Utifrån vad eller vem skapas en modell?

Oftast har någon först skapat en modell av något innan en massproduktion görs.

Modellskapandet i sig är inget konstigt. Men utifrån vad görs modellen? En idé? 


Ja troligen, men vad gör att en idé uppstår och varför är en modell bättre än en annan? Symmetri, ergonomi, skönhetskänsla eller tillverkningsfördelar, är det vad som till slut bestämmer hur en modell ska se ut för att godkännas?

Men då uppstår frågan, från vems synpunkt?

Verkställande direktörens skönhetskänsla, vad som tidigare setts säljas bäst eller är skönhet och ev praktiskt, något universellt, som skapats i människan från första stund?

Finns det något av det som Platon kallade idévärlden där allt finns i en perfekt skepnad och att det är från denna  idéerna kommer som vi försöker förverkliga mer eller mindre lyckat i vår ofullständiga livsvärld.

Vi återerinrar oss dessa perfekta skapelser av allt från vårt ickeliv här innan födelsen och därav blir en viss modell mer intressant än någon annan, allt utifrån hur lik den är originalet från idévärlden varifrån vi kommit och varthän vi åter en gång återvänder.

Frågor utan svar men varifrån kommer annars idéer av hur en modell bedöms?

Handböcker och förbannelsen med dessa

Manualer till tekniska utrustningar är långa och omständiga. En undran är om den som skriver dessa får betalt ju mer som beskrivs och om uppdragsgivaren luras till nödvändigheten av en teknisk analys i manualen vilken få förstår och skrämmer den som önskar lära sig använda sin apparat.

Många läser därför ingen manual och kan därför aldrig använda sin apparat fullt ut men tycker ändå det är trevligt att den har så många möjligheter.

Det betalas därför för användningsområden som aldrig eller nästan aldrig en köpare använder. Därför är ofta användningsområdena dåligt konstruerade då det från tillverkarhåll vet att flertalet aldrig testar dessa då de inte orkat läsa manualen.

De som mot all förmodan läser och försöker använda dessa applikationer får mer eller mindre problem då dessa fungerar dåligt. Skulle de fungerat perfekt skulle apparaten, mobilen eller vad det är varit mycket dyrare.

Men den klåfingrige som försöker tröttnar snart och får ingen hjälp om de lämnar in sin apparat då ingen egentligen kan använda dessa applikationer som är mer eller mindre oanvändbara.

Köparen tröttnar och köper en ny apparat som kanske fungerar bättre då tekniken för denna nu förbilligats och istället är det någon ny applikation som inte funkar fullt ut. Någon som ej fanns på förra apparaten. Fabrikanten är nöjd en ny, ex mobil, är såld. Kunden är nöjd då den applikation som ej fungerade nu fungerar. 

Men snart testar kunden de nyare applikationerna och agendan återupprepas.

I skapelsen finns koden för evolution

Människans påverkan och avfall i naturen genom årtusenden har troligen fått till följd att vi inte längre kan se någon naturlig natur.

Tror du den finns i regnskogen där ännu ingen människa satt sin fot? Knappast, miljöförstöring har påverkat all natur idag. Det finns även platser där människor levt i århundraden och där påverkan finns under trädens rötter i form av rester. Allt är inte funnit, glömda städer och odlingslotter finns säkert på de flesta håll i världens regnskogar och djungler.

Den ursprungliga natur som en gång fanns finns inte och har inte funnits sedan dinosauriernas tid.

Vi kan aldrig skapa en sådan igen på vår planet.

Däremot kanske det kan göras om vi koloniserar en ny planet. Kanske en ursprunglig marsnatur kan skapas på Mars. Men då enligt de förutsättningar som kan skapas där var inget levande kunnat skapas av sig själv eller skapats av Gud. Såvida vi inte ska se den karga miljö där som dess ursprungliga natur.

Den natur vi en gång hade här och som var ursprunget här skapades även den. 

Sedan tog evolutionen över och den regerar ännu. Anledningen till detta är att i skapelsen finns koden för evolution.

Din röst kan vara som balsam eller söndring.

Det är inte alltid det du säger som ger tröst eller motsatsen. Det kan vara din röst som väcker otrevliga känslor hos den du talar till.

Hur välmenande du än är, kan det uppfattas som otrevligt, om din röst påminner om någon som en gång behandlat den du talar med illa eller sårande, ironiskt eller förlöjligande.

Då kan till och med någon som har skarpare formuleringar och hårdare ord uppfattas som mer vänlig, om denna har en röst den tilltalade uppfattar som en som påminner om en vänlig röstnyans från barndomen.

Allt sker i detta fall mer eller mindre omedvetet, men kan ge stora effekter.

En röst kan ge balsam för själen eller tvärtom, oberoende av vad den säger. Innehållet är inte alltid det enda utan rösten kan vara viktigare.

På samma sätt bedömer vi en person utseendemässigt som intressant och trevlig om utseendet påminner om någon vi en gång tyckt om och tvärtom.

Detta kan ge stora besvikelser och stora missbedömningar.

Men det är mänskligt.

Varför kommenterar människor artiklar på nätet?

Är det för att de älskar att se sina tankar på pränt? Är det kanske för att det är enda vägen de kan göra sig hörda?

Det sista är nog det sannaste och ofta är det personer som är absolut maktlösa och frustrerade på samhället som enbart ser sig ha denna utväg att protestera och klaga på.

Få politiker eller makthavare lägger in en kommentar på en artikel på nätet.

Däremot går dessa gärna i svarsmål om någon har skrivit en insändare som publiceras i en tidning.

Är då en kommentar av en artikel på nättidningen något som läses och den som kritiken riktas mot ser? Svaret måste bli; i de flesta fall inte. Om däremot samma kritik riktats i en insändare i en dagstidnings tryckta upplaga som i en kommentar på nätet hade med stor sannolikhet den kritiserade gått i svaromål.

Är det då meningsfullt att lägga in kommentarer? Ja för den som lägger in denna stiger självkänslan. Att sedan ingen läser detta, mer än moderatorn på tidningen för godkännande, är en annan sak. Personen har fått skriva av sig, en bra psykologisk ventil har utlösts.

Så fortsätt kommentera era lokalpolitikers agerande och affärer på er lokaltidnings nätbilaga eller regeringens agerande i en rikstidning. Självkänslan ökar då och det får dig att känna dig som att du inte är betydelselös.

Vad är meningen med att hålla ett tal?

Varför hålls tal och vilken är meningen?

Förr var det kanske för att den som gav talet på en bankett, middag o.s.v därigenom fick en fördel hos den som talet riktades till. Man berömde denne för vad den gjort och stod för och räknade därmed med att få fördelar av detta.

Vem som helst ansågs inte lämplig att hålla ett tal. Sedan spred sig detta till allmogen som även dessa började hålla tal på bemärkelsedagar men då av lite annan karaktär. Här florerade humor och berättelser av minneskaraktär av vad den som talade tillsammans med den tilltalade gjort under ungdomsåren, vänskap eller arbete.

Numera är tal mest en tradition uppskattat av få, men ofta mest skämtsamma eller ironiska i många sammanhang. Ingen räknar med fördelar efter att ha hållit ett tal utan det är bara tradition, där man rosar eller skämtsamt talar en stund under det att skratt och applåder florerar.

Undantag kungamiddag etc, här finns allvaret fortfarande i talsammanhang.

Är kockar hemska människor?

Vi minns filmen Kocken där en sadistisk kock plågar sina medhjälpare med grymheter som man inte trodde var möjliga i modern tid.

Jag trodde det var en film, inget som speglade en verklighet som kanske var vanlig då 1969 och än mindre i dag.

Sedan läser man och förundras hur det ännu i dag och då i verkliga livet, finns en hierarki som man inte trodde var möjlig i köksregionerna.

Den uppfattning jag trodde var riktig om kockar och matlagning efter alla kockprogram i teve var att det var gemytliga män och kvinnor som var snälla och omtänksamma mot allt och alla.

Så fel detta verkar vara. Jag läste Reportageboken; Rapport från vår sköna nya värld, skriven av den legendariske Günter Wallraff vilken kommit ut i år.

I de reportage han nedtecknat i denna bok där han inkognito kommit in i miljöer för att arbeta och avslöja missförhållanden, finns ett reportage från en känd restaurang i Tyskland, Wartenberger Müle.

Här styr, eller styrde, kocken H Krüger med järnhand praktikanter under reportagets nedtecknande, ord som rövknullare och andra otrevligheter förekom dagligen, arbetstider runt 18 timmar om dygnet var och är kanske vanliga ännu. Lön kunde betalas ut lite hur som helst, eller inte alls, till de anställda mm mm.

Är kockar skräckvarelser på många restauranger och är de diktatorer även i vårt land?

Man kan undra.