Tidsjakten, stressen på väg att försvinna?

Låter det konstigt? Jag vill påstå att i dag verkar jakten och kollen på tid ha minskat i samhället. Ackordshetsen på arbetsplatserna är inte lika svår som den en gång var. Min erfarenhet av ackordsarbete var en enda jakt på att producera så mycket som möjligt på kortast möjliga tid för att tjäna så mycket pengar som möjligt.

För att klara detta var man tvungen att hela tiden ha koll på klockans minut och sekundvisare. Genom detta kunde man räkna ut hur mycket man hann med och även öka takten när man såg att klockan gått längre än man trodde för ett moment. Man kunde även se när man kunde ta en paus och hur länge. Allt var reglerat och armbandsklockans viktigaste uppgift var tydlighet och att man med en enkel rörelse på armen såg klockan även under arbetets gång.
Självklart för oss lite äldre. Men utopi för de yngre som jag tolkar det.

Jag kommer ihåg hur äldre berättade vilken välsignelse det var när armbandsklockan kom för kreti o pleti. Tidigare fickur var både ömtåligare men värst var ändå att man varje gång man önskade kolla tiden fick ta fram det ur västfickan och öppna boetten. Det var inte tal om att kunna se vad klockan var under arbetsmomenten utan det fick göras vid möjlighet eller paus. Att arbetsgivare såg snett på arbetstagare som plockade fram uret då och då var en annan sak. Med armbandsuret kunde arbetstagaren utan att det märktes hålla koll på tiden med en snabb blick utan att avbryta arbetet. Så nog var det och är en välsignelse anser jag och många med mig.

Men i dag ses armbandsuret av många om man nu har ett som ett smycke som i första hand ska se snyggt ut och tidsvisningen ses som sekundärt. Det finns ju mobiler för klockvisning säger många.

Visst men då är vi tillbaks i fickurets dilemma igen. Mobilen ska plockas fram för att kollas liksom fickuret skulle. Med detta påstår jag att tidsjakten har minskat. I dag ses det som att det finns tid till att plocka fram mobilen för tidsvisning man behöver inte ha full kontroll på tiden hela tiden. Därav mitt påstående att tidsjakten och då även ackordshetsen har minskat i samhället.

Min upplevelse (tanke) från vecka 11.

Att slippa ta ansvar men kräva det av andra

Rousseau var 1700-talspedagogen som inte ville ta hand om sina egna barn utan istället skrev en klassiker om barnuppfostran. De fem barn han hade med Therese Levasseur, en tjänstekvinna, sände han till ett hittebarnshus.

Men det hindrade inte att han skrev en av tidernas mest uppmärksammade uppfostringsroman som ännu idag studeras. Boken om Emile, där han propagerar för en naturenlig uppfostran och läroplan.

Beroende på barnets ålder, ställs kraven på kunskapsinlärning menade han. Olika situationer ska iordningsställs som barnet ska lösa, misstag kan ge olika slag av obehag att man fryser om man inte är rätt klädd är ett exempel. Att man törstar om man utan vätska när man ger sig ut på långpromenad och inte vet var och hur man skaffar sig vatten en het sommardag är ett annat.

Även matematik och andra ämnen ska läras enligt denna naturmetod enligt Rousseau. Man undersöker praktiskt förhållanden.

Utbildningen leds av en informator. Utbildningen börjar med att då barnet lärt sig gå och fått fritt hoppa, springa och skrika. Därefter kommer träning av sinnena syn, hörsel och känsel därefter mätning, räkning och vägning av olika slag.

Nästa fas är etisk fostran här lär barnet sig att inte sätta sig över naturliga lagar exempelvis av det slag jag nämnde i början kyla och värme.

Språkinlärning sker genom exempelvis brevväxling.

Sedan kommer studier av naturen och arbeten. Detta sker praktiskt i 12 – 15 årsåldern. Efter detta kommer de abstrakta ämnena som först nu barnet kan förstå, samhälle och historia. Efter detta ska ynglingen lära sig stadslivet och det sociala livet för att inte av misstag hamna i stadslivets misär. Sedan kommer filosofiska studier kombinerade med religionsstudier. Nu är ynglingen en man. I boken Emelie möter han nu sin kommande partner Sophie som blir Kvinnan i hans liv.

Det finns mycket i pedagogiken som uppmärksammas ännu idag. Learning by doing är ett exempel på pedagogisk metod som troligen till stor del haft sitt ursprung från Rousseau. Även Montessori har rötter ur Rousseaus pedagogik m.fl. Intressant, men inte lätt att förverkliga om varje elev skulle ha en egen privat välutbildad informator enligt Rousseau.

Sedan har Rousseau uppfattningen av att informatören bör vara manlig. Något som då låg i tiden. Samtidigt som han själv enbart teoritiserade om hur barn ska uppfostras uppfostrade han inte själv sina barn. Väldigt motsägelsefullt av en av tidens mest uppmärksammade pedagoger. Men kanske det är något som även i dag är vanligt.

Enligt denna artikel http://www.alltombarn.se/du_och_barnet/en-narvarande-pappa-minskar-risken-for-psykiska-problem-1.8379
är det viktigt med en fadersfigur under uppväxten för pojkar för identifieringens skull och att då som Rousseau lämna bort sina barn till barnhem där kanske enbart kvinnor fanns på denna tid är konstigt, då han samtidigt ansåg män som bäst informatörer. Att flickor behöver en mansfigur en fader är även det enligt artikeln viktigt. Ja artikeln påstår väl inget direkt nytt eller överraskande. Det är kända sanningar. Som sagt pappas flickor brukar komma långt i livet. Stödet från pappan betyder mycket för en flicka och hennes möjligheter det är och har varit känt länge liksom hur negativt en frånvarande pappa är för både flickor och pojkar.

Men då är det än konstigare att Rousseau ses som så positiv ännu i dag. Han ansåg ju inte att flickor behövde någon bildning utan enbart skulle uppfostras till att vara ett stöd för mannen. Motsättningar så det föreslår. Med detta menar jag att man i Rousseaus pedagogik tar ut det intressanta för att inte låtsas om människosynen i böckerna. http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%89mile
Nog är människor förunderliga.

Ondskan förvillar till felbeslut

Charles Louise de Secondat, baron de la Brede et de Montesquien levde mellan 1689 – 1755. Människor är olika beroende på hur det land är där de lever och var det ligger ansåg han. Det råder olika anda beroende på var geografiskt ett folk lever och vilket väderklimat som råder.

I ett varmt klimat blir människor oföretagsamma, liknöjda och fjäskande. I ett kallt klimat blir människan manlig och frihetsälskande. Detta sågs som en mycket positiv ståndpunkt här i norden idag skulle vi kalla det diskriminering.

När lagar skapas måste hänsyn tas till det klimat som råder i landet. Varje folk måste ha sina lagar anpassade efter detta folks förutsättningar beroende av vilka traditioner och åskådningar som råder. Lagstiftningen blir därigenom relativ i förhållande till människors åskådningar, traditioner, statens geografiska och läge och dess klimat fortsatte han.

Lite av detta har vi sett och ser genom historien. Kanske inte att lagar ställs så mycket i förhållande till klimatet men däremot i förhållande till politiskt statsskick. Vi har sett fascistiska stater komma och gå och här var lagarna av helt andra slag än i en demokrati. Mer kontrollerande och hårdare för att inte tala om segregerande av sitt folk. Fascism, kommunisk och nazism är exempel på statsskick där man hade segregerande lagar. Fast sen kan man fundera över hur dagens svenska politiker agerar. Arbetslösa segregeras ju faktiskt, skattemässigt betalar dessa mer procentuellt än de som har ett arbete förutom ersättningsminskningen de fått.

Inget säger att vi inte hamnar under en diktatur igen. Kanske EU är början på något som i ett längre tidsperspektiv kan utvecklas åt ett fascistiskt håll. Omöjligt är det inte. Omöjligt är det inte heller att det utvecklas till en bra demokrati, ingen vet, den som lever får se. Det enda vi vet är att utvecklingen går mot mål som man hoppas nå men som i alla målstyrande organisationer inträffar alltid något som får målet att revideras.

Människan är satt att förvalta jorden och allt som lever på den. I dag har de senaste generationerna misslyckats katastrofalt med detta. Miljöpåverkan som vi ser katastrofalt påverka klimat och levnadsbetingelser på många platser är dagliga påminnelser om detta. Bara den som vägrar se och gömmer sig i fantasins världsbetraktelser påverkad av förvillare tror inte på detta. Men kyrkan ja kyrkor av skilda slag bör ta varningarna på allvar och försöka göra sitt bästa för att vårda den jord och miljö som kan räddas.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=150925

Alla bör hjälpas åt. Budskapet om vårt uppdrag här att förvalta jorden får inte glömmas vilket det gjorts under många år. Girighet har gått före, såtillvida att lönsam produktion varit ledstjärnan för mänskligheten. Men nu måste en reaktion och förändring ske om vi inte ska utplåna oss själva.

De onda makter som försöker få oss att tro att larmrapporterna överdriver eller att det inte finns en klimatförsämring måste bekämpas med konkreta bevis så inte fler lockas till att tro på deras förvillolära. En lära som jag ser som kommen från ondskan och som syfte har att arbeta för mänsklighetens undergång. DE som försöker förvilla oss med att det inte finns någon fara är inga ondskans människor men har blivit dess redskap säkert genom att själva förvillats till att inte kunna se vad som sker.

Nu går skam på torra land.

Pierre Bayle skeptikern till samhälle o religion. Hans verk Historiskt och kritiskt lexikon är skrivet i en slagfärdig och underhållande stil utgavs i sin slutliga version 1702.

Det var en tid då en kunskapsrevolution uppstod. Ny kunskap speds, tidigare kunskap var i första hand tagen från antika källor och då från de gamla grekerna med Aristoteles o Platon i spetsen. Man började nu undersöka vad kunskap kunde få för konsekvenser.

Bayle menade att förnuftet hade begränsningar och när det gällde tron handlade den om annat än förnuft. Han tog här ett exempel från apostlagärningarna 13:22. Här talas om kung David som var både en lögnare, äktenskapsbrytare, mördare och bedragare men som Gud ändå kallade en man efter Guds sinne.

Hur var detta möjligt? Jo enligt Boyle därför att det handlade om mer än förnuft, det handlade om Guds nåd.

Den största händelsen i historien, Jesus död på korset var knappast heller en förnuftig handling. Men även här ska Guds nåd ses. Gud tog därmed människorna till sig. Nåd går före förnuft med andra ord. Om nu Gud hade handlat enligt vetenskap och förnuft skulle Jesu aldrig ha dött på korset utan friats, eller den mänsklighet som korsfäste honom utplånats eller straffats. Men så skedde inte. Lite mer och fördjupning om korsfästelsen finns här http://www.minfrid.se/fralsning/kraftfullt-kors.shtml

Vi kan se nåd gå före förnuft även det i svenska samhället idag. Brottslingar som är farliga för sin omgivning släpps ur fängelserna och inspärrning fastän de varje gång de släpps ut begår nya brott mot sina medmänniskor. Förnuft hade varit att inte släppa ut dem. Vi ser vissa psykpatienter släppas fria och följderna av detta har förskräckt.

Allt innebär ett åsidosättande av förnuft och istället en nådens väg. Förlåtelsens väg och en chans till bättring för människan. Och visst ibland lyckas det och kan ses som medmänsklighet men kanske i än högre grad som just nåd. Benådning. Ett lyckat beslut ibland, katastrofalt ibland.

Till slut kan jag inte låta bli att undra över hur en chefredaktör för en tidning kan påstå att det är rätt att skymfa troende.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=150833

Hur han kan påstå sig ha rätt till detta och gömma sig bakom pressfriheten och då säga sig bli förbannad för att få kritik för att inte få skymfa utan reaktioner? Han utnyttjar därmed pressfriheten till det som det inte var avsett för. Att såra och skymfa medmänniskorna i samhället. Det finns många omogna och olämpliga personer i vårt samhälle som utnyttjar sin ställning för att provocera. Denne chefredaktör är en. Jag är övertygad om att majoriteten av Sveriges chefredaktörer aldrig skulle publicerat bilden. Men undantag finns alltid.
Skäms Sigvardsson!

Domedagstankar

Edmund Burke konservatismens fader ansåg att de friheter vi har är arvegods från tidigare generationer och dessa ska vi vårda för att sedan lämna vidare till nästa generation. Vi har rätt att bruka dem men inte förändra dem utan lämna dem i samma skick som vi ärvt dem. Staten såg han härmed som en fideikommiss.

Rösträtten ansåg han förkastlig och riskfull för samhällssystemets bevarande. Han ville ha en konstitutionell monarki, kontrollerad av en ärftlig och rik adelsklass. Adeln ansåg han vara bäst till detta då den enlig honom vara opartisk och samhällsbevarande.

Förändring såg han därmed inte milt på. Förändring var inte heller något han ansåg vara bra. Han vara stor motståndare till den franska revolutionen vilken inträffade under Burkes levnad.

Konservatismens efterträdare i dag Moderaterna har dock inget bevarande av värden i sin agenda. Tvärtom förändring av panikkaraktär är deras agenda. Förändringshysteri av samhällets normer i en takt som vi aldrig upplevt förr och som skrämmer fler och fler. Trygghet ses som vekhet jobb som självklart och de som ej uppfyller dessa krav segregeras och nonchaleras i agendan. Konservativ politik är det knappast däremot nyliberal och just därför kanske samarbetet mellan pakten Alliansen fungerar utan större gnisslingar.

Förändringar som vi ser i dag av accelererande typ av samhällsmaskineriet skulle med stor sannolikhet ha chockat Burke. Ja, det chockar med stor säkerhet många av oss nu levande också.

Meningen med snabba förändringar accelererande nyhetsflöden och den segregerande samhällsuppbyggnaden är inte något jag ser som fördelaktigt för människligheten i sin helhet. Någon tjänar på det annars skulle det knappast vara den acceleration som vi upplever av förändringar.

Om nu inte förändringstakten byggts in så starkt i samhället att den accelererar av sig själv och härmed är ostoppbar förutom om en katastrof av naturligt slag inträffar. Så är det, hur blir det, vem vet? Troligen bara Gud!

Katastrofer ja. Enligt uppenbarelseboken ska jorden och människorna drabbas av en rad katastrofer innan vi får ett nytt rike. Kan följande vara uppbyggnaden av en av dessa som kommer inom kanske snarare framtid än vi tror? http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=750001

Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna från himlen, brinnande som en fackla, och den föll på en tredjedel av floderna och på vattenkällorna. Och stjärnans namn är Malört. En tredjedel av vattendragen blev till malört, och många människor dog av vattnet, därför att det hade blivit bittert. ”Uppenbarelseboken 8 kapitlet”

Respektera Gravfriden

Vico pratade om gudarnas, hjältarnas och människans tid.
På gudarnas tid var det religionen som var det som dominerade samhället och människans vardag. Riter och tabun fanns inom all samvaro och naturen var besjälad allt var gudars verk.

Hjältarnas tid som kan ses som den tid som Homeros skildrar då florerade barbari, men också hjältedyrkan och hjältesagor.

Därefter tog människans tidsålder vid. Då förfinades sederna konsten och vetenskapen blomstrade. Men denna förfining av mänskligheten innebär också en förvekling av densamma ansåg Giambattista Vico (1668-1744). De krigiska konsterna försvagas och detta får till följd att civilisationen till slut kommer att försvagas.

Nya heroiska och barbariska folk tog snart över. En ny hjältetid kom.

En tid som efter hand går över i en ny civilisation av förfining.

Denna cykliska kedja återupprepas i nya former men väl igenkänd genom tidernas förlopp.

Här ser vi en vanlig syn som har sitt ursprung från antiken. Världen uppstår utvecklas går under och återföds igen. I vissa av dessa föreställningar återupprepas allt i detalj en kedja av händelser och återupprepningar som kallas för världsår.

I andra som i Vicos idé återupprepas det med vissa skillnader men ändå med ungefär samma utvecklingskedja. Man kan se det som att civilisationer kommer och går. Lite tillspetsats som med den nusvenska där vi lite äldre upplevt uppbyggnaden och utvecklingen av ett välfärdsamhälle från 40 talet till slutet av 80-talet och som sedan dess åter omvandlas till ett segregerat klassamhälle. Men efter tillräckligt lång tid bör då enligt teorin ett välfärdssamhälle för alla åter igen byggas upp med vissa skillnader mot det gamla men ändå med samma idéer i bakgrunden fast då präglade av den tid vi då lever i. Cykler kommer och cykler går, men värden förändras över tid.

Till slut önskar jag rikta ett tack till en kyrkoherde som sätter gränser när det gäller ett nytt vansinnesförslag som kommit i dagarna. Kyrkoherde Annika Anderbrandts nej till att upplåta kyrkogården på Kristine kyrka i Falun till dansbana är civilkurage som inte alla skulle förstå vikten av. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=150836


Man förundras på respektlösheten hos de eller den som kommit med förslaget. Skulle dessa velat ha rockgala eller dans på gravarna på sina anhörigas ben? Mer osmakligt förslag är svårt att tänka sig. Men även detta ligger kanske i tiden. Skulle våra förfäder fått veta hur respektlösa deras efterkommande skulle bli skulle de utan tvekan chockats.

Tack alla ni som vågar säga ifrån och stå för er tro och vägra upplåta kyrka och kyrkogård till världsliga nöjen. Tack för att ni försöker få omogna nöjesarrangörer att förstå skillnad på nöje och respekt för människors tro och gravfriden. Ingen ska dansa på våra fäders gravar! Tack Annika!

Kyrka och politik - Stopp

Adam Smith intresserade sig för människans känsloliv. Han betraktade människan som ett socialt djur vilket var skapat att leva i gemenskap och hysa sympati med sina medmänniskor.

Människans utvecklingslinje såg han fortskridet från jägarsamhället till nomadsamhället till jordbrukssamhället och slutligen till det rådande handelssamhället.

Den ekonomiska lag som styrde var egennyttans och utifrån denna bestämdes en människas agerande. Och genom allas agerande uppstod en spontan harmoni. För att detta skulle ske utan störningar och problem måste marknaden tillåtas fungera utan hinder som tullar, monopol och andra slag av störningar som skattepålagor o arbetskonflikter

Det egoistiska beteendet hos många ansåg Smith vara nödvändigt då det befordrade ekonomisk välgång som i slutänden ledde till välstånd för alla.

Han propagerade för den ekonomiska liberalismen och ses som dess fader. Om man delar hans uppfattning eller inte beror säkert på om man själv är företagande eller en försäljare av sin egen arbetskraft. Detta då fri företagsamhet innebär fri lönesättning. Men att fri lönesättning innebär bra levnadsstandard för alla är tveksamt.

I dag kan vi se samhället sedan måna år som nyliberalt där välståndet har ökat bland de som redan hade det bra medan arbetslöshet och utanförskap ökat.

Senast av idéer bland flera i vårt nya samhälle efter folkhemmet är idén om hushållsnära tjänster till en billig penning. Detta för att hjälpa kvinnor så de får mer tid för barn och hem. Jodå det låter bra. Men hjälper de kvinnor o män som ska göra dessa hushållsnära tjänster så även de får hjälp med hushållsnära tjänster och även de får mer tid för sitt hem och sina barn? Kan de som gör dessa tjänster ha råd att betala för att själva få dessa tjänster gjorda? Knappast. Idén är nästa steg på en tillbakagång till ett klassamhälle där människor segregeras som herrskap och tjänstefolk. Punkt och slut. Kanske det är det vi ser nu. Början till det segregerade samhället där de svagaste får betala de starkas, de lyckades levnadsstandard.

Ska vi då ha politik i kyrkan för att den vägen försöka förändra samhället. Min uppfattning är att kyrkligt aktiva ska ta parti mot orättvisor och fördelningsorättvisor i samhället. Ingen ska få det bättre på bekostnad av någon annan grupp i samhället. De globala orättvisorna ska vi även hjälpas åt att protestera mot och samla in medel till för att hjälpa till att motverka så gott vi kan på kristen grund.

Det finns religiösa inriktningar där medlemmarna inte får ta politisk ställning eller rösta överhuvudtaget. Detta är fel människan ska ha en egen valmöjlighet.

Däremot sticker jag ut hakan när jag påstår att kyrkliga ledare inte bör ta öppen politisk ställning utan likt kungen vara politiskt neutrala. Anledning till detta är att dessa ska vara folkets religiösa vägledare inte politiska ledare. En kyrklig ledare, herde som öppet tar politisk ställning för ett parti skrämmer bort kristna meningsmotståndare. Vi har en kristendom som inte ska tolkas hur som helst. Genom olikartade politiskt ställningstagande av herdar får vi en mångfald av kristen tolkning av rätt och fel. Detta är fel. Vi ska en kyrka, en kristendom men ingen politiskt aktiv kyrklig ledare tack. Som det gamla uttrycket säger skomakare bliv vid din läst. I kyrkan ska människor finna ro för sin själ inte reta upp sig på politiska motståndare.

Exempel på ett parti som öppet tar ställning till det kristna budskapet? http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=150812

Man kan ju undra hur mycket de följer Jesu lära efter samarbetet med alliansen och dess fördelningspolitik där man drar in möjligheten för självförsörjning vid arbetslöshet till förmån för högre levnadsstandard för de som har jobb. Men i vilket fall som helst har alla partier något av medmänsklighet och beskydd av de svaga i sin agenda.

Här kan de som har ett borgerligt tyckande och ett kristet troende engagera sig politiskt. Däremot absolut inte sagt att något parti är sämre än något annat. Inget parti är fel för en kristen om denne vill engagera sig i detta och arbeta utefter kristen grund. Men som jag tidigare skrev kyrkans tjänare bör inte engagera sig politiskt eller öppet ta politisk ställning för att inte stöta sig med de med olikartad politisk åskådning i sin församling. Kyrkans tjänare är Jesu tjänare här på Jorden och genom detta den troendes herde och den otroendes möjliga missionär eller själasörjare.