Regnet det bara öste ner. På Mars!

För över 3 miljarder år sedan regnade det på Mars liksom det gjorde på Jorden. Idag är det länge sedan det föll regn på Mars medan regnet fortsätter falla på Jorden.

Jag har alltid frågat mig varför det slutade på Mars när det ändå en gång hade börjat.

Svaret är, tror man, att atmosfären försvann på Mars medan den blev kvar på Jorden.  Jag har alltid frågat mig varför den försvann på Mars när den en gång likväl kommit till där medan så ej skedde på Jorden.

Följ följande länk och läs om diskussionerna om hur stora droppar det kan ha varit i Mars atmosfär den gången regn föll och vilka vindar som svept i den atmosfär vilken en gång uppstått och senare försvunnit. 

Inte kan de varit stora (eller var de det)  men  tillräckliga för att ge spår av regn och förundran för oss senare levande varelser på Jorden att förundras över.

Bilden kommer från NASA och här ser man is på Mars

En akut meddelande gick för ett tag sedan ut till världens astronomer om att om möjligt omedelbart rikta sina teleskop mot Tabbys star

I Svanens stjärnbild finns Tabbys stjärna eller Boyaijans Star eller som den även kallas KIC 8462852. Det är denna stjärna vars sken går ner i intensitet periodvis och fått forskare att misstänka att det är solpaneler som emellanåt av stora mått tar energi från solen där under sitt kretsande i sin bana runt sin sol.

För ett tag sedan hände det igen stjärnan minskade i ljusstyrka och ett meddelande gick ut till astronomer över hela världen att rikta sina teleskop mot stjärnan. Man kunde då bekräfta att skenet minskade med upp till 3%.

Nu är det bekräftat att detta sker med periodiska mellanrum av astronomer och dess teleskop över hela världen.

Men om det är en superintelligens däruppe vilken har svävande solpaneler av jätteformat där eller det är en svärm av kometer eller andra objekt som minskar solskivans sken är omöjligt att säga idag.

Jag tror själv på en planet av mycket låg densitet eller ett tätt gasmoln är förklaringen och att avståndet till oss från detta objekt är sådant att den av slumpen täcker hela solskivan precis som vår måne gör vid en solförmörkelse här. 

Alternativt att det är själva  solen där som minskar sin strålning i intervaller och av en anledning vi inte förstår men som kan ha med dess sammansättning att göra och oroligheter i koronan att göra. Men dessa idéer är jag nog ännu rätt ensam om.

Bilden är en fantasi som kan visa hur det kan se ut vid Tabbys star om det finns en konstruktion av solpaneler däruppe.

Volontärer hjälper till att söka efter supernovor

ANU (Australian National University) har fått hjälp av frivilliga volontärer över hela världen i sitt sökande efter supernovor.

Bland annat har dessa  funnit en supernova vilken exploderade för 970 miljoner ljusår  sedan.

Supernovor av slaget 1a (vilka har en kiselspektrallinje) vilket är det slag av supernova man i första hand intresserar sig för och vilket denna upptäckta är. 1a supernovor har betydelse för mätning av universums utvidgning och storleksbestämning.

För  information av supernovaklasser se här. 

Sju potentiella supernovor av rätt slag har hittats hittills och sökandet fortsätter.

Hittills har 1300 bilder klassificerats.  De första 24 timmarna av projektet kom det in 30 000 bilder. Sammanlagt finns nu ca 40 000 bilder att arbeta med.

Till sin hjälp för att få in bilder är SkyMapper involverad. Ett 1,3 m teleskopet på universitetet i Sidney.

Bilden är på en minisupersupernova med namnet 20150316 

Nya rön om Jupiter och ljud därifrån

Lyssna på hur det låter bland stormar och magnetfält i Jupiters atmosfär. En sång av plasmarörelser vilken är värd att höra.

Det är rymdfarkosten Juno vilken började sin färd mot Jupiter i augusti 2011 som nu levererat ny information till Jorden från vårt solsystems största planet.

Jättecykloner virvlar runt däruppe. Men störst förvåning av de resultat som kommit hittills från Jupiter är dess innanmäte.

Vi har alltid trott eller trott oss veta att långt därinne i Jupiter skulle det finnas en fast kärna. 

Men de resultat som nu kommit säger istället att det inte finns någon fast sådan. Istället är det plasma i större täthet längst in. Ungefär som att atmosfären eller gashöljet blir tätare ju längre in i Jupiter vi kommer men det aldrig blir en fast yta.

Bilden ovan är Jupiter.

Något händer runt det svarta hålet i galaxen Cygnus A:s centrum

I denna galax centrum har ett ljust objekt upptäckts nära dess svarta hål. Något ovanligt händer eller har hänt här.

Kan det vara så att två galaxers krockat och dess svarta hål kommit nära varandra och nu konkurrerar om närgånget material. Kanske ett hål är på väg in i det andra.

Men troligast inte då avståndet mellan dessa synliga hål är ca 1500 ljusår. Men det innebär inte att det inte kan finnas ett svart hål till och det är detta fenomenet kommer från. Sökandet efter detta pågår.

Om det inte hittas är fenomenet inte löst med den teori som anses troligast idag och mysteriet består.

Bilden ovan är från Cygnus A

Neptunus en ännu inte helt kartlagd värld med (troligast) diamanter i manteln.

Enbart en farkost har varit i Neptunus närområde ditskickad av människan för att lära om denna den yttersta av vårt solsystems planeter.

Det var Voyager 2 vilken i augusti 1989  passerade denna blå gasplanet. Men det räcker inte för att veta allt om denna planet.

Ännu finns mycket att försöka förstå och mer att utforska. Inom en snar framtid planeras en ny farkost sändas dit Neptune Orbiter vilken kommer att ta ca ett decennium på sig att nå planeten efter att den eventuellt sänds upp. Planeringen var runt 2016 men ännu har den inte sänts upp. (sommaren 2017)

Vad man vet är att det finns olika slag av atmosfärskikt på planeten vilka är ca 5% av dess massa sträckande sig cirka 20 procent ner mot manteln vilken är en het ( upptill 5000C) vätskefylld massa. Vätskan är rik på vatten, metan och ammoniak och dess storlek är 10-15 jordmassor. Längst in i denna finns själva kärnan.

Tillskillnad mot Uranus har Neptunus en tätare massa av detta hav och en större mantel än Uranus. Kärnan däremot på Neptunus är enbart gissningar men tros vara av samma beskaffenhet som övriga planeters (järn och andra metaller,  nickel och silikater)  då alla är bildade samtidigt.

En spännande tanke är att trycket i centrala kärnan kan vara så högt att metan som tryckts ihop här kan ha bildat diamantkristaller stora som snökristaller.

För mer information se  länk. 

Bilden är på Neptunus.

Faran i att skapa artificiell intelligens är att skaparens fördomar och åsikter kan bli normen i samhället.

Att skapa intelligenta tänkande maskiner är på gång. Maskiner vilka kan ta egna beslut eller datorprogram som svarar på frågor av skilda slag och ger svar på mänskliga problem.

Det låter kanske bra. Men det finns en fara i dessa program. Faran att skaparens egna värderingar byggs in i systemet och  även dennes fördomar.

Detta får då till följd att skaparens (programmerarens) värderingar påverkar alla som använder maskinen eller datorprogrammet och att dessa ses som den  absoluta rätta vägen att tänka, diskutera eller förstå ett problem.

Hur detta ska förhindras är svårt att komma från. Intelligenta maskiner kan bli ett steg mot likriktning av samhället och skapande av en sanning som inte kan motsägas eller får motsägas utan istället ska arbetas utefter.

Men även motsatsen kan bli följden om oräkneliga sanningar av skilda karaktärer sprids av skilda skapare (medvetet eller omedvetet) och programmerare som vill förändra sanning eller lögn enligt sitt sätt att se denna. Det kan bli kaos.

Sista stora risken med intelligenta maskiner av detta slag är hackers kaosskapande i systemen.

Lösning? Ingen vet om sådan finns eller kan finnas.