gröten sattes ut till tomten på julaftonskväll. På juldagens morgon gick man man ur huse som det hette. Till fots eller kanske häst o släde togs färden till bykyrkan för att i skenet av levande ljus höra på julottan.

Ofta var det mycket tidigt på juldagsmorgonen, klockan 5 var inte ovanligt.   Inte som i dag tidigast klockan 7 eller ännu senare. Stämningen var hög.

Nog var det något som var högtidligt att i morgonmörkret få vara med på julottan. I dag är det få som går på detta. Jul i dag är ledighet, några julklappar. 

En längtan efter julmat för en del. För många är det enbart sprit som gäller, teve och fest.

Helgen har förändrats till en handelshelg. Människor har inte den högtidliga stämning som en gång fanns med den. Det har blivit ledighet, inget annat.

Affärer har öppet som vanligt. Restaurangers utbud finns likt andra dar. Supandet fortsätter för många. Meningslöshetens tidevarv har även här satt sin prägel. 

Det du anser kan inte andra förstå, vi är alla ensamma

Kunskap läggs till kunskap. Erfarenhet till erfarenhet. Ur detta skapas vår personlighet och vår bild av verkligheten.

Vi är ett subjekt som är unikt i förhållande till andra subjekt. Vår bild av verkligheten är aldrig och blir aldrig lik den som tillhör andra subjekt (personer).

Likväl ska alla vi subjekt i många sammanhang komma överens om en uppfattning. Lagar, normer och ex ideologi.

Men dessa objekt som vi måste dela för att ett samhälle ska kunna fungera utan anarki kan vi många gånger inte alltid förstå däremot måste vi respektera dem.

Vi kan därför aldrig veta något objektivt då alla objektiva sanningar skapats av något subjekt som fått gehör för sin subjektiva idé.

Alla är vi olika men vissa ting och normer regler mm delar vi villigt eller ovilligt med andra subjekt.

Människan, det observerande däggdjuret

Vilddjuren observerar först sitt byte för att snabbt kunna bestämma sig för hur man bäst tar det. Rovdjuren observerar först innan de anfaller. 

De djur som är bytesdjur observerar inte rovdjuret utan flyr så fort de misstänker att ett sådant är i antågande.

Människan observerar både djur,  medmänniskor och ting innan ett agerande sker.

Man ser fördelar och nackdelar med olika ställningstaganden innan något sker.

Inget djur är så observerande som människan. Inget djur är så nyfiket som människan.

Inget djur har sådan kunskapstörst som människan.

Inget djur är så förändringsbenäget och otåligt som människan.

Vad kan detta bero på, om inte att människan har en hjärna som är empatisk och kan se framåt och planera utifrån skilda scenarier.

Varför har vi skapats så?

Troligast för att vi ska kunna välja och göra egna val och inte minst påverka verkligheten. Hjälpa evolutionen på än fler vägar och snabbare än om denna fick verka ensamt. Både människan och den tickande evolutionen är inbyggd i skapelsen.

Varför? Vad är målet? Finns det något sådant?

Vad är meningen med skapelsen?

Gudstanken ser jag i det som andra ser en meningslös ickemeningsskapande  Big Bang i. Ungefär som i vissa filmer, där slutet är en stor explosion där allt försvinner. En lätt lösning på en svår avslutning för producenten.

Likt BigBang, en explosion och så var det inte mer. Med det blev allt förklarat, utom varför det började så ur ingenting.

Vad var då ingenting?

Utan järnets upptäckt hade allt sett annorlunda ut

Järnåldern känner vi till. Den uppstod på nästan alla platser där människor existerat en gång i forntiden.

Det var genom upptäckten av järnet som man kunde plöja jorden enklare och tillverka bättre knivar och verktyg. Bronset som tidigare funnits har förbehållits vissa delar av mänskligheten (den där detta producerats och de rikaste och förmögnaste) medan järnet oftast var det material som för alla med tiden ersatte sten, trä och benverktygen.

Utan järnet hade knappast heller Sverige förblivit neutralt under andra världskriget, då hade inte Tyskland behövt en fristat där de kunnat få malm för sin krigsindustri i lugn och ro.

Men vad som då skulle varit redskapen i detta krig är svårt att förstå. Kanske kriget hade utkämpats på hästryggen eller till fots med trälansar. Pilbåge, armborst och bronssvärd.

Det är mycket möjligt. Om inte järnets möjligheter upptäckts hade vår värld säkert sett mycket annorlunda ut. Hur annorlunda kan vi inte veta. 

Det är möjligt att något ersättningsmaterial kommit istället. Träslag, sten eller någon metall, ingen vet. Men vår värld hade sett annorlunda ut och utvecklats annorlunda.

Är förändring det enda som kan ses som evig sanning?

Allt förändras genom tiden, organiskt som oorganiskt sönderfaller allt och ger upphov till något nytt. Ingenting är beständigt. Vi kallar det evolution vilket är den 

förändringsprocess som är inbyggd i livsprocessen för bästa möjliga överlevnad för en organism.

Utan denna skulle livet till slut dö ut. Detta då näringen i livskedjan skulle kollapsa. Bytesfödan skulle dö ut och näringskedjan avbrytas. Därför förökar sig både djur och växter mer ju mindre de är, då de mindre föder flera av de högre stående livsformerna. Samtidigt kan de större arterna inte föröka sig lika mycket då skulle de mindre arterna inte räcka till.

Ur detta kan man påstå att förändring är det enda som kan ses som evigt bestående. Men det är fel. Evolutionen började när liv skapades.

Jag påstår att livet och alltet skapades och inte kom till ur en explosion av ingenting (Big Bang).

Jag påstår därför att Gud skapade allt ur ett mörker och först skapades ljuset. Före skapelsen fanns ingen förändring, endast Gud och Gud är ingen förändring utan bara det som är.

Innan Big Bang fanns noll, explosionen i ingenting skapade en utvidgning av ingenting där en evolution började och frambragte oorganiskt material ur intet som senare skapade organiskt material.

Kan detta vara lättare att ta till sig än en skapelse? Mitt svar är Nej. Båda slagen av ovan handlar om tro. Jag tror på en skapande Gud, andra på en explosion ur intet i intet.

Stenblock o fantasi.

För inte så länge sedan var samhället lika religiöst som vidskepligt.

Naturen sågs som ett hot där allehanda ting kunde uppenbara sig och hota tillvaron. Främlingar sågs även de som ett presumtivt hot.

Inte bara varelser av skilda hotfulla slag ansågs finnas i naturen utan man kunde även se spår av dessa.

Jättar nämns i bibeln, Goliat var en och det nämns att jättemänniskorna försvann med syndafloden.

I Norden sågs jättarnas spår i form av de stenblock de kastade mot de kristna kyrkorna. Dessa block vi i dag vet är flyttblock från den senaste istiden sågs som jättekast av jättar och ansågs i en del fall innehålla magi.

Bronsåldersgravarna sågs som jättars gravar och alltid som farliga platser med dolda skatter i vissa. Dessa högar finns kvar till stor del i vår tid genom att människor var rädda för dem och inte vågade gräva eller ta bort dem.

Forntidens folk var mycket vidskepliga och jättestenblocken var något de hade stor respekt för och som bevisade att jättar hade existerat en gång.

Kan varulven ha funnits?

Varulven är en människa som vid fullmåne förvandlas till en varg som terroriserar och skrämmer omgivningen.

Ett monster som fascinerat människor genom historien. Men har den funnits? Vi tar då mångalen med i beräkningen. En legend om att fler våldsbrott mm uppstår vid fullmåne.

Säkert har detta påverkat tron på varulvens existens, en tro som varit större på vissa platser och även förverkligats genom samma ursäkt som alkoholintagets dogmer.

Många anser ju att alkoholpåverkan ursäktar dumt uppförande. Men även detta är en legend som blivit fakta. Sanningen är att alkohol inte ursäktar idioti eller våld. Det gör bara att den latenta våldsbenägenheten får en ursäkt för att genomföras. 

Personen gör det den önskar genom sin dåliga psykiska hälsa och ursäktar sig med att denne druckit alkohol. En av de uslaste ursäkter som finns.

Hade personen ansett att detta var sant och alkoholen haft denna effekt hade denne person inte druckit för att inte plåga sin omgivning. Nu dricker denne istället för att få en ursäkt för att plåga sin omgivning för att få en inre tillfredsställelse.

Samma sak anser jag varulven var. En person som älskade att plåga och skrämma och som tog människors skräck som ursäkt för att få utlopp för sitt skräckvälde. Självfallet var även dessa personer psykiskt sjuka eller perversa. Men ur detta kom varulvstanken. 

Den skrämmande vargen var utgångspunkt för förvandlingen. Detta då vi här i Europa hade en skräck för varg som säkert var berättigad.

Här anser jag varulvsidéen en gång konstruerades för att sedan ryktesvägen fortplantas. Man trodde att en människa förvandlades till ett monster vid fullmånen, som även den alltid ansetts inneha mörka krafter och slog två flugor i samma smäll. Man fick en förklaring till hur en människa blev våldsam och den som blev våldsam fick en ursäkt för att bli detta.

Samma sak som vid alkoholdrickandet i dag.

Kommer Afrikas vilddjur åter att vandra i Europas skogar?

En gång strövade vilddjur som nu bara finns i Afrika på Europas slätter.

Det var en tid med ett helt annat klimat än vad vi nu har. Mammutar strövade på Europas likväl som på Nordamerikas slätter. Få människor fanns på denna tid. Vi talar om en tid ca 1 million år tillbaks då kontinenterna såg helt annorlunda ut.

Det fanns sabeltandade tigrar, mammutar och många av de djur som nu bara finns i Afrika vandrade och levde i Europa.

Den senaste istiden försvann de sista resterna av dem åter till Afrika om de inte dog ut i det kallnande klimatet. Därefter kom de inte tillbaks.

Mycket säkert beroende även på att landhöjningen lade hav emellan som omöjliggjorde en återvandring när isen smält.

Men kan vi åter se Afrikas djur här om vi får ett varmare klimat igen?      

Kanske om någon tar hit djur och släpper dem för spridning i Europa eller i Amerika. Men bara då. Man ska ha i åtanke att när klimatet blir varmare höjs havsnivån ytterligare och djuren från Afrika får än svårare att komma hit.

Däremot kommer vi troligen att få mänskliga klimatflyktningar vilket blir ett mycket större problem.

Mammuten om vi ska återgå till denna, som forskare ännu i dag gräver fram i tundran i Sibirien levde här som längst av de djur som nu dött ut och som fanns i stora mängder en gång.  En framgångsrik art som fann livsutrymme över hela vår jord och dog ut för ca 4000 år sedan. 

Den sista mammuten dog vad man vet på Wrangels ö i nordöstra Sibirien där den såkallade dvärgmammuten fanns. Här dog den sista individen av en art som hade funnits i millioner exemplar i årmillioner.

Ringmurens återkomst i vår tid

Rädsla skapar den ultimata formen av segregation när samhället misslyckats med integration.

Det kommer att finnas fler och fler ringomgärdade bostadsområden. Grindsamhällen (gated community) vilka är tillbommade för de som ej bor där, genom grindar, vakter och övervakning. Ofta även muromgärdat.

Ett slags frivilligt fängelseboende där det inte är fångarna som inte kan komma ut,  istället är det samhället som inte kan komma in till de fria medborgarna som  frivilligt spärrat in sig.

Man kan undra vad för slags människor som frivilligt spärrar in sig i dessa frivilliga fängelseområden. Är det människor med förföljelsemani? Skygga människor som inte vågar lita på omgivningen utan ser gastar var de går? Jag vet inte.

Det finns i dag sådana områden på många platser i samhället. Det började i bla Sydafrika, där vita inte vågade låta svarta få tillträde vilket inte är så konstigt så illa som de svarta behandlades där.

I dag finns det en del i USA som bor i liknande låsta bostadsområden. I Sverige ska det finnas ett sådant område i Malmö, om det finns fler vet jag inte.


Men varför vi har misslyckats så med vårt samhällsbygge i så hög grad att vi behöver ha dessa boendeformer är tragiskt. 


Vi har därmed återgått till ringmurens tid och borgarnas befästningsverk.

Protagoras påstående håller än.

Vi människor är duktiga på att värdera saker. Inte bara ting, som kan ses som vackra, användbara eller bara nödvändiga.

Vi bedömer även människor efter detta mått och har förhållanden med de som är användbara, om vi får den möjligheten. Med de vackra, om vi får den möjligheten, här finns älskarinnor, älskare och fruar och män. Även de personer vi nödvändigt bör hålla oss väl med finns här ofta i form av myndighetspersoner eller arbetsgivare eller kunder om vi för vår ekonomiska överlevnad måste ha denna kontakt.

Vi värderar även motsatsen. Ting som inte är användbara skrotar vi eller låter bara ligga där de är. Dessa ses inte längre som nödvändiga, i denna grupp finns även skadeinsekter mm. Fula saker undviker vi och dessa vill vi inte pryda våra hem med.

När det gäller människor finns även här de för oss onödiga. Dem vi flyktigt möter på trottoaren, ser i tidningens spalter eller ser på teve. De fula ryser vi inombords åt och undviker än mer när vi stöter på dessa som vi upplever fula och motbjudande.

Men man bör även ta i beräkningen att de användbara kan bli oanvändbara och tvärtom. Upplevelserna ovan av ting och människor är relativa och kan snabbt förändras.

”Människan är alltings mått, för de ting som är att de är och för de ting som inte är att de inte är.”

Detta sa en gång Protagoras, och nog är det riktigt, eller hur?

Sjökaptenen leder ett minisamhälle på vatten.

I alla tider har kaptener varit de som fodrat omedelbar lydnad på skeppen i världens hav antingen det varit på handelsskepp, piratskepp eller krigsfartyg.

Skeppen har varit små samhällen i sig som letts hierarkiskt uppifrån och ner. Pennalism har inte varit ovanligt.

Vissa skepp har styrts diktatoriskt där hugg och slag var vardagsmat. På andra fanns en viss demokrati.

Men fullständig orderlydnad kan vara förståelig när skeppen anfölls av pirater eller stormar for runt seglen.

Det hände att skeppen övertogs av besättningen. Myteri förekom då  maten var slut eller kaptenen blivit ovän med lägre befäl.

Jag är säker på att det finns otroliga mängder av material från loggböcker och dagböcker från skeppens besättning genom historien som skulle ge stoff åt många filmer, böcker och tankar på hur man kan lösa eller inte ska försöka  lösa problem.

Här har framtida forskare säkert mycket att ösa ur. Det är lättare att förstå och undersöka ett minisamhälle än ett stort statssamhälle. Minisamhället kan säkert spegla det stora samhället och ur detta kan vi lära och förstå. 

Betänk att det ofta på skeppen, nu som då, var många etniska grupper som skulle samarbete. Bara detta kan ge många lärdomar hur man tacklade detta.

Manteln är inget vanligt klädesplagg för skydd i dag.

Manteln var ett vanligt plagg för länge sedan. Den var föregångaren till rocken.

På senare tid har den lånats till seriehjältarnas värld. Batman och Stålmannen är några seriefigurer som använder mantel. Varför de kläs i detta plagg kan man fråga sig, då den bara bör vara i vägen, fladdrande som den är bakom Stålmannen.

Men den bör väl ses som symbol på styrka och mystik.

Den som inte önskar visa sitt ansikte kan snabbt svepa manteln om nedre delen av ansiktet.

Varför detta så vanliga plagg i vår tid inte modemässigt slagit igenom är svårt att förstå. 

Mystiken med en person klädd i en sådan lever kvar enligt ovan. Hjältar och skurkar i äventyrsfilmer speglande antiken eller medeltiden har länge kryllat av mantelklädda personer.

Manteln kanske kommer igen i framtiden som ett plagg symboliserande länken till det förflutna. 

Livets väv bildar ett mönster

Från det att du föds kommer du, genom dina erfarenheter, tidsepoken, miljön du lever i och dina arvsanlag att formas till en helt unik människa.

Livet formar dig oupphörligt, den du var blir någon annan utefter fortsatta erfarenheter och tidens samhällsförändring. Normer skiftar över tid. Nya tillkommer.

Du ser på gamla foton och ler när du ser hur du såg ut. Men vad du ler mot är dig själv.

Du, som då såg på  foton på än tidigare epoker på dig och log mot dessa.    Likt du om några år ler mot det foto du tog idag.

Tiden förändras, nuet likaså. Moden, människor som försvinner, nya som tillkommer gör att allt flyter. Livet bildar nya mönster.

Mönster försvinner, nya skapas. Du är den du är nu. Inte den du var igår och inte den du blir i morgon. Därför kan du med gott samvete le mot gamla foton.     Det var du, men är inte du, NU.

Borrar du pluggar jag

Tanken går kanske till hyllor från IKEA där man har borrat hål som sedan kunden får banka in träplugg i innan hyllan kan monteras.

Men här menar jag något annat. Människan lever och konstruerar sin vardag och sitt liv, ibland bra, ibland till sin egen undergång. En del människor förstör för andra, sig själv eller miljön på vår jord. Andra försöker laga en människa som gått sönder fysiskt eller psykiskt, miljö eller ting någon slitit ut eller behandlat fel.

Den som förstör möjligheter, ting eller sina egna möjligheter, har borrat hål i tillvarons harmoni. Då behövs någon som återställer harmonin, tätar det söndrade.

Den som snabbt eller hastigt borrar sönder någon psykiskt eller fysiskt behöver hjälp. Hjälparen, om denne får chansen, tätar hålet. Dessa tätare är sjukvårdspersonal, reparatörer eller vanliga medmänniskor.

Det är hjälpare som försöker återställa harmonin i miljön eller i en människas liv. Ingen är bara ett slag av människa, alla är något av varje. Det du kan hjälpa till med är en del av dig, det du förstör är en del av dig.

Vi är både förstörare och hjälpare, en blandning av ont och gott. Vi väljer olika i skilda situationer. 

Vi är människor.

Fickkniven var min barndomsgenerations leksak

Många barn hade förr ett knivhölster med kniv med sig vart de gick. Det sågs som självklart att barn (oftast pojkar) karvade och använde detta redskap.    Ingen reagerade på det.

Man hade kniv med när man metade för att skära fisken i nacken och på det viset ta livet av den alternativt banka den i nacken med knivens baksida. Fiskkniv var självklart att ha med. Fickkniv hade de flesta, både vuxna och barn.

I dag är det förbjudet att gå med kniv på sig, om det inte är en snickare exempelvis, som behöver den i sitt yrke.

Då frågar jag följande, varför har människor idag så dåligt omdöme att denna lag blivit till? I alla tider kunde människan gå med kniv på sig utan att använda denna till något hotfullt verktyg.

Få använde den till våld. I dag kan man inte längre lita på att kniven inte används som våldsverktyg. Våldet har förändrats, förr slogs människor lika mycket som i dag. Men då någon hamnade på marken var det över den segrande stod upp. Ingen var så ynklig att den fortsatte slå och absolut inte sparka på den som låg ner. Sparkar var för den delen mycket ovanliga i slagsmål förr, man brottade ner varandra.

Vad visar detta?

Jo, självklart att människan har blivit mycket våldsammare i dag.

Vad beror det på?

Ett misslyckat samhällssystem, misslyckad skola, misslyckade söndrade familjer?

Allt ovanstående, när våldet ökar och empatin minskar är det tecken på ett misslyckande för alla.

I framtiden kommer det att sluta med att samhället sönderfaller. 

Nya ideal i vår sköna nya svenska värld.

Idag är det helt okej att värdera människor som bättre eller sämre utefter om de har lyckats få ett arbete eller ej eller om de är sjuka eller friska.

Däremot är det absolut inte okej om man värderar människor efter kön, sexuell läggning eller etniskt ursprung.

Men varför ska vi människor värdera och undervärdera medmänniskan?

De senare uppräkningarna av kön etc var okej segregationsmöjligheter tidigare. Men är förbjudna idag. En anmälan mot någon som värderar dessa grupper som sämre kan bli dyr.

Däremot är det subventionerat genom statens flumbegrepp ”arbetslinjen” att värdera sjuka och långtidsarbetslösa som sämre människor vilka ska segregeras ekonomiskt utefter arbetslinjen.

Är det ett inbyggt system i människan att den dag man förbjuds se ner på en viss människa kommer man att se ner på någon annan? Är mobbing inbyggt i människopsyket och finns det för att människan ska kunna bekräfta sig själv som bättre än någon annan? Har det med konkurrens att göra?

Kan inte människan leva jämställt? Måste det finnas segregationsmöjligheter för att människan ska kämpa för att få det bättre eller känna sig bättre till mods? Ja, förunderligt är människans psyke.

I dag är det långtidssjuka och långtidsarbetslösa som behandlas som mindre värda. Människan får inte längre behandla folk sämre utefter kön, sexuell läggning eller etniskt ursprung utan att riskera repressalier. Då är statens propå för hård behandling av sjuka och arbetslösa ersättningen. 

Man ursäktar sig med att då blir de sjuka friska och de arbetslösa får arbete. Hur man får det att gå ihop är en gåta. Det är dock helt i tiden och troligen var det en anledning till att Alliansen fick förnyat förtroende, om man undantar skattesänkningarna för de som ser sig förmer än andra. De som har arbeten just nu. 

De lever efter dogmen ”se så mycket bättre vi är som har arbete, vi får det ena jobbskatteavdraget efter det andra medan de sjuka och arbetslösa inget får, nog är vi bättre och skönare än dessa som människor.” Staten har visat oss detta. 

Ja, även Nobelpriset i ekonomi ger Alliansen och de som har arbete en bekräftelse på hur rätt det är att segregera människan av idag. Men allt är relativt, en dag hinner verkligheten ifatt igen. 

Anledningen till varför du heter det du heter.

Många gånger är det numera en av två anledningar. Namnet är modernt, ligger i tiden. Namnet är ett släktnamn.

Valet är föräldrarnas. Det som många döps till i dag blir om några år ovanligt att döpas till.

Så har det varit i många år nu. Namn är färskvara som är gångbart vissa år sedan tar det en á två generationer innan det blir gångbart igen.

I dag blandas ickesvenska namn in som moderna utifrån filmer där de blivit uppmärksammade från barnprogram, film, artister och sporthjältar.

Förr var det vanligt med namn som följde släkter och återkom hela tiden.  Vanligt var även namn från bibeln.

Framtiden kommer troligen att vara att namn av fantasislag kommer att bli vanliga. Om vi fortsätter att vara mer och mer fixerade på jämställdhet mellan könen i alla former kommer troligen även skillnaden på mans och kvinnonamn att försvinna.

Vi får män som heter det vi idag ser som kvinnonamn och vice versa. Dessa neutrala namn finns redan. Ett ex är namnet Kim som både pojkar och flickor kan döpas till utan att någon ser det som konstigt.

Numerologi, en spännande lek

Ditt namns bokstäver, ex Ada, ska ses ha betydelse utefter var i alfabetet dessa numreras. A=1 D=4 då A är första bokstaven i alfabetet och D 4:de bokstaven. Talet blir då 141 om du heter Ada.

Om astrologi är en lek och pseudovetenskap vad ska man då kalla ovanstående? Först och främst var det inget som gick att leka med innan vi fick ett alfabet. Sedan blev det fritt fram. Troligen gäller denna slags lek även i det kyrilliska alfabetet, men hur är det i arabisk skrift och kinesisk exempelvis?

Kanske det finns här med i någon form. Astrologin är ju global.

Lek är alltid spännande, spel av skilda slag likaså. Tarotkort är en annan form av lek. Poker en annan. Bara man tar det på lek och inte på blodigt allvar skadar det ingen. Men liksom en spelgalen pokerspelare kan drivas till ruin kan de som tror på sanningshalten av ovanstående krascha psykiskt och även fysiskt.

Numerologi är en spännande lek, men ta det inte som sanning.