Google

Translate blog

måndag 12 oktober 2020

Planeter som inte har en bana runt en sol svävar i mörkret därute



Det finns planeter därute som inte hör till något solsystem. De finns mellan stjärnorna i den tomma rymden och har hamnat där när ett solsystem bildats och denna planet inte hamnat i ett gravitationsfält till sin sol eller större planet. Istället har den vilset gett sig ut i tomheten.

Astronomer har i dag blivit bättre på att finna dem. Hittills har fyra hittats inklusive den som nu hittats. Det har räknats ut att dessa planeter har en storlek som Mars eller Jorden. Det handlar inte om jätteplaneter eller gasplaneter. 

Att hitta något i rymden som inte avger eget ljus är extremt utmanande. Men två organisationer lyckas med det. Det är OGLE -samarbetet (Optical Gravitational Lensing Experiment)  och SAMARBETET KMTN (Korean Microlensing Telescope Network). 

Det (min anm.) är en utmaning att finna dessa planeter, Frågan man kan ställa sig är om de skulle kunna fångas in? Jag tänker på den eventuellt existerande planet nine som antas kunna finnas lång bortanför utanför Pluto lång därute i  Kuiperbältet. 

Tänk om vi en gång skulle kunna fånga in denna planet som är ca 3 gånger större än jorden (om dberäkningar stämmer och om den existerar) och få in  den i en bana runt solen för att kolonisera den. En planet utan en historia från bortre  delen av solsystemet och därför knappast innehåller överraskande virus eller andra obehagliga levande organismer vilket ex Mars kan ha.

Bild från vikimedia i detta fall en animation av den eventuellt existerade planet nio bortanför Pluto


söndag 11 oktober 2020

Månen Titans sjöar liknar Jordens i uppbyggnad men det finns även stora skillnader

 


Saturnus största måne Titan har sjöar. Sjöar bestående av flytande metan, etan istället för som Jordens sjöar vatten. Titans sjöar är uppbyggda likartat som Jordens sjöar med vätsketryck utefter djup och avlagringar av material på bottnar och kanter. Men om materialet på Titans sjöbottnar innehåller organiskt material vet vi inte. Sjöar av metan och etan blir dock likt sjöar med vatten likartade i  sin form.

Citerat från vikipedia : Titan har sjöar bestående av etan och metan. Sjöarna uppskattas vara upp till 200 meter djupa. I tre sjöar har upptäckts något som antas vara vågor. Vågorna är 1,5 centimeter höga och rör sig med en hastighet på 2,5 kilometer per timme.[19] Den största av sjöarna heter Kraken Mare. Slut citat.

 Men medan sjöar på jorden är skilda åt beroende på temperatur är Titans sjöar mer lika pölar av flytande naturgas än dynamiska platser med komplexa fysiska processer. Flytande metan har lägre densitet än flytande etan och det anses att Titans metan i allmänhet borde flyta ovanpå etan.

Forskare fokuserade i sin analys på små, grunda sjöar som uppstår efter Titans regn (det regnar på Titan likt här men då av metan) och fann att om temperaturen är låg sker avdunstning av metan från ytan vilket kan bevisa att metan flyter ovanpå etan vilket i sin tur visar på en uppdelning av dessa vätskor i sjöarna säger Steckloff vetenskapsman vid Planetary Science Institute Tucson USA.

Trots månens iskalla yttemperatur på omkring -183C regnar det här. Metan-regn som fyller sjöar och floder

Titan är en spännande värld och en av de intressantaste platserna  att söka liv på utanför Jorden. Det kan finnas liv i dessa sjöar.

Bild från vikipedia på månen Titan.

lördag 10 oktober 2020

Lite mystiskt om Jupiters irrande förflutna som påverkat Venus negativt.

 


Venus katastrofala miljö kan ha kommit från mötet med Jupiters rörelser i det inre av solsystem. Men (redan nu är jag skeptisk till idén min anm.) varför påverkades då inte Jorden? Svaret har inte denna idé där Jupiter kommer och stör Venus och Mars innan Jupiter får sin nuvarande bana efter att ha förstört livsmöjligheter på Venus och Mars. En artikel signerad Paul M. Sutter en astrophysicist vid SUNY Stony Brook and the Flatiron Institute, i USA beskriver denna idé.

Venus i sig har haft en olycklig historia. Planetforskare misstänker att Venus för miljarder år sedan var mer som Jorden, temperatur liknande jorden  och med flytande vatten. Men någon gång i det förflutna förlorade Venus sitt vatten och förvandlades till en brännande het ödemark. Samma öde men utan att bli het (min anm) kan Mars ha upplevt. Atmosfär och vatten i större samlingar verkar en gång ha funnits här.

Enligt en färsk idé var Venus dömd från början men kan ha accelererats i sin väg till torr het planet genom gravitationell påverkan av ingen mindre än Jupiter. Det misstänks att de stora gasplaneterna bildades i asteroidbältet och sedan tog sin väg därifrån. Jupiter in mot solen först innan planeten stabiliserades i sin bana där den nu finns bortanför Mars och asteroidbältet som den största och första gasplanet av fyra som finns här utåt från solens inre.

Detta skeende ska kunna utrönas genom animeringar med utgångspunkt i asteroidbältet mellan Jupiter och Mars.

Jupiters massa är 2,5 gånger mer massiv än alla andra planeter tillsammans vilket enligt denna idé får varje liten förskjutning i dess omloppsbana att påverka andra planeter i dess närhet och det var genom dess färd inåt mot solen Venus förlorade sina hav, vattenångan i atmosfären och blev het. Denna värme ökade effekten på värmealstring och fick atmosfären att bli lik den är i dag en skenande växthuseffekt.

Min tanke (min anm.) är varför har då Venus en lavafylld yta med stora vulkaner det kan ju knappast ha fått denna effekt av Jupiter. Enligt teorin ska ju vatten funnits och likheten med Jorden funnits innan katastrofen. Sedan har vi Mars här har också hänt något så denna blivit en död planet. Men denna planet nämns inte i studien fast denna likt Jorden borde påverkats av en på hälsande Jupiter. Venus ligger innanför Jorden mot solen. Varför påverkades inte Jorden?

Något i denna idé stämmer inte anser jag.

Bild på planetsystemet i vårt solsystem från vikipedia

fredag 9 oktober 2020

Galaxen med ett ultraviolett sken jämförbart med en kvasar.

 


Ett internationellt vetenskapligt team lett av forskare vid Centrum för astrobiologi (CAB, CSIC-INTA) med deltagande av Instituto de Astrofísica de Canarias (IAC) har hittat en ovanlig galax som fått beteckningen BOSS-EUVLG1. I galaxen sker hög stjärnbildning men den innehåller nästan inget damm vilket gör den till den mest lysande av sin typ av kända galaxer hittills (stjärnbildning i hög takt utan stora dammoln för detta).

Galaxen hittades med observationer gjorda från Gran Telescopio Canarias (GTC), vid Roque de los Muchachos Observatory, (Garafía, La Palma, Kanarieöarna) och ATACAMA Large Millimetre/submillimetre Array (ALMA), i Chile. BOSS-EUVLG1 har en rödförskjutning på 2,47. Måttet som användas för att hitta avstånd i rymden ju längre bort en galax är desto större värde. För BOSS-EUVLG1 innebär värdet 2,47 att vi observerar galaxen när universum var cirka 2 miljarder år gammalt.

De stora värdena för rödförskjutningen och luminositet av BOSS-EUVLG1 gjorde att den först klassificerades i BOSS (Baryon Oscillation Spectroscopic Survey) projektet som en kvasar. Men av observationerna som sedan gjordes med OSIRIS- och EMIR-instrumenten på GTC och med millimetervågteleskopet ALMA har forskarna visat att det inte är en kvasar utan en galax med extremt exceptionella egenskaper.

Studien visade att den höga luminositeten hos BOSS-EUVLG1 i ultraviolett och i Lyman-alfa-emission beror på det stora antalet unga massiva stjärnor i galaxen  BOSS-EUVLG1 verkar  av en explosion i bildande av stjärnor. Detta samtidigt som det knappast finns något damm som då resulterar i  ett mycket lågt metallinnehåll i dessa nya stjärnor förklarar Rui Marques Chaves, en forskare vid CAB, tidigare doktorand vid Instituto de Astrofísica de Canarias och universitetet i La Laguna (ULL) och huvudförfattare till studien. Min (anm.) är att vanligtvis bildas stjärnor utifrån damm och gaspartiklar vilket sker i ex Vintergatan. Men då handlar det om äldre galaxer där supernovor och andra rörelser gett galaxen damm eller gasmoln och detta damm då innehåller en hög halt av metallstoff.

Graden av stjärnbildning i denna galax är mycket hög runt tusen solmassor per år vilket är betydligt högre än den i Vintergatan och detta fastän galaxen är 30 gånger mindre än Vintergatan. I galaxer så unga som denna där stjärnbildning sker är det vanliga att stjärnbildningen är låg tills supernovor och damm från andra källor ökar på denna. Allt beroende på gravitation.


"Denna hastighet av stjärnbildning är jämförbar endast med de mest lysande infraröda galaxer vi känner till men i dessa finns mycket damm för stjärnbildning. Avsaknaden av damm i BOSS-EUVLG1 gör att dess ultravioletta och synliga utsläpp når oss med knappast någon dämpning av ljus", förklarar Ismael Pérez Fournon, en IAC forskare och en medförfattare till studien. Resultaten av studien tyder på att BOSS-EUVLG1 är ett exempel på de inledande faserna i bildandet av massiva galaxer.

Trots sin höga luminositet och stjärnbildningshastighet visar dess låga metallicitet att galaxen knappt har haft tid att berika sitt interstellära medium med damm och nybildade metaller. Men galaxen kommer att utvecklas mot en dammigare fas liknande de infraröda galaxerna konstaterar Camilo E. Jiménez Ángel, en doktorand vid IAC, och medförfattare till studien. Även dess höga luminositet av UV-strålning kommer att pågå bara några hundra miljoner år vilket är en mycket kort period i utvecklingen av en galax ".

Aktuellt just nu är nobelpriset i fysik. Med anledningen av nobelpriset i fysik där upptäckten av svarta hål premieras i år. Att jag är tveksam till förklaringen av svarta hål. Jag misstänker att det vi ser som svarta hål är en stark gravitationskälla som får stjärnor att dansa runt denna och dra in i denna gas damm och ibland större objekt. Källan (det svarta hålet) är inget av materia utan enbart en otroligt stark gravitation som är en gravitation i sig utan botten eller början från Big Bang. Så ser jag på svarta hål. Men nobelpristagarna är väl värda sitt pris ( hur man än ser på svarta hål är det ett mörkt runt område som nu fotograferats och bevisats existera) och nästa år hoppas jag att de som visade existensen av gravitationsvågor får nobelpriset. Nu tillbaks till ovan inlägg.

Bild från vikipedia Kvasaren 3C 273 (vilken klassas som en blasar en mycket ljusstark galaxkärna) som finns i riktning mot stjärnbilden jungfrun på ett foto taget av rymdteleskopet Hubble

torsdag 8 oktober 2020

Hjälp NASA att analysera bilder för att finna exoplaneter därute. Öppet för alla.

 


Rymdteleskopet TESS använder sina fyra kameror för att ta bilder av en utvald bit av universum, En så kallad sektor var 10 minut i en månad i taget. Denna upprepande bildtagning gör att Tess upptäcker när planeter passerar framför sina stjärnor eller den så kallade transiteringen sker då stjärnans ljus dämpas ner. Under loppet av ett år samlar TESS hundratusentals ögonblicksbilder vilka var och en innehåller tusentals möjliga planeter något som omöjliggör granskning av forskare att undersöka utan hjälp. Datorer hjälper till och gör arbetet mycket bra då det gäller analyseringen av bilderna men de är inte perfekta, sade Kostov en av de forskare som är med i arbetet. Även de mest noggrant utformade algoritmer kan misslyckas då signalen från en planet är svag. Några av de mest intressanta exoplaneterna, som små världar med långa banor kan vara särskilt utmanande att finna för algoritmerna.

Därför hjälper PlanetPatrolvolontärer till med att upptäcka sådana världar för att  bidra till forskarnas förståelse av planetsystems form och utveckling i universum.


Men planeter är inte den enda källan till förändringar av stjärnljus. Vissa stjärnor ändrar naturligt ljusstyrka över tiden till exempel pulsarer. I andra fall kan en stjärna förmörkas genom att två kretsande stjärnor  i ett dubbelstjärnesystem växelvis transiterar eller förmörkar varandra. Det kan ske en förmörkelse i detta som ger en illusion av en planet som passerar en stjärna. Instrumentala egenheter kan också orsaka variationer i ljusstyrkan vilket även något mellan oss och stjärnan ger som passerande gasmoln i tomma rymden, asteroidpassage på närmre håll etc. Alla dessa falsklarm kan lura automatiserade planet-jakt processer av datorsökande. Därav behov av mänskliga ögon och människors slutledningsförmåga och nyfikenhet vilken aldrig helt kan ersättas av artificiell intelligens eller dess algoritmer

På den nya hemsidan kommer deltagarna att hjälpa Kostov och hans team sålla igenom TESS bilder av potentiella planeter genom att svara på en uppsättning frågor för varje bild som ex om den innehåller flera ljuskällor eller om det liknar ströljus snarare än ljus från en stjärna. Dessa frågor hjälper forskarna att begränsa listan över möjliga planeter för ytterligare uppföljningsstudie. Det är öppet att ansöka som planethittare för alla ta chansen här. 

onsdag 7 oktober 2020

Första fyndet av en exoplanet i en annan galax än Vintergatan

 


En bra bit över 4000 exoplaneter har hittats. Planeter i banor runt andra stjärnor. Men hittills är det vid stjärnor i vår egen galax som dessa solsystem hittats. Detta är inte konstigt utan det konstiga och uppmärksamma är att nu har en exoplanet runt en sol i en annan galax hittats. Inte i Andromedagalaxen (ca 3 miljarder ljusår från oss) vilken är vår närmsta galax utan i galaxen M51 vilken finns ca 23 miljarder ljusår bort.

Det är en grupp forskare från USA och Kina som har hittat de första bevisen på en sådan planet. Om fyndet bekräftas som en planet (vilket mycket talas för) kommer den att få namnet M51-ULS-1b.

I de flesta fall skulle det vara extremt svårt att identifiera en planet på ett sådant avstånd.  Men vad som gjort detta möjligt är att objektet finns inom ett binärt system som i sitt centrum antingen har ett svart hål eller en neutronstjärna vilken är i färd med att konsumera en annan stjärna. Av den anledningen avges en enorm röntgensignal vilket uppmärksammades av forskarna. Sådana källor är sällsynta. En annan faktor i upptäckten var att röntgenstrålningens källa har visat sig vara mycket litet —så litet att ett föremål som passerar mellan den och oss här på Jorden tillfälligt blockerar röntgenstrålarna. Det är denna blockering av röntgenstrålen forskarna observerade och ser som en möjlig planetarisk transitering (dämpning av strålning, passering) som varade i ungefär tre timmar.

Hittills har forskarna uteslutit möjligheten att en annan stjärna blockerade röntgenstrålarna och konstaterar att det binära systemet är för ungt för den möjligheten. De har också uteslutit möjligheten att det  är material som dras in i källan (det svarta hålet eller neutronstjärnan) som är orsaken till nedtoningen.

Mer studie av systemet krävs innan objektet kan bekräftas som en planet men om det bekräftas säger forskarna att planeten sannolikt är  ungefär lika stor som Saturnus.

Spännande upptäckt (min anm.) men säkert finns exoplaneter runt stjärnor i alla galaxer. Att upptäcka en i en så avlägsen galax är dock sensationellt. Men jag utesluter inte att det de upptäckt är en nedtoning av röntgenstrålen som kan ha som bakgrund att ett objekt på sin väg mellan oss och M15 är orsaken. Men att det är just en planet där ute vid denna sol i galax M51 som är orsaken är dock ingen omöjlighet.

Bild från vikipedia på M51 Malströmsgalaxen där planeten ska finnas runt sin sol. Bilden tagen av Hubbleteleskopet.

tisdag 6 oktober 2020

Ett ultraviolett sken kan ses runt kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko

 


Det är data insamlade av rymdsonden Rosetta som studerats. Rosetta sändes upp för att undersöka asteroiden Comet 67P under 2004 och sista kontakten med farkosten skedde 2016. Uppdraget var lyckat. Likt jordens norrsken verkar Comet 67P: s norrsken bestå av laddade partiklar från solen i form av solvinden vilken tillsammans med atomer och molekyler bestående av kolväten sveper över kometen och ger ett glödande ultraviolett sken vid dess poler.

Norrsken på Comet 67P är inte av samma ursprung som på jorden. Jordens norrsken uppstår av fotovoltaisk vind. Den fotovoltaiska effekten är en direkt omvandling av ljusenergi från solen (fotoner) till elektrisk energi (elektroner) vilka interagerar med atmosfäriska partiklar som syre och kväve vilket ger ett sken i rosa, lila och blått.

”Men när fotovoltaisk vind sveper runt partiklar inom kometens omkrets där kolväten strömmar ut från kometens isiga kärna produceras hög energi i form av  ultraviolett strålning som ses som synligt ljus. Den efterföljande glöden man då ser anses vara av ett annat slag än jordens norrsken," enligt Marina Galand atmosfärfysiker vid Imperial Faculty London och ledande inom forskningen som nämns studien.

Forskarna upptäckte att denna högenergistrålning som kommer från Comet 67P:s halo är resultatet av att elektroner inom fotovoltaisk vind accelereras när de strömmar över kometen och gör att de kolliderar med sin omgivning, som består av väte, syre, kväve och olika partiklar. Forskare hade i förväg sett ultravioletta utsläpp vid Comet 67P men de misstog då dessa utsläpp som fotoner eller partiklar från solvinden som gav sken vid träff med kometen. "Genom att analysera Rosettas data,"  säger Galand visade det att foto voltaisk vind av elektroner är grunden för glöden och inte fotoner som tidigare antagits." 

Medan jordens norrsken kommer från planetens magnetism har Comet 67P inte ett magnetiskt fält. Jordens magnetism ger fotovoltaiska partiklar vid polerna medan Comet 67P: s norrsken  ses utöver hela kometen. Egentligen (min anm.) är namnet norrsken då fel. Kometsken anser jag varit en bättre beteckning på fenomenet.

Bild på 67P/Churyumov-Gerasimenko från  vikipedia. Följ ovanstående länk för att se dess rörelse och sken.