Google

Translate blog

onsdag 18 mars 2020

SO J030947.49+271757.31 är den hittills avlägsnaste Blazaren som upptäckts i universum


En Blazar är en typ av kvasar, dvs en mycket kompakt, ytterst ljusstark och snabbt variabel (ljusstyrkaskiftande)  galaxkärna. Det som utmärker en blazar är att en av dess jetstrålar (strålar från galaxkärnan i olika riktningar i variabel takt) är riktad mer eller mindre rakt mot jorden.


PSO J030947.49+271757.31, är den mest avlägsna blazar som observerats hittills. Ljuset vi ser från den sändes ut när universum var mindre än 1 miljard år gammalt. Det var för nästan 13 miljarder år sedan. Om det sändes ut tidigare (vilket vi inte vet) kan vi inte veta då vi ser objektet som det såg ut för 13 miljarder år sedan då det finns så långt från oss.


 Blazarer är en av de ljusaste objekten av en klass av objekt som kallas AGN eller aktiva galaktiska kärnor  som innebär att här finns supermassiva svarta hål (SMBH;s)  i galaxernas centrum. Dessa svarta hål är aktiva på grund av närvaron av en skiva eller sfär av joniserad gas runt dem som ger "bränslen" till fenomenet vilket sker på många våglängder. Blazars avger kraftfulla strålar tillräckligt ljusa för att ses över hela det kända universum.


Strålen från en blazar är endast synlig längs en smal siktlinje. Om jorden inte är inom denna siktlinje skulle det inte vara lätt att upptäcka.  Det bör (min anm.) innebära att det kan finnas stora mängder av sådana som vi inte kan se från jorden. Kanske de flesta eller alla svarta hål sände någon smal energistråle i någon riktning i sin barndom men att de flesta av dessa är osynliga från vår synvinkel. Det ska med mitt resonemang även passa tidsmässigt.


"Tack vare vår upptäckt kan vi säga att det redan under universums första miljarder år fanns ett stort antal mycket massiva svarta hål som avgav kraftfulla strålar. Detta resultat sätter snäva begränsningar på de teoretiska modellerna som försöker förklara ursprunget till svarta hål i vårt universum, avslutar Belladitta, PhD student at the University of Insubria i Italien. En av de som studerat fenomenet.


Bild från vikipedia på Blazaren Markarian 421 som finns i riktning mot Stora Björn med dess följeslagare galaxen 421-5 till vänster.

tisdag 17 mars 2020

Rover har upptäckt Tiofen på Mars.


Tiofen är en färglös, flytande, giftig ej vattenlöslig heterocyklisk förening med bensenliknande lukt. Tiofen förekommer bl. a. i stenkolstjära och petroleum och är därför en vanligt i bensen. I substituerad form återfinns tiofen i en rad naturliga aromämnen. Ämnet kan även framställas tekniskt ur butan och svavel.


Organiska föreningar som kallas tiofen finns på jorden i kol, råolja och  i vit tryffel. Den svamp vildsvin njuter av i naturen.


Tiofen upptäcktes nyligen på Mars och en av Washington State University;s astrobiologer Dirk Schulze-Makuch tror att dettas närvaro kan förklaras av närvaron av tidigt liv på Mars. Tiofenmolekyler har fyra kolatomer och en svavelatom (se ovan bild) molekylen är ordnad i en ring och både kol och svavel är bioväsentliga element i denna. 

Rymdbilen Curiosity Rover har gjort många fynd då den använder tekniker som bryter upp större molekyler i komponenter så forskarna kan se på de fragmenten.


Men ytterligare bevis för förekomsten av teofin  bör undersökas av nästa rymdbil Rover, Rosalind Franklin, som förväntas lanseras i juli 2020. Den kommer att bära en Mars Organic Molecule Analyzer, eller MOMA  som använder en mindre destruktiv analysmetod som gör det möjligt att samla än större molekyler.


En spännande upptäckt (min anm.) som kanske ger överraskande resultat i framtiden inom kunskapsområdet. Vad vet vi inte. Det kan bekräfta livsformer i Mars förgångna eller att tiofen lika gärna kan ha haft ett oorganiskt ursprung på Mars som organiskt.  Mitt tips är oorganiskt.


Bild: från vikipedia som visar Tiofens (Thiophenes)  uppbyggnad.

måndag 16 mars 2020

Någonstans uppstod liv men hur och var är det ingen som vet.


I en ny studie kombineras biologiska och kosmologiska modeller. Professor Tomonori Totani från institutionen för astronomi har sett på hur livets byggstenar spontant kunde bildas i universum. En process som kallas abiogenes.


Livet måste ha börjat någon gång i tiden, någonstans. Men trots allt vi vet från biologi och fysik är de exakta detaljerna om hur och när livet började okända liksom även om det började någon annanstans än på jorden.


Det enda liv vi känner till är baserat på jorden och begränsade till de specifika villkor vi hittar här. Därför tittar de flesta forskare inom detta område på de grundläggande komponenter som är gemensamma för alla kända levande ting här på jorden, ribonukleinsyra, eller RNA. RNA är en mycket enklare och mer viktig molekyl än den mer kända deoxyribonukleinsyra, eller DNA, som definierar hur vi sätts ihop. 


Det observerbara universum har cirka 10 sextillion (10 ^ 22) stjärnor. Statistiskt sett bör det i en sådan volym kunna produceras RNA på cirka 20 nukleotider någonstanns. Det beräknas att universum kan innehålla mer än 1 googol (10 ^ 100) stjärnor och om så är fallet måste enligt forskare mer komplexa, livsuppehållande RNA strukturer inte bara vara troliga utan praktiskt taget oundvikliga där ute.


Min (min anm,) Jag anser inget bevisat för detta det är bara antagen utefter den kunskap vi fått efter att ha studerat förhållandena på jorden.


Bild från på lövsprickning.

söndag 15 mars 2020

Upptäckt: Jorden var en gång en vattenvärld.


Kanske vattenplaneter är det vi ska söka efter som frön till landmassor och liv. En annan tanke är att det då knappast är konstigt att vattenlevande varelser var först och efterhand resulterade i landbaserade varelser och växter när landhöjningen kom då föda då kom till på landytorna.


Hur såg jorden ut för 3,2 miljarder år sedan? Nya bevis tyder på att planeten var täckt av ett stort hav och inte hade några landmassor.


Kontinenter dök upp senare genom tektonik (landhöjning av plattan) steniga landmassors uppbrytning genom havsytan säger en del forskare.


Dessa forskare hittade ledtrådar om denna gamla vattenvärld bevarad i en bit av en gammal havsbotten  i nordvästra Australien. En havsbotten som är 4,5 miljarder år gammal. 


För än längre sedan uppstod kollisioner mellan damm och stenar vilket bildade vår planet i form av en bubblande smält sfär av magma som var många hundra mil djup. Jorden kyldes när den snurrade där ute efter 1000 till 1 miljon år och bildade kylmagma, de första mineralkristallerna i jordskorpan.


Därefter  kan jordens första vatten ha kommit hit från isrika kometer i vårt solsystem eller från damm och moln av partiklar som kom där utifrån. 


När jorden var ett varmt magmahav försvann vattenånga och gaser ut i atmosfären. "Det regnade sedan ner från atmosfären när planeten svalnade säger en av rapportförfattarna Benjamin Johnson biträdande professor vid Institutionen för geologiska och atmosfäriska vetenskaper vid Iowa State University.


Bilden kommer från och är royaltyfri.

lördag 14 mars 2020

Var det mörk energi som orsakade bigbang?


Börja med att läsa här om hur den accepterade BigBang teorin ser ut i dag.  Om den sedan stämmer med vad som hände är en annan historia.


Den mystiska kraften bakom den accelererade expansionen av universum är benämnd mörk energi och är och förblir konstant (den minskar inte i omfång och den ökar inte). Men det är idag. Vad som sker i framtiden vet vi inte. Men från BigBang ( 13,8miljarder bort i tiden) och framåt till för ca 5 miljarder år sedan ökade den i omfång för att sedan stanna av och bli vad den är i dag.


Det är fullt möjligt att mörk energi förändrats i det förflutna stannat av och ökat enligt ny forskning, och dessa förändringar kan ha översvämmat universum med partiklarna som existerar enligt en  ny teori.



Det sker något mystiskt med kosmos. Det expanderar men är också fullt av materia. Gravitationskraften borde sakta ner expansionen av universum med tiden. Men det sker inte. Det är inte ens i samma takt över tid utan ökar accelererande.


Min (min anm.) tanke är att det inte är konstigt utan fullt naturligt om någon stark gravitationskraft därute ligger bakom expansionsökningen. Universum dras snabbare och snabbare mot någon okänd gravitationskälla därute och ju närmre vi kommer denna desto starkare blir kraften och hastigheten. Om detta stämmer är det en källa som drar allt till sig och vad som sker sedan kan vara att allt dras samman och blir till ett ingenting och Bigbang sker en gång igen. Något som kan ha gjorts i evigheter om och om igen.



Varje dag som går, blir vårt universum större och större i allt snabbare takt. Kosmologer kallar denna kraft som ligger bakom denna accelererade expansion "mörk energi", delvis för att vi i princip har ingen aning om vad som orsakar det, var den kom ifrån eller vad den kommer att göra i framtiden. Allt vi vet är att med början för ungefär 5 miljarder år sedan, avstannade mörk energi i mängdökning.


Vi vet också att under dessa 5 miljarder år mörk energi "styrka" (mätt med dess densitet) har stannat ganska konstant. Den verkar inte bli svagare eller starkare med tiden vilket gör det till en kosmologisk konstant men den verkar ligga bakom en accelererande expansion av universum. 


Jag (min anm.) är undrande över varför ingen diskuterat ovanstående markerade teori vilken jag står bakom den är inte möjlig tvärtom. För mer ny teori om mörk energi enligt forskare diskuterar detta ämne.


Bild från vikipedia som illustrerar hur universum expanderar enligt big bang-teorin.

fredag 13 mars 2020

En ovanligt stor vit dvärgstjärna


En stor vit dvärgstjärna WDJ0551+4135 kan vara resterna av en kollision mellan två vita dvärgar visar en ny studie.


Fyndet tyder på att det kan finnas fler vita dvärgstjärnor av större massivt slag (stor vit dvärgstjärna kanske skulle utryckas bättre än som dvärgstjärna? Min anm.) .

Vita dvärgar är de dunkla, bleknande, jordstora kärnorna av döda stjärnor som blir kvar efter att stjärnor i medelstorlek har uttömt sitt bränsle och kastat från sig sina yttre lager. Vår sol kommer en dag att bli en vit dvärg, liksom mer än 90 % av stjärnorna i vår galax. Övriga större objekt slutar som en supernova.


Forskarna studerade en vit dvärg som kallas WDJ0551+4135 som finns cirka 150 ljusår från jorden. Nya rön från Europeiska rymdorganisationens Gaia teleskop ger indicier på att detta objekt kan vara en exceptionellt massiv vit dvärg. Genom att undersöka spektrumet av färger som avges av den vita dvärgen kunde astronomerna identifiera ämnena i stjärnan. Oväntat fann man att det fanns en hög nivå av kol i stjärnans atmosfär vilket är något forskare aldrig tidigare sett  i vita dvärgstjärnor. Runt kärnan av vita dvärgstjärnor är det vanligast något mindre  av kol och syre och ett i flertalet fall lager av helium för att allra ytterst ha ett lager av väte.


Detta unika objekt ovan är därför en udda vit dvärgstjärna uppkommen (troligen) genom krock mellan två vita dvärgstjärnor och är därmed ett stjärnobjekt som det troligen inte finns många av i vintergatan.


Bild på en som man kan kalla ordinär okänd vit dvärg (ovanstående kan ses utifrån ovan länk) från vikimedia.

torsdag 12 mars 2020

Student upptäckte 17 nya planeter


Michelle Kunimoto är en astronomistudent vid University of British Columbia som har upptäckt 17 nya planeter.


En av dessa planeter kallas KIC-7340288 b och är potentiellt beboelig då den anses vara "stenig". Michelle kunde upptäcka dessa avlägsna planeter genom att kamma igenom de uppgifter som samlats in av NASA: s rymdteleskop Kepler. Keplertelekopet som nu tagits ur bruk hade ett mål att leta efter potentiellt beboeliga planeter, genom att söka "beboeliga zoner" av hundratusentals stjärnor där bildandet av flytande vatten kan vara möjligt.



KIC-7340288 b är ungefär 1,5 gånger så stor som jorden och anses vara "stenig”. Planeten finns i den "beboelig zonen" runt sin stjärna vilket innebär att det potentiellt kan ha flytande vatten. 


Kunimoto säger: "Den här planeten är ungefär tusen ljusår bort, så vi kommer inte dit. Men det är ett riktigt spännande fynd eftersom det bara har hittats 17 små bekräftade planeter i beboelig zon av de data Kepler samlat in."

Även om dessa planeter som Kepleruppdraget fann är ljusår bort är det fortfarande viktigt att hålla koll på dessa. 


Detta utifrån (min anm) att många anser att en gång i en avlägsen framtid kan människan resa tusentals ljusår bort. Inte bara de som anser att en dag kommer vi att tvingas lämna jorden då den blir för liten för oss eller den blir förstörd. Men att dessa två händelser ska sammanfalla i tiden tvivlar jag på. Katastrofen miljömässigt verkar kunna ske i vår tid. En annan tanke från mig är att det vid en evakuering (om den möjliggörs) då är lämpligare att kolonisera närmare objekt. Exempelvis Mars etc.


Bild från vikimedi på Kepler teleskopet vilkens insamlade data studenten använde i sökandet och finnandet av exoplaneter.