Kan centern åter bli ett parti med empati för de svaga efter Olofssons alliansslaveri?

Spekulera kan man alltid. En partiledare kan få människor att komma till eller lämna ett parti.

Vi har sett hur katastrofalt det var under förra valrörelsen, med Sahlin som partiledare, som tvekade om riktigheten i socialdemokraternas politik. En partiledare måste ha karisma, vara stark och kunna tala för sin sak utan att vara rädd för att stöta sig med människor.

Vi har haft starka partiledare, Erlander, Palme och inte minst har vi idag Reinfeldt vilken är en mycket stark partiledare, det måste vi erkänna även vi som inte delar alliansens fördelningspolitik. Reinfeldt är alliansen.

Ska någon ny partiledare utses i Centerpartiet efter Olofsson vilken fått partiet att bli ett litet parti, i förhållande till Fälldins dagar eller tidigare bondeförbundet som det hette då det ingick i samlingsregeringen under andra världskriget, till ett idag litet ja-sägande parti i Reinfeldts ledband.

Vad skiljer ett parti åt i en allians där sammanhållning är ledstjärnan under en stark ledare? Ingenting. Den starka ledarens agenda råder och under denna finns det parti som egentligen har makten och styr med en hög ja-sägare utan egen uppfattning.

Reinfeldt och alliansen.

Hur ska då Centerpartiet åter bli ett parti för fler? Att lämna alliansen är självklart under nästa valrörelse, en allians styrs av det starkaste partiet och måste göra det för att inte falla sönder. De svagare partierna måste rätta in sig i ledet för att synas men den syn de står för är alliansens, för människor i gemen innebär det då att man enbart ser statsministerns parti som det enda. Så har vi det nu, moderaterna är stora de övriga allinspartierna små.

En ny centerpartiledare får ett svårt dilemma om denna tänker bli en allianspartner i framtiden. Risken för utplåning av partiet är överhängande. Människor ser inte partiet som annat än ett underställt parti under moderaterna och som sådant lika kallt i frågor som utförsäkring av sjuka och behandling av arbetslösa i alla faser av jobb och utvecklingsgarantin. 

Ett parti som segregerar utifrån alliansens partiprogram, ta från de sämst ställda och omfördela resurser till de som redan har ett arbete. Och upprepa mantrat ”jobblinjen” till leda.

Reinfeldt försvårar ungdomars arbetsmöjligheter o fas 3ares möjlighet till försörjning.

Vi har och kommer säkert att få behålla en stor arbetslöshet. Rationaliseringar mm har skapat detta, plus en idiotpolitiks idé som kan få gehör genom Reinfeldts popularitet.

Senaste uttalande gjordes under Almedalsveckan där han högt och tydligt sa sig vilja arbeta tills 80 fyllda. Han hoppas även få med sig så många pensionärer som möjligt i detta. I betydelsen att personer som närmar sig 65 ska fortsätta jobba.

Det innebär att det blir än svårare att bereda plats för nya ungdomskullar i arbetslivet. Ska äldre ta de arbeten som finns från de yngre? Ska yngre inte komma in på arbetsmarknaden på grund av att Alliansen önskar att pensionärer ska fortsätta arbeta? 

Är proppen de s.k. 40-talisterna som skulle göra att det blev arbetskraftsbrist när de gick i pension en bluff? Ja säkert.

Men det var inte det som detta skulle handla om. Varför ska ungdomar och långtidsarbetslösa i fas 3 komma i andra hand på arbetsmarknaden genom att äldre lockas arbeta längre?

Inte är väl pensionskostnaden högre än kostnaden för arbetslösa, yngre och äldre (under 65 år) för att det ska löna sig samhällsekonomiskt att låta de senare gå arbetslösa medan de förra ska fortsätta att arbeta?

Reinfeldt är otroligt egoistisk som ser sig själv som förmer och anser att han och hans likasinnade ska ha rätt till arbete hur länge de önskar, medan de i ex fas 3 ska sysselsättas på platser där anordnare kan tjäna pengar på dem medan de i fas 3 inte får mer än en låg ersättning för sin sysselsättning, istället för att dessa ska få ett riktigt arbete på öppna arbetsmarknaden – med en riktig lön vilket försvåras ytterligare om många äldre inte går i pension.

Allt fler arbetsgivare utnyttjar arbetstagare och det med alliansens tillåtelse.

Människor lockas till Sverige med goda löner som när personen väl är här förvandlas till slavliknande löner.

Svenskar sätts i åtgärden fas 3 om arbetsförmedlingen misslyckats med att hitta ett arbete till personen och personen själv inte har kontakter för att hitta en arbetsgivare.

Sverige av idag. Arbetsgivare skäms inte för att utnyttja sina medmänniskor för egen vinnings skull. För inte så länge sedan var detta ovanligt. Då önskade många arbetsgivare att visa sin framgång genom att betala bättre löner än sina konkurrenter. Att betala låga löner visade på dålig lönsamhet och var konkurrenshämmande.

Fackföreningarna hade kollektivavtal, ingen lämnades ensam som var med i facket. De som inte var fackanslutna fick klara sina löneförhandlingar själv. Vissa fick då bra lön andra usel eller ingen lönehöjning alls.

Idag är även fackanslutna i många förbund anmodade att själva förhandla om sin lön. Man får en låg höjning, resten får man förhandla själv om. Samma resultat som ovan blir följden, vissa klarar då att få bra höjning lokalt andra som inte har självförtroende nog får inte ett öre mer än den pott alla ska ha.

Fackets berättigande har därmed värdesänkts för många. Och medlemmarna går ur facket då de märker att de ingen hjälp får.

När man uppmärksammar utnyttjandet av människor på arbetsmarknaden i dag kommer den röda faran fram.

Citat; "I restauranger, på byggen och i lantbruket pågår detta."

”Farlig vänsterretorik” kallar en borgerlig ledarskribent beskrivningen av hur migrerad arbetskraft utnyttjas i vårt lands restauranger.

Varför har vårt lands nya generationer av arbetsgivare blivit så hårda och kalla?

Juholts sommartal politiken börjar lika Sahlins igen

Inte ett ord om fas 3 eller utförsäkringen längre. Kanske inte så konstigt då dessa frågor inte gav en skjuts för partiet. Människor bryr sig inte om ersättningen för fas 3 are, inte heller verkar det som majoriteten av de som ingår i denna bryr sig. Utförsäkringen går inte heller att stoppa. Sjuka får fortsatt svårt utöver sin sjukdom.

Istället var talet en satsning på Stockholm och så Sahlins käpphäst vilket hon förlorade valet på sänkning av skatten till pensionärer. Pensionärer röstar som de alltid gjort även om de inte får eller får skattesänkning. Om de önskar få skattesänkning försöker de påverka sitt parti inte byta parti.

Allt börjar återgå till Sahlins dagar politiken är på väg mot mitten igen. En hand har ju även sträckts mot ex Centern för samarbete efter nästa val.

Utförsäkrade blir rättslösa. Hur blev en ideologi av grymhet svensk?

Även före detta aktiva moderater reagerar idag mot hårdheten och omänskligheten mot de sjuka, som är vardagsmat idag.

Kommunfullmäktiges förra ordförande i Halmstad  Lars-Roland Broström i Halland har reagerat på Försäkringskassans nya direktiv. Efter det att han själv drabbades av en hjärtinfarkt 1999 har han varit sjukskriven i perioder.

”Deras agerande är inte acceptabelt. Man blir behandlad som något katten har släpat in” säger han.

Men inget har betydelse mer än partipiskan i Alliansen och i denna gäller en sak och inget annat: arbetslinjen. Om så denna kufiska linje även går över lik.

Och lik kantar dess väg. Självmorden har kommit i dess spår när utförsäkrade tagit sitt liv i frustration över att inte bli trodda av försäkringskassornas handläggare när de bedömdes som arbetsföra oberoende av sjukdom och smärta.

De sjuka som inte blivit friska efter ett visst datum är rättslösa idag.

Varningarna från Husmark när denna galna sjukreform röstades igenom togs det ingen hänsyn till, lika litet som det görs idag.

Alliansen kör sitt lopp till det bittra slutet, vilket kommer en dag. Tyvärr har de då omvandlat och segregerat vårt land så djupt att det blir mycket svårt att bygga upp en solidaritet igen med de svaga.

Arbetslinjen i alliansens tappning är egoismens och sköt dig själv mentalitetens väg. En grym och omänsklig väg. Ja man kan säga en ickevärdig väg i vår tid, en tillbakagång i civilisationens agenda.

Frågan om hur Sverige blev en stat som styrdes av grymhet mot de svaga kvarstår. Jag misstänker att individualismen är spöket.

Sköt dig själv och skit i andra. Individualismens agenda var rådande - och är kanske än - på universiteten under den tid 60-talisterna utbildades, och här finns Reinfeldt och Borg, de största hjärnorna i Alliansen.

Som strutsen gömmer sitt huvud i sanden gömmer alliansen sig för verkligheten och kör på.

Aftonbladet hade för ett tag sedan en bra idé om vad Reinfeldt, om han varit en bra ledare för alla svenskar, kunde tagit sig för i sommar för att försöka förstå en annan verklighet än alliansens konstruerade verklighet.

1. Skamfläcken: När leken som riksdagsdelegat är slut blir det bidrag under lång tid på betydligt högre nivå än vad en vanlig svensk arbetare får. Även för de som ansett att sjuka ska utförsäkras och arbetslösa ska ha en låg ersättning.

2. Skamfläcken: Man spelar med människors arbeten. Saab fick ingen ekonomisk hjälp och kanske det får till följd att företaget snart inte existerar. Bidrag ges däremot till företag om de ex tar emot fas 3 are. Kanske skulle Saab fått billig personal med fas 3are? Gratisarbetare plus bidrag för dessa. Säkert hade alliansen sett detta som en lösning om de vågat ta beslutet. Kanske facken även sagt nej? Att avskeda personal och ta in fas 3 are, efter utbildning i fas 3, är kanske väl magstarkt, även för alliansen.

3 Skamfläcken: Trygghetssystem får alliansen att se rött. Rött innebär vänsterfasoner och som sådana bekämpas de med vad som kallas jobblinjen. Bidragssamhället ska bort, med undantag av arbetsgivare som ska ha detta i form av nystartsjobb och anställningsstöd, och inte minst för de företagen som har fantasi nog för anordnande av fas 3 platser.

4 Skamfläcken: För att slippa ta allt ansvar själva för en politik som segregerar arbetslösa och sjuka, bildades en allians av partier där moderaterna var de som bestämde. Lyd eller bli förpassade ut i periferin var budskapet, när väl denna var bildad.

5 Skamfläcken: Bidrag ges ut till städbolag, RUT o ROT har blivit permanenta bidrag till arbetsgivare. Samtidigt påtalades ändå att bidrags-Sverige skulle bort, men det gällde dock inte arbetsgivare och dess bidrag.

6 Skamfläcken: Ungdomsarbetslösheten ökar, men det har ingen betydelse så länge man regerar efter mantrat jobblinjen. Säkert hade fler varit arbetslösa om människor kunnat leva på sin arbetslöshetsersättning eller fått vara sjukskrivna tills de blivit friska, säger man. Tro det, den som vill.

7 Skamfläcken: Privatisering och avreglering tuffar på, oberoende av kostnader för människorna eller minskade intäkter för staten. Ingen tanke bakom detta, bara ideologi av dumheter som inte ger någon förbättring för någon mer än skrupelfria företagare som hittar en ny lönsam bransch att använda.

8 Skamfläcken av stort format. Det finns barn som har det värre i andra länder sa Reinfeldt, en av hjärnorna bakom alliansens ideologi, och ursäktade därmed att det finns fattiga svenska barn. Dem kan vi inte göra något åt, menar han säkert. Då skulle jobblinjen inte gälla, då lösningen skulle vara att öka arbetslöshetsersättningen och förföljelsen av sjuka skulle upphöra. Mer pengar till dessa föräldrar skulle inte vara förenligt med jobblinjens mantra.

Strutsen gömmer inte sitt huvud i sanden, det är bara en skröna.

Men alliansen ser inte det de inte vill se, verkligheten för många i dag och hur denna har förändrats - negativt - av en politik som inte tar ansvar eller ens är mänsklig.

Lustig är ordet för Alliansens syn på rehabilitering.

Att sälja ut tillgångar för att betala en statsskuld och samtidigt segregera folket med ytterligare ett jobbskatteavdrag är lustigt.

Det finns bara ideologi i detta, ingen känsla för rätt eller fel eller någon logik.

Arbetslivsresurs ska säljas till privata aktörer. Kan privata aktörer ge samma service till alla inom organisationsutveckling, omställning och rehabilitering som ett statligt verk?

Är inte privata anordnare i första hand intresserade av vinst och utdelning?

Vi har redan sett misslyckandet med elmarknadens avreglering. Apotekens sämre service och tokiga utförsäljningar av statliga företag.

Om nu staten verkligen anser det viktigt med rehabilitering, varför då inte själva äga resurserna, och inte sälja ut expertkunskaper till privata vinstintressen?

Den lilla summa som kan fås i sammanhanget, 145 miljoner vid försäljning, är en småsumma i förhållande till vad det femte jobbskatteavdraget kostar och som till syfte har, direkt eller indirekt, att ytterligare plåga och stigmatisera sjuka och arbetssökande.

Sedan ska man ta i beaktande att staten - bara i år - fått en utdelning från arbetslivsresurs på 56 miljoner.

Säljer en ansvarsfull regim ut en vinstmaskin?

Nej! Men har man som mål att ideologiskt förändra ett samhälle och förhindra att det finns pengar vid ett regeringsskifte att omändra samhället utan stora skattehöjningar, då gör man rätt.

Och det är garanterat målet.

Folkhemmets syn på allas lika värde och allas rätt till en bra levnadsstandard, oberoende om en person har arbete eller inte, är sjuk eller frisk, ska krossas för lång tid framåt av alliansen och dess lakejer.