Är du troende är du icke önskvärd på många arbetsplatser.

Ernst Bloch, 1900-tals filosofen, sa bland annat att begrepp som frihet, broderskap och jämlikhet har ett utopiskt gränsöverskridande som sträcker sig långt förbi borgerliga perspektiv och kommer att förverkligas när väl socialismen kommer. Och som marxist var han övertygad om att detta bara var en tidsfråga.

Han sa även att det finns två strömningar av marxism. En rationell, vetenskaplig och analytisk som är utan förbarmande, en objektiv strömning som teoretiserar över vad kapitalism är, hur den fungerar och vilka motsättningar den ger upphov till.
Den andra strömningen grundas på en hoppets princip, en utopi och pånyttfödelse av världen. Strömningarna komplimenterar varandra tyckte han. Visst finns en spänning mellan dem. Men en positiv, dialektisk sådan. Spänning som ser till att inte den ena strömningen tar intresset helt från den andra. Båda ansåg han nämligen behövdes i dialektisk samverkan.

Han tog exemplet om historia för att förtydliga.

Medeltiden innehåller nämligen, enligt Bloch, på ett paradoxalt sätt inte bara av sig själv utan också glimtar av något som ännu inte finns, halvt formulerade tankar om något annat, föreställningar som saknar förankring i den nutidens verklighet som var.

Av den anledningen kan vi känna igen oss i historien Det som det en gång drömdes om är i en del fall vår verklighet i dag. Inte allt, men en del. Bloch menar även att det finns återanknytning mellan historia, dröm och framtid, och därmed är även framtiden vår historia. Blochs tankar om förverkligade drömmar är ett exempel på förhållandet mellan vår uppfattning om det existerande och vår förväntan om framtiden.

När det gäller kristendomens budskap, för att ta något helt annat, anser jag detta har mer likheter med vänsterpolitik än högerpolitik. Det handlar ju om att bry sig om de svaga i samhället, inte att döma dessa som jag anser vår politik idag har som syfte. Att segregera de icke framgångsrika. Men i vilket fall som helst. Varför har vi blivit så avkristnade att vi bör tiga med vår tro om vi inte ska förbigås löne- eller karriärmässigt på den arbetsplats vi ev. har.

Hade det varit i ett tidigare historiskt skede hade det varit tvärtom. Den som inte var troende sågs det ner på och denna misstänkliggjordes. I dag är det tvärtom. Varför blev det så? Kristendom är i grunden, om den inte missbrukas och tolkas fel, en kärlekens och godhetens religion. Varför ses det då som fel att tala positivt om den på arbetsplatserna? Kanske det är just därför som man inte får gehör, vår tid är knappast godhetens tid. Satsa på materiella ting är ledstjärnan i dag, andens värld hånas.
Nåväl fick idén för denna filosofiska tanke utifrån att ha läst denna korta notis:
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153702

Sortering av svenska folket i dugliga eller ickedugliga medborgare sker nu öppet i Sverige.

Georg Lukacs filosofi tillhör den kritiska teorin vilken blev utgångspunkten till Frankfurtskolan inom forskningsmetodik.

Han sa bland mycket annat att människan under kapitalistiska förhållanden är styrd av järnhårda marknadslagar. Hon är berövad sin frihet och det hon är möjlig att vara och bli.

Samhället är avhumaniserat. Människor betraktas som kalkylerbara ting för byråkratiska kontroller och styrning. Taylorismens löpandeband princip med tidsstudier på fabriksgolven för maximalt utnyttjande av människor för maximal vinst är allenarådande inom arbetslivet.

Den marxistiska filosofin bör därför hitta lösningar som åter humaniserar samhället och ger människan en insikt om att hennes öde inte nödvändigtvis ska styras av mekaniska lagar utan istället kan omvandlas till ett för människan fritt handlande.

Hur det blev får var och en tolka utifrån sin erfarenhet eller nutidshistoriska kunskap.

Se här och nu vad som i dagarna beslutats av vår kära regering:
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153676
Är detta medmänsklig behandling? Solidaritet med sjuka och svaga? Nej, det är ideologi och dagens demokrati i Sverige. Segregation och sortering av människor i kategorier och värde. Sådant har vi sett tidigare i Europa. Har man börjat sortera och segregera är det ett första steg mot ytterligare av samma vara. Det visar historien skräckexempel på, vart det kan leda.

Historiska platser är omöjliga att förstå.

Paul Ricoeur, 1913-2005. Förståelse är nödvändig sa han. Detta får man, enligt honom, först efter att man bestämt sig för en ideologisk, religiös, hermeneutisk, fenomenologisk eller någon annan metodisk utgångspunkt. Först genom att utgå från någon forsknings eller ideologisk utgångspunkt kan man arbeta sig fram till en helhetsförståelse av ett fenomen.

Det är kärnan i Ricoeurs tankar och som kan ses som relevanta i sin helhet. För att förstå, menar han, måsta man utgå från någon livsåskådning eller metod. Sedan är det under resans gång möjligt att lämna denna utgångspunkt för att istället utgå från någon annan metod eller ideologi när man beslutat sig för att den utgångspunkt man valt för att förstå inte ledde till full förståelse eller förståelse överhuvudtaget.

Det är därför det finns och uppfinns nya ideologier och forskningsmetoder och diskussionerna går höga inom den akademiska likväl som i lekmannavärlden för vad som är rätt eller fel.

Man kan kanske se både ideologier som metoder, som relativa, utifrån urvalet av metod och ideologi. Och även som tidsbundna, för en viss tids vetenskaps eller samhällssyn.

Vad som i många fall kan ses som relativa forskningsresultat är tolkningen av historiska perioder eller platser. Hur man tolkar dessa beror mycket på forskarens förförståelse eller intressen. Historiska platser kan aldrig till fullo förstås då de som en gång levde här var präglade av sin tid. En tid vi inte kan förstå då vi har helt andra referensramar än vad som fanns då. Men någon sanning bör man hitta och historia är spännande vilket kanske är det viktigaste. Tänkte utefter detta när jag läste följande artikel:
http://www.svd.se/nyheter/vetenskap/artikel_1260483.svd

Radbandet hör till den katolska kyrkan. Men bort med frälsarkransarna ur Svenska kyrkan.

Emmanuel Levinas ansågs som Frankrikes originellaste filosof under det sena 1900-talet. Han dog 1995.

Han sa följande; Människan är till sin essens egoistisk och identisk med sig själv.
Men denna essens överskrids när hon i språket och tilltalet vänder sig till den Andre.

För tydlighetens skull nämner jag här att med den Andre menas medmänniskan som det söks kontakt med.

Vidare fortsätter Levinas med följande; I tilltalet av andra lämnar människan ut sig själv och utsätter sig därmed för risken att bli sårad eller avvisad. Men hon visar även beredskap för att sätta sig själv i den Andres ställe.

Här får jag förtydliga igen tror jag. Vad Levinas menar är att människan försöker förstå sin medmänniska, vad denne önskar eller vill och bemöta detta.

Levinas fortsätter i detta överskridande av självidentiteten och de för stunden givna villkoren där det finns en transcendens, en riktning mot den Andre som Gud.

Vad han menar med detta är mer svårtolkat. Jag tolkar det så att när man vänder sig mot den Andre har man möjlighet att som Gud ta till sig de signaler som den andre utsänder och då välvilligt ta kontakt eller avvisa densamma. Man önskar även bli bekräftad som individ av den Andre. Den Andre önskar självfallet samma sak av mig. Man är fri att göra som Gud, välja hur och om kontakten ska fortsätta. Gud väljer och gör fria val så gör också människan i kontakten utåt.

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153554

I denna artikel kan man läsa om eller tolka in hur den protestantiska kyrkan börjar närma sig den katolska kyrkan symboliskt. Man talar om frälsarkrans här och just detta har fått mer och mer likheter med radbandet. Många kyrkor i dag inom svenska kyrkan har kurser i frälsarkransmeditation och i detta finns stora likheter med katolikernas radband. Inte så att man upprepar samma ord om och om igen. Men man lägger symbolik i frälsarkransens kulor liksom i radbandets.

Är det bra eller dåligt? Jag är tveksam till meditationsövningar som har likheter med österländsk religion i svenska kyrkan och frälsarkransens idé kommer som jag förstått från österländska tankar.

Frälsarkransarnas mystik hör inte hemma i den protestantiska kyrkan. Det finns inget stöd I bibeln för meditation och kransfingrande. Krimskrams var bla en av de ting Martin Luther ville ha bort ur kyrkorna varför ska vi då sätta in en massa nytt idag? Kyrkans uppgift är inte att hitta på nya sätt att locka fler till kyrkorna. Kyrkans uppgift är att förmedla kunskap om Jesus gärning och Bibelns ord. Människor kommer till kyrkan när Jesus kallar dem om de tar emot denna kallelse. De ska inte lockas till kyrkan med världsliga ting. Den icketroende som inte önskar vara troende ska inte komma till kyrkan för att närvara med ickekristna samkväm. Det blir fel om så sker.

Den som är mogen och beredd att ta till sig det kristna budskapet kommer alltid. Att så få idag inte kan ta till sig detta beror inte på något annat än att vi lever i den tid som bibeln kallar den sista och just därför avfolkas kyrkorna ateismen brer ut sig och med den materialismen. Men även då ska kyrkan oförtrutet sprida sitt budskap utan förändringar. Det kristna budskapet ligger fast och ska inte förändras eller förvärldsligas i fantasiprodukter bara för att medlemsantalet den vägen kanske kan ökas.

Barnsliga politiker finns det gott om.

Simone Weil 1909-1943, var judinna men konverterade till kristendomen och som radikal kvinna valde hon att arbeta som fabriksarbeterska. Hon ville med detta visa sin sympati för arbetarklassen. Hon deltog även i inbördeskriget i Spanien på republikanernas sida och svälte sig själv till döds för att visa sin sympati och sin solidaritet med sina plågade judiska vänner och anfäder.

Hon tänkte runt religion med inblandning av sociala frågor. Hon tog fram motsättningen i som hon tyckte människans inneboende godhetslängtan och universums kalla materialism. Hon diskuterade även det moderna arbetslivet som då hade börjat få formen av löpande bandsprincipen och därmed gjort människan själlös och förtryckt i arbetslivet. Det löpande bandet uppfanns och utvecklades av Henry Ford i Fordfabriken i USA under 20-talet.

Weil å sin sida betonade som kristen korset som en symbol för tidens lidande människa.

Hon var en revolutionär, troende på korset och människan i sin kamp mot förtryck och utnyttjande. Det fanns fler kvinnor av denna kaliber under de år det handlar om. En annan som kanske fler hört talas om var Rosa Luxemburg hennes öde tar jag inte upp här men för den som är intresserad av henne finns mycket att läsa på nätet.

Nu åter några ord som avslutning i dag på det accelererande avkristnandet i vårt land och vilka abnorma följder det börjar få.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153546

Nu har även traditionen med kyrklig avslutning i skolorna börjat misstänkliggöras. Som man kan tolka denna artikel är det lokalen i sig som är problemet.

Jag undrar om en lokal där annan verksamhet utförs, politisk, newageföreläsningslokal eller föreningslokal överhuvudtaget skulle bli lika misstänkliggjord som skolavslutningslokal? Svenska politiker har blivit tramsiga. Om nu det kristna budskapet ses så misstänkt ut i dagens politiska ögon som har likheter med kungarnas och dess lakejers på hednatiden kan kanske traditionen med en kristen avslutning efter moget övervägande ändå få fortsätta.

Inte påverkar en kristen avslutning den som inte vill vara troende en person mer än en julavslutning med julklappar påverkar ett barn att tro på jultomten. Skulle vi vara lika barnsliga i uppfattning om julfirande skulle tomtemasker och julklappsutdelning även vara lika fel som en avslutning i kyrkan med några ord och psalmer.

Så i konsekvensernas är detta liktydligt. Liksom alla barn inte är kristna utan kanske istället muslimer som då kan fira alternativ avslutning är inte alla barn från familjer där man firar jul. Så ska det ena bort ska det andra bort. Barnsliga politikers klåfingrighet borde stoppas. Skolorna klarar själva sin avslutning utan censurpolitiker.

Konst eller slarviga installationer konstigt är det

Konst är tolkningen av fantasi och verklighet och denna är flytande. Inga fasta värden finns enbart förklaringar av vad ett verk betyder för ex förståelse för tittaren och ibland inte ens det.

Vad är konst? Kan en installation av vad som helst kallas konst och accepteras i konstvärlden? Jag påstår det och ju mer etablerad en konstnär är desto enklare är detta.

Skulle du som lekman vanlig svensk arbetare snickra upp några verktyg och spån inom en ram skulle du knappast ses som konstnär utan som konstig. Skulle en etablerad konstnär göra samma sak skulle denne beundras och kanske även få en slant för ditt upphängande av vardagliga ting med tillgörande spån.

Vad är då accepterad konst. Jo det är allt om du är etablerad konstnär. Det är inget om du som privatperson gör samma sak.

Vad är då vackert? Min uppfattning är att flertalet människor anser att vacker konst är konst som avbildar verkligheten på ett naturtroget sätt eller med naturromantiska motiv. Fantastiska landskap och romantik
Smaken är olika men konst som ska förklaras eller som ska tolkas av tittaren är konst för eliten. Vanligt folk med icke konstvetenskap i sina betyg förstår inte denna konst. De kan förundras över men inte förstå den.

Min uppfattning är därför att merparten av konst ses som konstig av merparten av svenska folket medan den konst merparten tycker om och förstår ses som naiv och ful av de som ser sig som konstförståsigpåare.

Den enes bröd den andres död, att frossa i andras olycka.

Gabriel Marcel, 1889-1973, som konverterade från judendom till katolicism, tänkte mycket
på religion och existentiella frågor.

Filosofi var däremot aldrig för Marcel liktydigt med systembyggande. Istället var han, som man kan uttrycka det, en vandrare på väg mot nya hägrande mål. Han var inte, som många filosofer var och är, en svarare på livsfrågor, utan istället var han en sökare på svar och öppen för nya svar och frågor.

Han gjorde en åtskillnad mellan problem och mysterium. Problem, det var det som fanns inom vetenskap och som det söktes svar på inom dessa grenar. Mysterium däremot fodrade svar som man fick söka inom sig själv, Guds existens, frihetens ramar och inte minst meningen med livet.

Sökande efter meningen med livet och vilken religion som är den rätta eller för den delen tro är något som ökat ofantligt under senare decennier. New age är ett samlingsbegrepp på detta sökande och i dag finns allt inom detta område i en salig blandning på gammalt och nytt medier, nya religioner blandat upp med gamla och privatkomponerade trosuppfattningar finns idag hos många människor.

Kanske detta är ett tecken på att vi lever i den yttersta tiden. Sökandet ökar efter mening många hittar något andra går vilse i kaos. Många sökare söker det de önskar få bevisat.

I många fall bekräftelse på en tillvaro efter denna och då bevis söks genom mediers förmågor kan det ses som att detta behov inte tillfredställs inom kristendomen vilket kan vara en av anledningarna till kristendomens tillbakagående.

Kristendom ses hos många som tråkig och ickemystisk. Man önskar snabbare svar på livsfrågorna och då är medier en genväg som vi kristna ser som en det förvirrade sinnets väg.

I övrigt o aktuellt är denna artikel av intresse.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153533

Man kan efter att ha läst den undra varför vuxna människor är så barnsligt förtjusta i att göra pengar på andras olycka? Hänsynslöst exponera tragedier i tv som media i övrigt visar andras lidande utan hänsyn till anhörigas känslor.

Jag påstår att vår tid inte är bättre än tider som varit. De tider där brottslingar skulle torteras inför så stora folksamlingar som möjligt till varning för hur det kan gå. I dag görs detta mer subtilt men psykiskt lika hårt för de anhöriga till en mördads eller mördares barn exempelvis. Människor är grymma, vad som skiljer en gärningsman från en journalist är vilka medel som används för uppmärksamhet.

Båda använder brott för sin egen vinnings skull.