Hopp något som kan trösta.

Överlevnadsinstinkten är stor hos människan liksom hos allt annat liv och säkert är det tack vare den som liv existerar.

Liv kämpar för att föröka sig och leva vidare.

Om inte detta fungerat skulle liv inte tagit in föda. Tillfredsställelse och må bra känsla tillhör livsinstinkten.

När den bryts ner, och det gör den mycket sällan, då dör människan.

Liv med intelligens, i vårt fall människan, har livsinstinkten sammanflätad med hopp.

Hoppet om förbättring lämnar aldrig människan, vid sjukdom eller andra misslyckanden.

Om och när den gör det infaller apati, då vissnar människan som en blomma sakta ner och dör.

Att hålla hoppet vid liv är människans överlevnadsinstinkt och många gånger får människan hjälp med detta av sina anhöriga och vänner.

De som inga anhöriga eller vänner har bryts långsamt ner och vissnar bort som en blomma i naturen.

Kan du lätt förflytta din uppmärksamhet?

Kan du lätt och flexibelt flytta din uppmärksamhet från det du håller på med till något helt annat?

Då är du vad som nämndes ovan flexibel och störs inte av avbrytningar när du gör något eller störs när saker förändras i vårt numera starkt förändringsvilliga samhälle där inga fasta värden finns utan bara viljor som motarbetar varandra.

Trygghet är inget flertalet eftersträvar numera utan förändring är vad som önskas och detta enbart för förändringens egen skull.

Kan du inte vara eller låtsas vara flexibel finns du i fel tid.

Din tid har varit och brytningstiden även den. Du upplever kaos. Oförståelse och nostalgi.

Du undrar vem du är. Men frågor av det slaget passar inte in i den tid som är nu. Allt är förflyktigande, inget är värt något, mer än under en kort stund.

Stunderna blir kortare och kortare. Det finns inga mål. Bara sökande efter snabba tillfredsställelser. Vår tid är en tid som ingen kunnat föreställa sig bara för några årtionden sedan. Vart den leder vet ingen och få bryr sig.

Lantbruket var vanligaste arbetet i många 1000 år, vi är präglade av detta.

Alla är vi bönder i generna, med några få undantag. Längtan efter natur och landsbygd finns därför hos de flesta, om man bara tänker efter.

Men likväl ses i dag stadslivet som mer normalt än landsbygdslivet. Varför har det blivit så?

Mycket säkert av tvång då landsbygden inte kunde försörja alla som föddes där.

Rationaliseringen av bondeyrket är ett annat skäl för varför färre kan livnära sig på landsbygden. Men de som fötts där har livet ut en längtan tillbaks till en natur och en miljö som kanske inte är möjlig att uppleva längre.

Jag är en av dessa landsbygdsbor i förskingringen.

Vi är skapta för att leva med naturen, inte att leva i hyreskasernceller.

Utvecklingen, och med den urbaniseringen, har fått många att känna främlingskap i tillvaron. Men hur många medger det? Istället försöker man ta till pseudolivsintressen av skilda slag.

Man vägrar ta sig tid för det man saknar, en natur som kan upplevas. Visserligen blir en naturupplevelse bara en pseudoupplevelse, då den ofta är i en tillrättalagd parkmiljö i en stads utkant.

Men det är ofta det enda som återstår för den som egentligen saknar ett eget hem i naturens sköte, med arbetsmöjligheter i närliggande miljö.

Är du fattig? Det har de flesta människor varit i nästan alla tider.

I alla tider har fattigdom varit det vanligaste tillståndet för mänskligheten. Först under det senaste århundradet har detta förändrats i vissa västerländska länder.

I Sverige lyckades de sämst ställda bilda regeringsdugliga partier och föreningar som tog tag i fördelningen av ekonomiska resurser.

Vi, liksom flera andra länder, bekämpade fattigdom och fattigdomsfällor.

Men ju fler som fick det betydligt bättre desto fler som började se med misstänksamhet mot de som likväl var kvar i fattigdom.

Vi fick efterhand ett hårdare samhällsklimat igen. Bäst hade vi i Sverige under 80-talet sedan började samhällets ideologi förändras i snabb takt. Många hade nu fått en förmögenhet och började skatteplanera och ville minska statens utgifter för att få mer själva genom att skatter kunde sänkas.

Det dröjde dock till mitten av 2000 talet innan det borgerliga blocket lyckades ena sig i en mycket uträknande kampanj för att knäcka nöten om hur man skulle förändra samhället och få folket med sig.

Man tog då hjälp av människans inbyggda rädsla och egoism och lyckades få de nu betydligt rikare svenskarna (än under tidigare eror) att konstruera en syn på de som inte hade arbete som arbetsskygga bidragstagare och sjuka i många fall lika arbetsskygga, och som grädde på moset sänkte man inkomstskatten för de som hade arbete.

En ny giv var kommen. Lyckas och du ska få mer, misslyckas och du får skylla dig själv och leva därefter.

Fattigdomen var återställd och i Sverige likt många andra länder i Europa gick utvecklingen tillbaks till mänsklighetens status quo. En inarbetad och nödvändig fattigdom för att skrämma till lydnad och underkastelse.

Förr utbildades efter behov.

Man utbildade sig eller utbildades för att få ett arbete. Skråväsendet var en form av utbildningsmöjlighet. Fäder och anhöriga andra.

Skolor utbildade från början människor i skriv- och läsandets mystik för att människor i industrialismens början skulle kunna räkna och läsa instruktioner när så behövdes.

Självklart även för att kunna läsa bibeln och därmed få en kunskap om människan och dennes villkor.

I dag utbildas flertalet till ingenting och många till arbetslöshet.

Är det då bättre i dag?

Nej! Det är en lek utan mening med utbildning med inget annat syfte än självförkovran som inte leder till något annat än studieskulder.

Vi leker i dag med allt och alla. Meningslösheten har brett ut sig och ses som meningsfull med mantra som jobblinjen och förändringar av skilda slag i en allt större accelererande meningslös takt.

Laboratorier lekstuga för många forskare.

Doktor Jekyll och Mr Hyde känner väl de flesta till och även skaparen av Frankensteins monster.

Men även i verkligheten har det funnits omänskliga forskare som i sina laboratorier skadat människor och djur, bara för att få veta något de undrat över eller av ren och skär sadism.

Forskare är inte alltid seriösa i all sin forskning, ibland ger de sig in på områden de enbart är nyfikna på, utan att ta hänsyn till om det innebär fruktansvärda plågor för deras försöksdjur.

Även viss medicin som ges till frivilliga kan ge effekter ingen kunnat ana.

All forskning är en slags experimentlusta av samma slag som små barn gör genom att plocka benen av en fluga ex för att se hur den reagerar.

Experimentlusta styr en forskare, ibland över gränser som ingen önskar och som inte har något värde i sig mer än ren nyfikenhet av privat karaktär.

Alla är vi barn av vår tid.

Språkundervisning är inte möjligt för alla att ta till sig.

Fördelen med att förstå flera språk är uppenbar för de flesta i vår tid när folkomflyttningar berör oss alla och handel och turism ökar globalt.

Många kan i dag flera språk och det ses som självklart i många arbeten att de anställda kan tala och skriva engelska obehindrat.

Men som i allt annat finns det handikapp. Människor som har svårt att ta till sig och lära sig ett annat språk än sitt modersmål.

Jag anser mig vara en av dessa. Fastän jag har högskoleutbildning har jag aldrig fullt ut lärt mig engelska, hur många gånger jag än försökt.

Det handlar inte om pedagogikbrister hos undervisare, utan på oss som lär bäst och enklast genom att läsa oss till kunskaper. Learning by doing fungerar inte på oss. Därför faller idén med att lära språk genom att tala dem, för oss.

Att bara läsa sig till ett nytt språk blir aldrig bra. Så därför lär sig personer som mig aldrig ett nytt språk lätt eller riktigt och är därmed språkligt handikappade. Med de konsekvenser det för med sig i vårt samhälle av i dag.