Dagisbarn måste göra sig hörda och lär sig att skrika för att överrösta kamraterna. De lär sig därför att höja rösten för att överrösta sina kamrater.
Beteendet som är ett fenomen som uppkommit efter det att dagis och förskolor upprättades och personalen inte längre hade fullmakt och rätt att kuva barnen genom att bestraffa högljuddhet går igen när barnen är i sin hemmiljö.
Tidigare generationer tystade barnen när de blev för högljudda i sina lekar på bakgårdar eller annorstädes.
Detta gör man inte i dag. Barnen ska få vara ifred anser många föräldrar och andra vuxna ska eller bör inte i dagens samhälle försöka uppfostra andras barn. Förr hjälptes vuxna åt att passa barn. Man sa till grannens barn när de hitta på ofog och alla såg det som helt riktigt.
I dag kan en utomstående som säger till ett barn att tysta ner sig eller något annat bli hotad av barnet, barnets förälder eller till och med anmäld om den utomstående tar tag i barnet.
Fri uppfostran har blivit friheter från gränser och respekt.
Men alla barn då som inte pratar med varandra under lek och stoj utan istället skriker åt varandra hur blir de en gång som äldre?
Jodå de flesta lugnar ner sig och pratar i normal samtalston när de kommer upp i åldern.
Men då uppkommer frågan hur blir de som pensionärer?
Gamla blir ju som det sägs barn på nytt.
Ännu har inte dagisgenerationen blivit pensionärer. Men den dag de blir det kommer då servicehus, ålderdomshem och andra inrättningar fyllda av äldre bli som ett dagis igen?
Pensionärer som skriker och inte talar med varandra? Ja det är inte alls omöjligt om talesättet att äldre blir barn på nytt stämmer. Den som lever får se.
Beteendet som är ett fenomen som uppkommit efter det att dagis och förskolor upprättades och personalen inte längre hade fullmakt och rätt att kuva barnen genom att bestraffa högljuddhet går igen när barnen är i sin hemmiljö.
Tidigare generationer tystade barnen när de blev för högljudda i sina lekar på bakgårdar eller annorstädes.
Detta gör man inte i dag. Barnen ska få vara ifred anser många föräldrar och andra vuxna ska eller bör inte i dagens samhälle försöka uppfostra andras barn. Förr hjälptes vuxna åt att passa barn. Man sa till grannens barn när de hitta på ofog och alla såg det som helt riktigt.
I dag kan en utomstående som säger till ett barn att tysta ner sig eller något annat bli hotad av barnet, barnets förälder eller till och med anmäld om den utomstående tar tag i barnet.
Fri uppfostran har blivit friheter från gränser och respekt.
Men alla barn då som inte pratar med varandra under lek och stoj utan istället skriker åt varandra hur blir de en gång som äldre?
Jodå de flesta lugnar ner sig och pratar i normal samtalston när de kommer upp i åldern.
Men då uppkommer frågan hur blir de som pensionärer?
Gamla blir ju som det sägs barn på nytt.
Ännu har inte dagisgenerationen blivit pensionärer. Men den dag de blir det kommer då servicehus, ålderdomshem och andra inrättningar fyllda av äldre bli som ett dagis igen?
Pensionärer som skriker och inte talar med varandra? Ja det är inte alls omöjligt om talesättet att äldre blir barn på nytt stämmer. Den som lever får se.
2 kommentarer:
Skrikandet kan ge hörselskador, vilket dagispersonal redan klagar över, så det finns arbetsmiljöskäl som talar emot skrikandet, förutom att barnen måste läras att umgås på ett hänsynsfullt sätt. Det förstnämnda är en facklig fråga, men det troliga är att facket blundar för barnens rättighteter och anbefaller hörselskydd till personalen, eller reglerar arbetsuppgifterna så att personalen ska uthärda.
Barnens rätt misstolkas här, barn har även rätt till en sund uppfostran. Barn vet ju inte alltid vad som är rätt och fel och vårdnadshavaren har vissa skyldigheter att se till barnens bästa så att barnen slipper utsättas för skrikmobbing och själva uppträder hänsynsfullt mot andra för att inte drabbas av motgångar senare i livet.
Det går förmodligen att åberopa någon FN-konvention som har lite bättre kläm på barnens rättigheter än våra flumpolitiker, vilka f ö har väldigt lite hum om våra demokratiska rättigheter och mestadels uppträder som en skock får hjärntvättade av media.
Listan på övertramp kan göras tillräckligt lång för att man ska börja överväga långtgående protester. FN-stadgan talar i implicit form om rätt att göra uppror mot förtryck, så man behöver inte invänta den parlamentariska processen om myndigheterna t ex orsakar olika former av skador och lidande. Det är bara organisera ett tillräckligt effektivt motstånd.
Ja det är säkert rätt. Men mål och resultat blir inte alltid samma sak. Jag är lite ironisk i det jag beskriver. Men att det kan bli som jag beskriver i framtiden är inte omöjligt. Det är en högljudd generation som växt upp och växer upp nu. FRån 70-talet och framåt, dagisgenerationen. Barn av i dag skriker för att överrösta vid som jag hört i många lekar och umgängen utanför dagismiljön. Detta gjorde inte tidigare generationers barn innan dagistiden. Lite tankeväckande är det framtiden får visa hur det blir.
Skicka en kommentar