Kan järnasteroiden Psyche vara kärnan av en splittrad planet

I Asteroidbältet mellan Mars och Jupiter finns asteroiden Psyche med en massa av 22 miljarder kilo vilket gör 0,03%  massa jämfört med månens. Dess storlek är 280×230×190 km. Det är den elfte mest massiva kända asteroiden i solsystemet. De största i asteroidbältet är Ceres och Vesta vilka består av sten och is. Psyche är däremot det i särklass största kända objektet av nästan ren metall.
  

Asteroidbältet kan vara resterna av en eller flera planeter som kolliderat med varandra och splittrats. Den metalliska kärna som finns i planeter och vilken Psyche består av kan vara bevis på att denna asteroid är resterna av eller är en krossad planets kärna.


Rymdorganisationen Nasa planerar att det den 31 jan 2026 ska anlända en farkost till Psyche och de då ska undersöka denna asteroid. Kanske vi då kan få svaret på om det är en planets kärnrester vi har här. Kanske vi även sedan då kan få svar på när det isåfall skedde och om två planeter krockade bör det finnas även en kärna från denna.
Bilden ovan är på Psyche.

Saltvatten av samma slag som i Jordens hav finns på månen Europa

Jupiters måne Europa är en främmande istäckt värld med underjordiskt hav. Nu har det upptäckts att det finns natriumklorid här (vanligt bordsalt). Vilket gör att havet under ytan är ett saltvattenhav.


Det är därmed möjligt för havslevande fiskar likt våra på jorden att leva här. Om det finns liv där vet vi inte men chansen finns.

Möjligheten att en gång plantera in fisk från jordens hav i detta hav ökar och även växter.


Upptäckten av natriumklorid på Europa ökar denna möjlighet markant. Vi har hittat salt i isen på Europa och då bör det även kunna finnas i havet under isen och därmed saltvatten. Men bevis för detta är i nuläget inte möjligt.


Det var rymdteleskopet Hubble som bevisade att det fanns en gul yta och detta visade en kemisk signal som representerade bordssalt.
  

Mike Brown, rapportmedförfattare och Richard och Barbara Rosenberg Professorer i planetärastronomi vid California Institute of Technology var de som kom fram till resultatet och nyligen publicerad rapporten om upptäckten.


”Nog vore det en fördel om det visade sig att det stämde. Havsvattnet kanske inte har liv i dag på Europa men vi skulle kunna odla fisk där till föda för kommande kolonisationer på månarna vid Jupiter. Ja även för proviantering för resor längre ut” min åsikt. 


Bild naturtrogen bild av ytan på månen Europa.

Lite om vita hål i förhållande till svarta hål

Ett vitt hål är (enligt text i vikipedia) i den allmänna relativitetsteorin en hypotetisk region i rumtiden som inte kan nås från utsidan, även om materia och ljus kan undkomma det. I denna mening är det motsatsen till ett svart hål, som bara kan nås från utsidan, och från vilket ingenting (inklusive ljus) kan undkomma.


Vita hål uppträder i teorin om eviga svarta hål. Härjämte har en svart hål-region i framtiden ett vitt hål-region i sitt förflutna, som en lösning till Einsteins fältekvationer. 

Emellertid finns inte denna region för svarta hål som har bildats genom en gravitationskollaps och det finns inte heller några kända fysikaliska processer genom vilka ett vitt hål kan bildas. Inget vitt hål har någonsin observerats.


Liksom svarta hål har vita hål egenskaper som massa, laddning och rörelseenergi. De drar materia till sig men föremål som faller in mot ett vitt hål skulle aldrig nå det vita hålets antihorisont.


Tänk dig ett gravitationsfält utan en yta. Tyngdaccelerationen är störst på ytan av någon kropp, vilken som helst. Då svarta hål saknar en yta, ökar tyngdaccelerationen exponentiellt, men når aldrig ett värde då det inte finns någon ansedd yta i en singularitet.



Allmän relativitetsteori beskriver vita hål i teori men ingen vet om de kan bildas i verkligheten. Ett svart hål bildas när en stjärna kollapsar till en liten volym men går allt baklänges är det ett vitt hål. Konstigt ja jag har själv svårt att förstå.


Även om stora vita hål bildades skulle de förmodligen försvinna snart. Varje utgående fråga skulle kollidera med frågan om omloppsbanan och systemet skulle kollapsa till ett svart hål. 


”Ett långlivat vita hål, tror jag, är mycket osannolikt”, sade Hal Haggard, teoretisk fysiker vid Bard College i New York. De ses dela maskhåls korta öden om nu dessa finns.


Ända sedan Stephen Hawking på 1970-talet insåg att svarta hål läcker energi har fysiker debatterat hur enheterna eventuellt kunde skrumpna ihop och dö. Om ett svart hål dunstar bort vad händer då? Ingen vet. Allmänna relativitetsteorin brukar låta informationen och kvantmekaniken förbjuda dess borttagning. Men om så likväl kan ske föds då ett kortlivat vitt hål?


Läs mer om fenomenet på medföljande länkar. Det är ett svårt och tankeväckande experiment och kan tolkas olika. Jag tolkar det på mitt vis så gott jag förstått det enligt ovan och frågan ovan. Svar har jag inte.

En stor mängd metallfragment ligger begravd under sydpolen på månen.

Forskare har upptäckt en struktur som väger 2,18 miljarder kilo och sträcker sig 300 kilometer djupt ner under månens sydpol. Troligen har en asteroid bildat formationen.


I denna struktur finns under ytan mörka metallfragment av en storlek som kan jämföras med, i omfång, som lika stort som ön Hawaii. En oväntat stor massa säger huvudförfattare Peter B. James på Baylor University i en rapport om ämnet publicerat i The journal Advancing Earth and Space Science. 


En spännande och fantasifull upptäckt. Men troligast är det fragment av en stor metallrik asteroid som en gång för länge sedan sjönk ner i månens då porösare yta.

En gång small det ordentligt på asteroiden Vesta

Vesta är den fjärde asteroid som upptäcktes vilket skedde 1807 i Bremen av H.W. Olbers (läkare och astronom) . Den är den näst största asteroiden i asteroidbältet med måtten 578×560×458 kilometer.


Rymdsonden Dawn vilken sköts upp den 27 september 2007 med uppdraget att undersöka asteroiden Vesta och dvärgplaneten Ceres tog de första bilderna av Vesta som släpptes 3 maj 2011, se en bild ovan på en av dessa.


En massiv kollision påverkade djupt Vesta en gång och av denna fick den sin form. Nu har forskare gett ut en ny rapport av beräkningar av detta skeende. Det är forskare från Tokyo Institute of Technology, Japans National Institute of Polar Research och ETH Zürich, Schweiz.


Det  fördjupar vår förståelse av en protoplanet som Vesta ses som. Vesta  bildades för drygt 4,5 miljarder år sedan. Redan då för  4,525.4 miljoner år sedan för att vara korrekt enligt nya beräkningar skedde kollisionen.


Vesta har en yta, mantel och en metallisk kärna, likt jorden har.

Bilden ovan är som sagts ovan av Vesta och kommer från NASA.

Sökning efter en tung saknad Higginspartikel på gång.

De flesta känner till  Higgsbosonen (Higgs partikel). Partikeln vilken förutsades existera av Peter Higgs (nobelpristagare 2013). Higgs partikel ingår i partikelfysikens standardmodell Och till slut hittades i partikelacceleratorns sökande i Bern.
  

Vid ett seminarium vid CERN i början av juli 2012 tillkännagav talespersonen Fabiola Gianotti att man sannolikt upptäckt Higgs partikel.


Denna partikel är en bit av ett fält som genomsyrar allt i rumtiden; den interagerar med många partiklar, som elektroner och kvarkar och ger dessa partiklar massa därav smeknamnet Guds partikel.


Men den Higgspartikel som hittades 2012 var förvånansvärt lätt. Enligt uppskattningar borde den ha varit mycket tyngre. Detta öppnar därför upp en intressant fråga: Var detta det enda storleksslaget av en  Higgsbosonen? Finns det fler som flyter runt däruteute och gör sina egna saker? Finns större storlekar (kanske mindre med min anm,) undrar ett team av forskare vid Cern där partikelacceleratorn som upptäckte Higgsbosonen finns.


Om den tunga Higgspartikeln existerar behöver vi konfigurera om vår förståelse av Standardmodellen för partikelfysik med att det finns mycket mer att för oss att upptäcka.

Och inom komplexa interaktioner kan det vara en ledtråd till att vi kan förstå mer om den spöklika neutrinopartikeln som vi ser som den mest vanliga i universum men utan elektrisk laddning.


För mer om detta ämne fälj medföljande länkar i inlägget.


Bilden är på Peter Higgs nobelpristagaren forskaren som var pionjär inom forskningen om partikeln vilken fått hans namn.

Supernovor i det förgångna tvingade fram människan som upprättgående

Supernovaexplosioner i yttre rymden för miljoner (ett flertal inträffade då) år sedan kan ha utlöst en kedjereaktion som resulterat i den brända jordens skogar här på jorden och varit anledningen till att våra förfäder började gå upprätt istället för fyrfota klättrande i trädens kronor efter mat.


Skog fanns det gått om innan katastrofen och även skydd uppe i träden. Men efter skogsbränder i ökat antal blev stäppen utbredd i östra Afrika varifrån människan först uppstod.


Maten fanns nu att på marknivå under åtskillig tid och skydden i högt gräs. Att då kunna springa med två ben blev en fördel och människan började därför i överlevnadssyfte från rovdjur efterhand att ställa sig upp som tvåfoting. Den gren som klarade detta av människosläktet tog över. Den gren som inte klarade det åts upp av vilddjuren efterhand.


Detta är kontentan i teorin av en ny rapport från University of Kansas. I rapporten nämns om hur det var för ca 2,6 miljoner år sedan. Tiden då Jorden supernovors effekter nådde Jorden och atmosfären  bombarderades på jorden med effekterna av relativt nära supernovors explosioner som resulterade i galaktiska ”Cosmic-ray jonisering innebärande bland annat att den kosmiska strålningen av atomära och subatomära partiklar rört sig genom universum i hastigheter nära ljusets. Det var mest protoner och de kan ha haftoförklarligt stor kinetisk energi mycket större än vad man kan åstadkomma i partikelacceleratorer.



Effekten bör ha resulterat i skogsbränder och ha bidragit till övergången från skog till savann i nordöstra Afrika.


”Det är tänkt att det redan fanns vissa tendens för hominiderna att gå på två ben, redan innan denna händelse. Men de var främst anpassade för att klättra runt i träden. Efter denna omvandling av terrängen från skog  till savann, skulle de mycket oftare behöva gå från ett träd till ett annat över gräsmark och bli bättre på att gå uppresta. De kunde se över toppar av gräs och se sig om efter rovdjur. Det kan vara denna omvandling till savann som bidragit till den moderna människan som upprättgående varelse.


Bild från vikipedia på Resterna efter Keplers supernova, SN 1604.Denna finns belägen 20000 ljusår bort i riktning mot stjärnbilden Ormbäraren.