Galaxen NGC 1277 var väldigt alert efter sitt bildande men är spöklikt händelselös sedan 10 miljarder.

220 miljoner ljusår bort i stjärnbilden Pegasus finns galaxen NGC 1277 se ovanstående bild hur den ser ut.

För ca 13 miljarder år sedan bildades denna likt andra galaxer efter Big Bang. Men till skillnad mot de flesta andra galaxer där efterhand nya stjärnor bildades och gör så även idag, inklusive i vår Vintergatan, bildades i NGC1277 nya solar i en rasande takt från början. Detta skedde under några miljarder år för att för 10 miljarder år sedan helt avstanna. Galaxen har därefter inte producerat några nya stjärnor och kan därför ses som en relik efter all denna tid. Inget nytt händer här.

Här dras inte heller in några dvärggalaxer (finns inga i närområdet) likt det fortfarande sker i vår Vintergatan inget nytt sker alls i NGC1277,

Det finns fler avdöda röda stjärnfulla (röda gamla jättar) galaxer i universum men inte som här i sådan närhet som denna till oss.

Galaxen innehåller även ett stort svart hål i dess centrum likt andra galaxers centrum. Ett av de största svarta hålen hittills upptäckta i universum finns här.  Skulle detta ha ett samband med att inget nytt sker? Det vet man inte. Men tanken på att det material i form av damm och gas som kunde gett upphov till nya stjärnor även senare sugits in i hålet kan man onekligen tänka sig. Det svarta hålet  är 14 % av hela galaxen och har en massa av 17 miljarder solmassor.

Galaxen är enbart en fjärdedel så stor som Vintergatan, där vi finns, men innehar dubbelt så många stjärnor. Säkert beroende på dess otroliga hastighet av stjärnbildning i början av sin existens. Galaxen fanns då på rätt plats med stort material för detta. Men sedan tog allt slut.

Idag finns nästan inga blå nyare heta stjärnor här utan istället stor mängd av gamla röda jättestjärnor i sitt sista stadium av existens. Det är en miljö spännande att undersöka och försöka förstå historien bakom. Den närmsta galaxen med en sådan historia från oss räknat. Det är Hubbleteleskopet som hittat denna unika miljö.

Stjärnan S-2 finns kusligt nära Vintergatans svarta hål i sin bana.

Saggitaurius A är namnet på det svarta hål som finns i centrum av Vintergatan. Hålet har en massa motsvarande fyra millioner solar av vår sols storlek. För kort tid sedan kunde man se ett stort gasmoln störta in mot hålet.

Vi vet att det finns ett antal stjärnor som kretsar i det svarta hålets närhet. Om dessa har planeter eller livsdugliga sådana vet vi inte. Men nog skulle det vara kusligt om vår sol med Jorden funnits nära ett slukande svart hål.

En av dessa stjärnor har  namnet S-2. En relativt ung stjärna med en massa 15 gånger större än vår sol. 26 000 ljusår från oss och detta är även avståndet till centrum av galaxen från oss räknat och även ungefär avståndet till vår galax svarta hål.

Under detta år kommer S-2 åter att vara som närmst det svarta hålet i galaxens centrum. S-2 rundar det svarta hålet vart 15:e år i en bana som är 300 miljarder km i omkrets.

Vi ska tänka på att det svarta hålet är mycket massivt så det är ingen lång bana om vi ser det så. Inte långt från hålet heller. Den elliptiska banan är inte längre från det svarta hålet än Neptunus ligger från vår sol.

Kusligt nära när det handlar om ett svart hål. Än mer kusligt om det finns planeter med liv omkring stjärnan.

Om ni önskar se hur S-2 rör sig runt hålet koppla upp dig med denna länk där det finns en filmsnutt som visar detta.

Bilden visar banan runt det svarta hålet.

Världsunik diamant med unikt innehåll hittad i Sydafrika

I Jordens mantel bildas inte bara mineral vilka sedan kan komma upp till ytan och kanske användas eller kännas på med handen. Det bildas även mineral vilka kan existera därinne men utplånas i sina beståndsdelar om de kommer upp till ytan och  omvandlas till något annat.

Kalciumsilikat perovskit CaSiO 3 är ett ämne av denna kategori. Det blir instabilt när de når ytan av vår planet.

Men som vi vet bildas även diamanter i jordens inre och om mineralet bakats in i en diamant blir det stabilt och synligt även på jordytan.

Det är diamantens hårdhet som tvingar fram stabiliteten av ämnet även på ytan  under förutsättning att det skyddas av diamantens inre. Då kan vi studera det i den form de normalt bara har i jordens inre. Självklart kan vi inte ta ut det från diamanten och ta på det. Det omvandlas då omedelbart likt en liten  isbit om en svetslåga riktas mot denna.

Människan kan se det i en diamant hittad en km ner i en gruva i Sydafrika. Se den här på denna länk en unik syn där ämnet ses tydligt i diamantens inre. Om en diamant med ett så unikt ämne inom sig är mer värdefullt än en vanlig diamant förtäljer inte informationen. Inte heller om det finns fler likartade diamanter eller denna är helt unik och ensam i sitt slag.

Flera intressanta planeter så kallade superjordar har nyligen hittats i Fiskarnas stjärnbild.

Fram till 1 mars 2018 har 3 741 planeter bekräftats i 2 794 solsystem varav 622 solsystem vilka har mer än en planet. Det flesta upptäckter är gjorda av rymdteleskopet Kepler vilket har upptäckt ungefär 3500 planeter st.

Nyligen har ett team av astronomer upptäckt tre superjordar kretsande kring en stjärna med namnet GJ 9827 belägen  100 ljusår från jorden i riktning mot Fiskarnas stjärnbild.

Dessa planeter har korta omloppstider de tre planeternas är följande om man räknar från GJ9827b-d  1.2, 3.6 och 6,2 dagar vilket de har på grund av sin närhet till sin sol och detta gör dem  ganska varma. Kort sagt, uppskattas temperaturen vara följande på dessa tre superjordars yttemperatur i följande ordning  GJ9827b-d, 899C, 538 C och 407 C.

I jämförelse kan nämnas Venus den varmaste planeten i vårt solsystem vilken har en yttemperaturer på 462 C, tillräckligt för att smälta bly, har GJ9827b en temperatur lagom för att smälta brons.

En fråga man kan ställa sig är varför dessa ovannämnda planeter kallas superjordar då de knappast är livsmiljöer som vi känner det som på Jorden. Men så är det, varför förstår inte jag heller. Inte är de beboeliga eller livsvänliga.

Bild är på Fiskarnas stjärnbild.

Nu har du möjlighet att följa med på en rymdfärd till den äkta solen i sommar och få ett unikt certifikat att visa upp för vänner o bekanta. NASA är den som står för färden..

Personligen kan du inte följa med NASA i sommarens äventyr in i solens atmosfär. Men med ett mikrochip kommer många att med sina namn att följa med nu när NASA inbjuder alla som är intresserade för denna ovanliga och unika möjlighet.

Äventyrets namn är Parker Solar Probe mission och dess syfte med farkosten är att undersöka atmosfär och strålning på solen. Ingen farkost har hittills varit så nära solen som denna kommer att vara.

Farkostens storlek blir ungefär som en ordinär bils och avståndet till solen blir som närmst 4000 amerikanska miles.

Följ medföljande länk  och du får ditt namn med på resan. Gör som jag anteckna dig och få ett certifikat på att du kom med.

HR 4796A är en enbart 8 miljoner år gammal stjärna där Hubbleteleskopet misstänker att det är full fart under ungdomstiden.

HR 4796 är ett binärt stjärnsystem i den sydliga konstellationen av Centaurus . på ett avstånd av 237 ljusår från jorden . De två komponenterna i detta system är ett ungt system med en beräknad ålder på ca 8 miljoner år. Den primära medlemmen

HR 4796A har en stjärnklassificering av A0 V, medan dess mindre följeslagare

HR 4796B är en röd dvärg med en klassificering av M2.5 V. Se klassificeringssystem här.

Det är den A-klassade stjärnan som har en ring och får stjärnan att likna ett öga vilket gett den smeknamnet " Sauron's Eye

Se medföljande bild. Hubbletelskopet har undersökt området   och allt detta damm i mängder som finns här är intressant att följa rörelserna av.

Detta då stjärnan är ung och misstanken finns att planetsystem bildas i dammrörelserna just nu. Genom att försöka förstå hur allt rör sig där kan vi få nya kunskaper om hur rörelserna här visar mot planetbildning och det ger även kunskap om hur vårt kom till i damm och grus.

Annars är damm i sig mycket vanligt i universum och knappast något astronomer blir upphetsade över. Men vid en ung stjärna som denna är det annorlunda.

Hubbleteleskopet har härmed hittat ytterligare något väl värt att närmare undersöka.

Två nya upptäckter från ESO. Det europeiska sydobservatoriet i Chile.

Detta är ESO, citerar: ”ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta mellanstatliga organisation för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. ESO bistår astronomer med toppmoderna forskningsanläggningar med stöd från Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike, samt värdlandet Chile. Flera andra länder har uttryckt intresse av att införlivas i organisationen.”

1.     MATISSE är ett nytt instrument vilket är det hittills kraftfullaste av sitt slag inom interferometri, 

innebärande ett kraftfullt instrument till att ge bättre skärpa på bilder där gränsen för skarphet från spegelteleskopen är överstigen.

Ett av dess första uppdrag blev att undersöka bilder tagna på den röda jättestjärnan Betelgeuse vilken förväntas explodera som en supernova om några hundratusen år. Här visar det sig att denna stjärna av okänd anledning visar sig olikt stor beroende på vilken våglängd den fotograferas med. Varför? Ingen vet det är ytterligare en av universums olösta gåtor.

2.     En annan nyhet från ESO är följande upptäckt. Det är Almateleskopet tillsammans med några andra teleskop vilka undersökt Orionnebulosan i millimeterformatet inom våglängdsområdet.

Bilderna visar fiberliknande röda och blå streck av gas där nya stjärnor kan bildas. Utöver detta ses  blåvita områden där några millioner år gamla stjärnor finns avbildade i Trapeziumhopen

Bilden är på den omnämnda Betelgeuse