När människan erkände att hon är begränsad i tid och rum

Detta hände enligt Knut Kjellberg (1867-1921) när människan byggde det första altaret. Man sökte då något utanför det begränsade livet i tid och rum för att ge en meningsfull fortsättning och ett ändamål med livet.

Djur har, vad vi vet, ingen känsla för att detta liv är begränsat. Människans plåga är att vi vet.

Återfödelse har i många religioner varit en tröst man trott och tror på. Men är den inte mer skrämmande än trygg att tro på?

Om man skapats för återfödelse och haft tidigare liv då är det meningslöst att tro på något man inte har minnen av. Då är detta lika meningslöst som att ingen tro ha. Det man inte kommer ihåg är meningslöst. Då är kristendomen bättre, här ser man varje barn som en helt ny individ utan något förflutet men med en möjlighet till evigt liv i en framtida värld hos Gud.

En tanke jag har om återfödelse, vilken jag inte tror på, är följande.

Vad är tid och vart tar tid vägen?

Om man tänker efter så bör den som återföds kunna hamna var som helst. Inte tvunget i ett framtida liv utan lika gärna kan den som återföds efter ett liv i vår tid födas till ett liv i det förgångna. Den som går vidare ex 2009 kan återfödas år 1403 exempelvis.

Lite tankar att grubbla på.

Forskare tar sig rättigheter

Hur då? Kanske man undrar. Jo, genom att söka respondenter, forskningsobjekt och frivilliga efter eget huvud och subjektiva värderingar.

Man söker ibland objekt eller subjekt för att få förståelse utefter sin förförståelse och få denna bekräftad.

Ibland söker man kunskap inom nya fält men oftast beror resultatet på vilken ideologi forskaren har. En moderat forskare som forskar inom politiska fältet statskunskap exempelvis. Han eller hon hittar motsägelser eller omöjligheter inom det vänsterpolitiska fältet och tvärtom.

Den opolitiska forskaren inom statskunskapen kan inte finnas. En person som läser statsvetenskap är politiskt intresserad och har subjektivt en värdering av områdets teoretiker.

Man har en ideologi och utefter denna forskar man. Därför ska man ej ta forskningsresultat som absoluta sanningar utan läsa dem kritiskt. Alla rapporter kan förfalskas beroende på vilka glasögon man läser dem med och så ska det vara.

Är brottslingar sinnessjuka?

Knappast. Visst finns psykopater som mördar enligt sitt sätt att se på verkligheten och därför inte förstår varför andra inte ser denna som de gör.

Men en brottsling socialiseras in i den värld där brottslighet inte ses som sådan. Jag tänker här på ekonomisk brottslighet. Det finns få nya konstellationer av gängbildning i den professionella undre världen. Alla syndikat har en historia.

Denna går långt tillbaka till ex maffian på Sicilien. Vi kan ta ett ex. Hells Angels som startades av personer som kom hem från andra världskriget och sökte något meningsfullt att leva med. Jag tror inte mycket på att de startade från ingenting den gången utan hade eller fick kontakter i maffian i USA. Maffian hade funnits länge och i den socialiserades människor in och gör så än i dag.

Stora brottssyndikat med ekonomisk brottslighet som meny uppstår inte ur intet utan har en lång historia bakom sig. I dessa syndikat finns grupperingar av alla slag som samarbetspartners. De är en ekonomisk makt som följer med i samhällets utveckling och måste ses som organisationer med lika stor makt som storföretag eller regeringar. I många fall har de sina kontakter även i dessa till synes helt lagliga organisationer eller regeringar.

Men börjar man rota i detta så blir det troligen svårt att veta vad som ska eller kan ses som lagligt eller olagligt.

Så brottslingar är i de flesta fall inte sjukare än någon annan. De är som vem som helst men har en annan social struktur som ses som helt normal om man ingår i deras nätverk. Det är min tolkning.

Självständig målsättning

Vad är nu detta? Målsättning kommer ur ett i dag stort modeord som inom företagarvärlden innebär mål att förverkliga (målstyrning av verksamheten). När detta väl är nått skapas ett nytt mål att arbeta mot alternativt arbetas målet om eller skapas delmål för att leda till det hägrande slutmålet som alltid blir början till ett nytt mål.

Det är cirkelresonemang då egentligen inget slutmål existerar utan bara en resa mot något som ännu inte existerar eller kan nås då allt förändras och förutsättningar får arbetas om hela tiden. Målen i sig är ofta arbetade fram inom en grupp där man fått ge och ta för att överhuvudtaget hitta mål alla kan eller motvilligt accepterar att arbeta för.

Det blir gruppens mål man styr mot med ett styrdokument som få förstår eller bryr sig om.

Ett självständigt mål däremot är ett mål där en person själv utarbetat en tanke som denne önskar förverkliga och gör allt för att det ska ske. Ett mål denne förstår och önskar, vågar arbeta mot och ser möjligt att nå.

Enskilda kan därför självständigt hitta mål att förverkliga och arbeta mot. Sportutövare hör till denna kategori.

De har självständiga mål, medan klubben eller förbundet har mål för en grupp, vilket är gruppmål som delas av alla mer eller mindre motvilligt likt organisationsmål ovan.

Detta är mitt målresonemangstänkande, självständig målsättning kontra målstyrning genom gruppsamverkan.

Något ur Kierkegaards tankevärld

Kierkegaard var en stor tänkare från Danmark som påverkade många med sin världsbild.

Men många ser honom inte som filosof utan mer som en grubblare utan egen filosofi. Länken ovan säger lite om honom men inte mycket som är att ta på. Läs hellre någon bok om honom eller någon av hans egna böcker.

Men vad ska man lägga i begreppet grubblare som många ser honom som. (Filosofins Historia Skirrbeck och Gilje, Daidalos förlag).

Kan inte grubblare och filosof ses som synonymt? Båda begreppen innebär ju tänkande över tillvaron.

Men grubblaren utarbetar inte en egen världsåskådning eller ett eget system av tankar över tillvaron utan grubblar över detaljer över densamma.

Det är skillnaden på filosofen som utarbetar en egen filosofisk tanketråd som spänner över tillvarons mysterier. Medan grubblaren funderar och ev beskriver delar av detsamma.

Missbrukad kvinnokraft

En bok med denna titel skrevs av vår store pedagog Ellen Key. Men det är inte denna eller bokens innehåll jag tar upp här utan istället fria tankar utifrån dessa två begrepps betydelse i sitt sammanhang.

Varför sågs kvinnor som billigare arbetskraft i många år? Svaret är svårt att se då kvinnor likt män är lika goda arbetare i de flesta fall. Kanske med undantag förr i den tyngre industrin där tunga lyft var vardagsmat. Män har i de flesta fall större muskelkraft.

Men i dag behövs muskelkraft inte till så stor andel som förr.

Hjälpmedlen är fler, där lyft görs, för att lyften ska gå snabbare och effektivare.

Att kvinnor ändå i många år fick sämre lön handlar om kultur. Kultur som kommer ur att kvinnor var hemma i större utsträckning och därför inte deltog i arbetsliv utanför hemmet.

När sedan kvinnor kom ut såg arbetsgivare en möjlighet att få billig arbetskraft. Tyvärr förstod inte männen detta utan gick med på denna uppdelning fastän det innebar mindre inkomst för hushållet. Dumheter gick före realism och så fick vi lön efter kön i många år.

Varför män var så dumma är i dag svårt att förstå men manlighet likväl som kvinnlighet har mycket dumheter inom sig kulturellt och historiskt.

Att teckna är något som utvecklas genom åren

George Kerschensteiner var en föregångare i att uppdela teckningsförmågans utveckling i åldersgruppering av elever. Han upptäckte att den utvecklades år från år av eleverna utifrån vilken ålder de var i. Likt allt annat gör och just därför har vi åldersuppdelade klasser.

Men hur utvecklingen ser ut är individuell. Alla blir inte konstnärer eller tecknar så det ser naturligt ut. Därför är det svårt att ge en åldersuppdelad katalogisering i ämnet teckning. Alla kan med övning lära sig algebra om de har svårt för detta i den ålder de normalt ska kunna lära sig det. Men att teckna kan inte alla lära sig så att alla tecknar samma sak likadant.

Arv har säkert mycket med detta att göra, finmotorik likaså. Därför är detta ett ämne som kan vara svårt att bedöma likt andra konstnärliga ämnen som ex musik vilket inte alla har öra för. Att betygsätta konstnärliga ämnen bli aldrig rättvist utan bara ett sätt att katalogisera människor i något de inte kan påverka själva fullt ut betygsmässigt. Arv spelar i dessa ämnen mer roll än intresse.