Dessa oräkneliga planeter därute bör enligt logiskt antagande ha många planeter med liv. Varför hittas då ingen?

Ufon oidentifierade föremål  i skyn har setts i alla tider. Men ingen av dessa syner har kunnat visa sig vara farkoster från andra solsystem hur gärna många än har försökt bevisa detta. Självuppfyllda profetior har i detta fall aldrig bekräftats.

Det är bland dagens forskare till skillnad från tidigare ett stort intresse av att bevisa att liv finns där ute. Men som forskare kan man inte detta utan konkreta bevis.

Troligen ligger det även intressen här att försöka motbevisa kristendomen där det bland äkta troende finns tron att det enbart finns liv på Jorden. Jag tillhör denna grupp.

Men troligen kommer någon forskare inom en nära framtid att vilja få äran av att bevisa att liv finns där ute. Bevis som misstolkas kan vara den lösningen. Bevis som tillrättaläggs och inte på lång tid kommer att förstås som falska kan även bli resultatet.

Jag tror inte på liv därute. Men jag tror dock på att det snart kommer en rapport där forskare misstolkar vad som hittas därute  för att bli en den förste och bli känd i historieböckerna.

Redan idag har en hel del hittats som först misstolkats som liv där ute i form av radiosignaler mm. Men vårt hopp står till att många forskare kollar uppgifter om liv när det väl kommer.

För intresse av detta ämne läs mer här om aktuell forskning och även vad en del forskare tror är förklaringen till att vi inte hittar liv. Att universums ålder och livets bräcklighet gör att det liv som fanns en gång nu är borta och att det därför är tyst därute. Men detta säger egentligen ingenting om liv finns, har funnits eller om vi är ensamma.

Radioteleskopet Nobeyama i Japan har upptäckt det näst största svarta hålet i vår Vintergata.

I centrum av troligen alla galaxer finns ett jättestort svart hål. Varför det finns bör sökas i tidernas begynnelse  den punkt i tid och rum när Big Bang uppstod ur ingenting av ingenting.

Detta är något vi troligen aldrig kan förstå och troligen inte ska förstå men är likväl sanningen. Om allt skapades  ur som jag tror ordet, Guds ord,  då behöver man inte tro på att sanningen går att se från vilken utgångspunkt som helst men ovanstående att det ur ingenting  blev något där vi är nu, i en accelererande expansion är likväl sant. Tror vi alla.

Svarta hål är man inte helt klar över varför och hur de skapas.  Men det finns flera svarta hål i varje galax. Ett i något mindre storlek än det i centrum av vår galax vintergatan. Ett svart  hål har hittats  i  centrum av Vintergatan  ytterligare ett nästan lika stort hittats av ett radioteleskop i Japan i närområdet. Fler finns. Svarta hål är inte ovanliga objekt.

Många finns dolda i moln av damm och materia uppkomna från supernovor eller novor vilka i sin tur uppkommit från exploderande äldre stjärnors dödskampslut.

Svarta hål kan härmed ses som fler än vi trott hittills och för att hitta tecken på dess existens kan vi leta i dammolnen efter supernovor om här då är starka rörelser  kan  vi misstänka att de  är orsakade av inträngning av materia runt ett svart hål och utspyende av materia runt detta.

Ca 2000 troligen beboeliga planeter har upptäckts de senaste 20 åren.

Om man ser till universums ålder ca 13,8 miljarder år bör det därför ha funnits stora möjlighet för liv att uppstå på många platser och  det bör även finnas oräkneliga planeter med livsmöjligheter därute.

Men ännu har inget liv funnits i jakten på detta.

Men då måste vi även bortse från att vi skapats av Gud och är ensamma. I annat fall kan vi aldrig räkna med liv därute enbart livsdugliga planeter om ens det (inget säger att de livsmöjliga planeter vi upptäckt är möjliga utan uppbyggnad av denna möjlighet på plats av människan).

Vi kan aldrig få bevis även som troende på att det inte finns liv där ute. Detta då det finns oräkneliga livsmöjliga planeter och även de som ses som motsatsen skulle kunna rymma okänt liv på eller under ytan  och även i dess atmosfär.

Vi som troende kan bara tro på att vi är ensamma och vetenskapen vilken oftast har en  annorlunda uppfattning att fortsätta det eviga sökandet efter utomjordiskt  liv.

Problemet med sökandet från vetenskapens håll är att det finns risk att missuppfatta liv där inget finns. Vi har haft en del mystiska signaler utifrån vilka först tolkats som misstänkts  liv men sedan förståtts som troliga naturfenomen.

Jakten  på liv kommer att fortsätta. Hoppet är att vi inte kör vilse i detta sökandet och försöker skapa kontakt med en radioaktiv källa eller annat universellt fenomen vi misstolkar eller ännu inte förstår.

Troligen finns det en nionde planet där ute sökningen efter denna pågår för fullt.

Genom hur  flertalet av objekten bortanför Pluto i det så kallade Kuiperbältet rör sig i sina banor enligt mönster de   inte borde göra enligt den kända fysikens lagar,  tros det  att en ännu ej upptäckt planet utanför bältet ger upphov till dessa rörelser.

Enligt matematiska beräkningar ska då denna mystiska planet vara ca  tio gånger större än Jorden och banan runt vår sol ta ca 10-20000  år och planetens bana  finnas ca tjugo gånger längre ut från solen än Neptunus bana.

Inga bevis finns på denna planets existens men matematiskt bör den finnas. Kanske det finns än fler planeter eller dvärgplaneter där ute. Om nu denna planet finns har den troligen många månar enligt mitt resonemang från inlägget den 23 januari se detta.

Det finns säkert mer utanför det vi idag ser som vårt solsystem än vad vi tror. Säkert finns det planeter där ute mellan vårt och andra solsystem,  med flera objekt. Objekt inte bara kometer vilka vi vet finns. Objekt vilka följer vintergatans bana och inte en sols. Ofarliga för oss men spännande objekt vilka är osynliga i mörkret därute och på grund av sitt avstånd från oss svåra att upptäcka.

Troligen skulle upptäckten av den nionde planeten och om vi kan göra mätningar i närområdet av dess satelliter misstanken komma att något objekt längre ut påverkar även denna.

Tomrummet mellan solsystemen eller galaxerna är troligast inte tomma. Inte bara för  att där finns otroliga mängder mörk materia utan troligast  finns även planeter och asteroider av känd materia därute i mörkret. Kanske det även finns kroppar av mörk materia osynliga för oss även om vi var på plats. Ingen vet men allt är möjligt.

Ny metod kan göra det enklare att hitta kväve på exoplaneter. Kväve i atmosfär kan ge indikationer på liv och vatten.

Att se kväve på avstånd i spektra har varit och är fortfarande mycket svårt. Koncentrationen har riktats mot att hitta vatten i vårt solsystem eller syre. Men även kvävet är en förutsättning för liv i de flesta fall och här på Jorden av stor vikt för fotosyntes och kvarhållande av vatten på ytan.

Då vi har ca 70% av kväve i vår atmosfär kan samma halt eller mer finnas på andra himlakroppar. Kan vi hitta spår av kvävgas kan det ge indikationer på vatten och syre och då livsmöjligheter.

Problemet är att det varit svårt att veta om en planet har kväve i sin atmosfär. Den är svår att spåra i spektralanalys.

Kanske en ny upptäckt eller uppfinning kan göra det enklare i framtiden och det då blir än enklare att leta efter liv där uppe.

En doktorand i astronomi och astrobiologi vid universitetet i Washington med namnet Edward Schwieterman har funnit en eventuell lösning på hur man kan mäta halten av kväve på avstånd.

Låt oss hoppas att detta kan fungera och jakten kan gå vidare på liv där ute ännu effektivare.

Ryssland önskar bygga en atomkraftsdriven motor för framtida rymdfart utanför vårt solsystem..

Om vi ska kunna resa eller sända farkoster mycket långt ut i universum måste vi ha motorer vilkas energi räcker till.

Idag vet vi inte andra möjligheter för detta än kärnkraften. Solkraftskällor fungerar inte då vi inte planerar långa resor runt solen eller dess närhet utan ut i den mörka kalla rymden utanför solsystemet.

När den dagen kommer då vi tar steget ut på långfärder som sträcker sig årtionden eller århundraden ut i universum ser vi idag inga andra möjligheter än kärnkraftsmotorer. Av den anledning kan vi enbart önska lycka till för Ryssland i deras forskning. En forskning jag är övertygad om  även finns i USA och kanske även på andra platser.

För första gången har en blomma blommat i rymden.

Det är en gul Zinnia. Att det blev just denna blommas frö som togs med upp i på den internationella rymdstationen vet jag inte men blomman har nu slagit ut där uppe.

Tidigare har romansallat odlats där uppe även det med lyckat resultat.

En blomma är känsligare än sallad därför har man koll på hur denna blomma reagerar på miljön där uppe. Tomater kommer även i framtiden att experimentodlas där uppe.

Men än kan man inte göra allt på en gång. En sak i sänder. Inget växthus ännu.

Odling är viktigt för framtida långfärder eller bara för trivseln ombord på långfärder och även för transport  för eventuella framtida odlingar vid koloniseringar av främmande planeter. Marsfärder är väl närmast i tanke då.

Zinnia är nu inskrivet i historieböckerna som den blomma vilken först blommade i rymden.