Kistkrossning, hur vanligt är det och hur länge har det förekommit? Undersök själv lätt på närmsta kyrkogård.

Karl Jaspers, 1883-1969, såg en avgörande skillnad på vetande och vetande. Vetenskap,
och då menade han naturvetenskap, var objektivt vetande medan filosofin var subjektivt och situationsbestämt vetande.

Men han ansåg likväl att det ändå enbart var genom filosofin som man kunde få kunskap om tillvaron och verkligheten som helhet. En fast kunskap vilken han benämnde en belysning av vad det innebär att existera eller varför inte kalla det leva här och nu.

Vetenskapen, och då naturvetenskapen, förutsätter att vi gör en uppdelning mellan kunskapssubjekt och kunskapsobjekt. Den som undersöker och det som undersöks för att förenkla begreppen lite.

Filosofin däremot söker kunskap om det han kallar ”Varat som helhet”. Detta innebär helheten av jaget och det jag undersöker eller för att krångla till det kunskapsobjektet och kunskapssubjektet. Jag är subjektet, det jag undersöker är objektet.

Tja, det var kortfattat lite av Jaspers tankar, vill vi använda hans begrepp istället för ovanstående, använde han begreppen Existenzerhellung och das Umgreifende.
Men det bryr vi oss inte om här.

Senaste tiden har det förekommit mycket diskussion om kistkrossning. Hur vanligt är det? Hur länge har det förekommit?
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153209
Jag tror att det har varit och är mycket vanligt. Tyvärr. Det är både oetiskt och skrämmande. Men skulle det varit ovanligt skulle en vandring på kyrkogårdarna blivit en vandring där man med ögonens hjälp sett åtskilliga gravar där jorden satt sig. Ingen kan väl påstå att så är fallet i dag?

Gå ut och titta själva. Inte tror väl någon att de anställda fyller upp i gravarna samma dag som sättningen skett. Om ingen krossning sker skulle det alltid funnits gravar där jorden satts sig. Det är lätt att se då det blir skålformat över graven. Få gravar ser så ut. Därför påstår jag att detta med krossning är rutin på många kyrkogårdar. Om det går att stoppa är tveksamt. Tyvärr. Men gå ut och se själva enligt ovan hur din församlings kyrkogård ser ut.

Respektera Gravfriden

Vico pratade om gudarnas, hjältarnas och människans tid.
På gudarnas tid var det religionen som var det som dominerade samhället och människans vardag. Riter och tabun fanns inom all samvaro och naturen var besjälad allt var gudars verk.

Hjältarnas tid som kan ses som den tid som Homeros skildrar då florerade barbari, men också hjältedyrkan och hjältesagor.

Därefter tog människans tidsålder vid. Då förfinades sederna konsten och vetenskapen blomstrade. Men denna förfining av mänskligheten innebär också en förvekling av densamma ansåg Giambattista Vico (1668-1744). De krigiska konsterna försvagas och detta får till följd att civilisationen till slut kommer att försvagas.

Nya heroiska och barbariska folk tog snart över. En ny hjältetid kom.

En tid som efter hand går över i en ny civilisation av förfining.

Denna cykliska kedja återupprepas i nya former men väl igenkänd genom tidernas förlopp.

Här ser vi en vanlig syn som har sitt ursprung från antiken. Världen uppstår utvecklas går under och återföds igen. I vissa av dessa föreställningar återupprepas allt i detalj en kedja av händelser och återupprepningar som kallas för världsår.

I andra som i Vicos idé återupprepas det med vissa skillnader men ändå med ungefär samma utvecklingskedja. Man kan se det som att civilisationer kommer och går. Lite tillspetsats som med den nusvenska där vi lite äldre upplevt uppbyggnaden och utvecklingen av ett välfärdsamhälle från 40 talet till slutet av 80-talet och som sedan dess åter omvandlas till ett segregerat klassamhälle. Men efter tillräckligt lång tid bör då enligt teorin ett välfärdssamhälle för alla åter igen byggas upp med vissa skillnader mot det gamla men ändå med samma idéer i bakgrunden fast då präglade av den tid vi då lever i. Cykler kommer och cykler går, men värden förändras över tid.

Till slut önskar jag rikta ett tack till en kyrkoherde som sätter gränser när det gäller ett nytt vansinnesförslag som kommit i dagarna. Kyrkoherde Annika Anderbrandts nej till att upplåta kyrkogården på Kristine kyrka i Falun till dansbana är civilkurage som inte alla skulle förstå vikten av. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=150836


Man förundras på respektlösheten hos de eller den som kommit med förslaget. Skulle dessa velat ha rockgala eller dans på gravarna på sina anhörigas ben? Mer osmakligt förslag är svårt att tänka sig. Men även detta ligger kanske i tiden. Skulle våra förfäder fått veta hur respektlösa deras efterkommande skulle bli skulle de utan tvekan chockats.

Tack alla ni som vågar säga ifrån och stå för er tro och vägra upplåta kyrka och kyrkogård till världsliga nöjen. Tack för att ni försöker få omogna nöjesarrangörer att förstå skillnad på nöje och respekt för människors tro och gravfriden. Ingen ska dansa på våra fäders gravar! Tack Annika!