Dagisbarn måste göra sig hörda och lär sig att skrika för att överrösta kamraterna. De lär sig därför att höja rösten för att överrösta sina kamrater.
Beteendet som är ett fenomen som uppkommit efter det att dagis och förskolor upprättades och personalen inte längre hade fullmakt och rätt att kuva barnen genom att bestraffa högljuddhet går igen när barnen är i sin hemmiljö.
Tidigare generationer tystade barnen när de blev för högljudda i sina lekar på bakgårdar eller annorstädes.
Detta gör man inte i dag. Barnen ska få vara ifred anser många föräldrar och andra vuxna ska eller bör inte i dagens samhälle försöka uppfostra andras barn. Förr hjälptes vuxna åt att passa barn. Man sa till grannens barn när de hitta på ofog och alla såg det som helt riktigt.
I dag kan en utomstående som säger till ett barn att tysta ner sig eller något annat bli hotad av barnet, barnets förälder eller till och med anmäld om den utomstående tar tag i barnet.
Fri uppfostran har blivit friheter från gränser och respekt.
Men alla barn då som inte pratar med varandra under lek och stoj utan istället skriker åt varandra hur blir de en gång som äldre?
Jodå de flesta lugnar ner sig och pratar i normal samtalston när de kommer upp i åldern.
Men då uppkommer frågan hur blir de som pensionärer?
Gamla blir ju som det sägs barn på nytt.
Ännu har inte dagisgenerationen blivit pensionärer. Men den dag de blir det kommer då servicehus, ålderdomshem och andra inrättningar fyllda av äldre bli som ett dagis igen?
Pensionärer som skriker och inte talar med varandra? Ja det är inte alls omöjligt om talesättet att äldre blir barn på nytt stämmer. Den som lever får se.
Beteendet som är ett fenomen som uppkommit efter det att dagis och förskolor upprättades och personalen inte längre hade fullmakt och rätt att kuva barnen genom att bestraffa högljuddhet går igen när barnen är i sin hemmiljö.
Tidigare generationer tystade barnen när de blev för högljudda i sina lekar på bakgårdar eller annorstädes.
Detta gör man inte i dag. Barnen ska få vara ifred anser många föräldrar och andra vuxna ska eller bör inte i dagens samhälle försöka uppfostra andras barn. Förr hjälptes vuxna åt att passa barn. Man sa till grannens barn när de hitta på ofog och alla såg det som helt riktigt.
I dag kan en utomstående som säger till ett barn att tysta ner sig eller något annat bli hotad av barnet, barnets förälder eller till och med anmäld om den utomstående tar tag i barnet.
Fri uppfostran har blivit friheter från gränser och respekt.
Men alla barn då som inte pratar med varandra under lek och stoj utan istället skriker åt varandra hur blir de en gång som äldre?
Jodå de flesta lugnar ner sig och pratar i normal samtalston när de kommer upp i åldern.
Men då uppkommer frågan hur blir de som pensionärer?
Gamla blir ju som det sägs barn på nytt.
Ännu har inte dagisgenerationen blivit pensionärer. Men den dag de blir det kommer då servicehus, ålderdomshem och andra inrättningar fyllda av äldre bli som ett dagis igen?
Pensionärer som skriker och inte talar med varandra? Ja det är inte alls omöjligt om talesättet att äldre blir barn på nytt stämmer. Den som lever får se.