Vi läser men vi förskräcks inte. Att ojämlikheten idag är ungefär som i USA på 1980-talet. Detta är inte något att sträva mot, men likväl har moderaterna lyckats få svenska folket att acceptera denna samhällsförändring av amerikanisering i politiskt hänseende.
Man har accepterat USA- ekonomers samhällssyn och använt deras teorier för att styra Sverige i segregationens tecken. Ja, Nobelkommittén gav även dessa personer ekonomipriset 2010.
Ojämlikheten är då ett mått på hur olika arbeten värderas lönemässigt och hur dessa värden minskat i yrkenas lönekuvert.
Hade man varit så pass verklighetstänkande att man jämfört hur levnadsstandarden för sjuka och långtidsarbetslösa minskat mellan dessa decennier, hade garanterat resultat blivit än mer ett kallt bevisat försämringsläge av betydligt större karaktär.
Men sedan det tuffa kalla moderatregerandet blivit verklighet, varken syns eller nämns dessa gruppers försämringar i regeringens arbete - eller i media - mer än som tillfälliga scoop som snart glöms bort, då ingen opposition vågar nämna dessa gruppers segregation.
Istället ser dessa grupper sig själva med samma syndrom som gisslan i Norrmalmstorgsdramat, de tar många gånger parti för de som anser att de ska behandlas illa. De ser sig som sämre än de som styr, sämre än de som har arbete och är friska, och anser att de som styr har rätt att därför behandla dem illa.