Murchisonmeteoriten innehåller spännande stjärnstoff.

Forskare har nyligen identifierat det äldsta materialet på jorden. Damm från en stjärna  4 miljarder år äldre än vår sol och dess solsystems ålder 4,6 miljarder år. Detta damm är således  9 miljarder år gammalt. 


Stjärndammet hittades inne i en meteorit som störtade ner i Murchison Australien den 28 september 1969.


Dammet inuti denna är nu undersökt och kommer från en stjärna som en gång fanns men vars materia slungats ut i universum då stjärnan var i sin sista fas. Var denna stjärna fanns kan inte utrönas.


Men dammets väg blev in i materia som en gång var början till vårt solsystem då detta troligen var i flytande form.


Min tanke (min anm.) är att det kanske innan vårt solsystems uppkomst fanns ett annat i vår area av universum men vars materia nu försvunnit genom expansionshändelser och att materia som då i form av vätemoln i området efterhand bildade vårt solsystem.


Universum vimlar av flytande damm men inget av detta som nu hittats har tidigare hittats på Jorden. Det beror på plattektonik  och vulkanism och andra planetariska processer när de värms upp och omvandlas allt PRESOLAR damm.   Damm från det som fanns innan Jorden bildades omvandlades vid Jordens ombildande till ospårbart stjärnstoff åldersmässigt (enligt min tolkning min anm.) säger rapportskrivare Philipp Heck, Robert A. Pritzker Associate curator för Meteoritics och Polar studier på fältet Museum of Natural History i Chicago. 


Bild från vikipedia av ett Fragment av Murchisonmeteoriten.

Komet 67P. Här dansar damm i en vind som en dag troligen delar kometen till två.

Komet 67P antogs vara en tyst smutsig snöboll på sin bana i solsystemet. Men efter rymdfarkosten Rosetta Missions undersökning ovan kometen under 2014 till 2016, då den programmerades att störta ner på dess yta har fotografierna från denna farkost förundrat forskare.


 Både kometens form och händelser på ytan var en överraskning se medföljande länk här. 



Vad som avslöjades var att ytan inte är en stilla plats utan här sveper blåsten fram innehållande sand, iskorn och damm vilket virvlar runt i fördjupningarna.


Alex Hayes en engelsk docent i astronomi, presenterade forskningen utifrån Rosettas datainsamling vid den amerikanska geofysiska unionens höstmöte den 10 december 2019.


Det vi förväntat var sten och grusmaterial i en slät terräng den terräng som täcker halva kometen där is ansågs inte finnas. Men dessa regioner var istället överraskande isiga och var  de mest aktiva delarna av kometen. Rörelserna här är anledningen till urgröpningarna av kometen. Teoretiskt har nu utarbetats en modell för hur denna process började och har fortsatt agera. Något som sker säsongvis.


Kometen har en form som påminner om en skivstång, med två lober och en hals där en av de största släta terrängområdena är på halsen i en region på kometen.


Kometens hastighet genom solsystemet i 135185 km/tim och ett år (runda runt solen) är 6,45 år. Under denna resa värmer solen kometen under några  månader och effekten blir att isigt material kommer i rörelse. 


Jag)min anm,) undrar om inte denna process en gång slutar med att kometen blir delad i två stycken. Urholkningen delar till slut kometen genom att vinden urholkar dess mjuka yta än mer.



Bild från vikipedia på komet 67P eller 67P/Churyumov-Gerasimenko som den även kallas.

Främmande Stjärnor finns bland Vintergatans stjärnor.

Forskare som analyserat stjärnor i Vintergatan har upptäckt att bland dessa finns en del bestående av ovanliga ingredienser med tanke på hur andra stjärnor i Vintergatan är innehållande av metaller mm.  De har låg metallhalt i jämförelse med merparten av stjärnorna i Vintergatan.


I arbetet med detta var Adrian Price-Whelan forskare vid Flatiron Institute's Center for Computational Astrophysics i  New York City varit den som ledde projektet vilket resulterade i den rapport som nyligen publicerades i The Astrophysical Journal.

Stjärnor med annorlunda sammansättning har blivit till utanför Vintergatans vätemoln med dess innehåll. 


En del har säkert kommit dragits in i Vintergatan från andra mindre galaxer som krockat med Vintergatan eller i sin helhet dragits in i denna. Magellanska molnen är två galaxer som en gång i framtiden troligen kommer att bli en del av Vintergatan. Tidigare har troligen andra mindre galaxer redan rönt detta öde. Galaxer vilkas stjärnor uppkommit i något annorlunda sammansatta gasmoln och nu kan tydas som stjärnor olika majoriteten av Vintergatans stjärnor.


Men det är även stjärnor som kommit till i vätemoln som i Vintergatans början kom hit i mindre moln och här blev till en del stjärnor men inte från början var en del av vintergatans eget vätemoln.


Vi kan (min anm.) säkert hitta fler stjärnor i vintergatan som kommit till av andra materialblandningar än de som hörde hemma från början i Vintergatan. Kanske dessa stjärnor även har ett planetsystem med något annorlunda planetinnehåll, materiellt, än ex de som ingår i vårt solsystem eller merparten av planetsystemen i vårt solsystem. Då i form av mer av vissa metaller eller grundämnen än vad som finns ex på jorden.


Jag undrar även om man tittat på om vårt solsystem är ett av dessa främmande solsystem det handlar om ovan eller är ett massproducerat sådant enligt premisserna i vintergatans barndom. Men troligen är detta gjort sedan länge.

Bild från pixabay.com på en blick ut i vintergatan.

13 miljarder ljusår bort har upptäckts tre bubblor som minner om när vätedimman släppte genom ljuset för första gången efer BigBang.

Under hundratals miljoner år efter Big Bang var universum en tjock soppa av väteatomer där ljus knappt kunde skönjas. Så tät var väteatomsmolnet att det första ljuset från de första stjärnorna inte kunde tränga igenom vätedimman. 


Men då allt fler stjärnor i denna smog efterhand bildades och hölls samman som stora galaxer vilka expanderade från varandra kunde ljuset tränga fram och det varde ljus. Vätemolnet som var ursprunget till alla sedan uppkomna atomer och stjärnor tunnades ut.


Detta skedde för 13 miljard år sedan, ca en halv miljard år efter Big Bang.

Då de första galaxerna växte sig allt större och utstrålade mer kraftfull energi (och ljus) började de att synas genom den kosmiska dimma som omgav dem (vätgasen) genom att dela (eller jonisera) väteatomer till ett plasma av fria protoner och elektroner vilka bildade stora bubblor. Plötsligt kunde ljus färdas över (vara synligt) i kosmos först genom dessa "bubblor" av denna plasmas uttunnande som omger stora galaxer sedan längre och längre bort då flera av vätgasbubblorna expanderade, tunnades  ut och överlappade varandra.



Nu, har för första gången Astronomer upptäckt tre av dessa bubblor som av skingrade vätgasdimma i en grupp av galaxer 13 miljarder ljusår bort.


 Studien presenterades vid American Astronomical Society Conference i Honolulu och har lämnats för publicering i ett kommande nummer av Astrophysical journal. Det är ett internationellt team av astronomer som identifierat en trio av avlägsna galaxer som utstrålar något av det tidigaste ljuset någonsin som observerats.


Galaxhopen har getts namnet EGS77 och ljuset från denna sändes ut ca 680 miljoner år efter Big Bang att jämför med universums ålder av 13,8 miljarder år. Hopen verkar vara omgiven av tre överlappande bubblor av plasma enligt ovan förklaringsgrund. Forskarna undersökte för denna studie en liten del av rymden genom en exakt våglängd av ultraviolett ljus som avgavs av de tidigaste stjärnorna även känt som Lyman-alfa utsläpp. 


Bilden som jag tycker är passande här från 

Ingen vet säkert hur dessa bubblor den gången agerade eller såg ut. Men som kvinnan på bilden kan vi alla se ut från Jorden och i fantasin föreställa oss hur en bubbla därute plötsligt blev synlig i universums barndom och i slutändan lång senare vi kom till. Bilden är ursprungligen en introduktion till världar som kolliderar men kan även passa här anser jag.

Ny studie visar att mörk energi troligen inte existerar

I en ny studie publicerad i Astrophysical journal har forskare från Yonsei University i Seoul i Sydkorea tillsammans med medarbetare vid Lyon University i Korea och Space Science Institute hävdat att de har funnit bevis för att mörk energi troligast inte existerar.


Mörk energi är enligt de flesta forskare en mystisk och hypotetisk form av energi för att förklara den accelererande expansionen av universum. En teori som forskarna har tillhandahållit för bevis på att mörk energi finns och dess inflytande på universum består av rödförskjutning. 


 Mätning  av typ IA-supernovor (SN IA) visar att denna rödförskjutning ökar ju längre från oss objektet är och visar på en accelererande ökning av expansionen av universum. Innebärande enligt forskning att denna acceleration av universums utvidgning hela tiden ökar i hastighet. För detta skeende behövs energi och denna är då benämnd mörk energi då den inte kan bevisas (ännu säger forskningen) existera.  Om mörk energi är verklig vilket många forskare anser att den är kommer universum att fortsätta att expandera och det snabbare och snabbare.


Men om det visar sig att mörk energi inte existerar kommer expansionen (troligen enligt den fysik vi arbetar efter i dag) så småningom att sakta ner i hastighet och universum kan bli statiskt eller kan en effekt ske som får universum att dras samman kanske ända till slutet av sin början en punkt som resulterade i BigBang. BigBang baklänges kan det ses som.


För att läsa mer om detta och den forskning som tvivlar på mörk energis existens se här. 



Bild. Från:  En fantasibild som ska visa mörk energi. Själv anser jag att mörk energi är en fantasiprodukt. Ett feltänk. Inte heller tror jag på att expansionen av universum kommer att avslutas men jag anser att den är en effekt av BigBang inte av en okänd energi (Mörk energi) BigBang om nu detta har skett (även detta är en teori) har det skett utifrån vanlig känd energis effekt vars anledning till detta vi inte förstår eller om något annat skedde eller har skett som gav upphov till allt. En helt vanlig energis effekt vi ännu inte förstår då vi inte helt säkert vet om BigBang skett och allt kom till då eller alltid funnits. Vi har inget att utgå från som är bevisat riktigt.

Små klumpar av mörk materia ses däruppe i universum.

Se bilden ovan för en förståelse av hur mycket mörk materia alltet består av. Läs på länken här om mörk materia.



När det söks efter mörk materia måste astronomer gå på jakt efter något osynligt. Det beror på att mörk materia är en osynlig substans som inte kan ses med något instrument vi förfogar över i dag. 


Likväl anses den existera och  utgöra huvuddelen av universums massa (materia) och bilda det byggnadsmaterial allt som galaxer och ex människor är uppbyggda av. Mörk materia är det gravitationella "limmet" som får galaxer och galaxhopar att existera. Astronomer kan upptäcka närvaron indirekt av mörk materia genom att mäta hur gravitationen påverkar stjärnor och galaxer. 


Den mörka materian är inte sammansatt av samma saker som stjärnor, planeter och människor. Detta material är normalt "baryoniskt" materia, bestående av elektroner, protoner och neutroner. Men, mörk materia kan vara någon form av okänd subatomär partikel som interagerar svagt med normal materia. En (min anm.) partikel vi ännu inte upptäckt eller bevisat existera men som sådan om den finns är viktig i uppbyggnaden  av allt även levande varelser. Jag anser även att både mörk materia och mörk energi om detta finns är viktiga ingredienser för att vi människor ska existera.


En populär teori säger att mörk materiapartiklar inte är snabbrörliga vilket gör det lättare för dem att klumpa ihop sig. Enligt denna idé ska då  universum innehålla ett brett spektrum av mörka materie koncentrationer från små till stora sådana. 


Astronomer har upptäckt tecken på mörk materiaklumpar runt stora och medelstora galaxer. Upptäckten är gjord med  hjälp av Hubbleteleskopet och en ny observationsteknik som resulterat i vi anser oss se att mörk materia bildar mycket mindre klumpar än man tidigare känt. 


Forskarna sökte efter små koncentrationer av mörk materia i Hubbles data genom att mäta hur ljuset från avlägsna kvasarer påverkas när det färdas genom rymden. En kvasar är ett supermassivt svart hål omgivet av en ackretionsskiva i centrum i en galax. Kvasarens strålning är ett resultat av att gas som närmar sig det svarta hålet hettas upp i ackretionsskivan och  avger energi. 

Hubbles bilder visar att ljuset från dessa kvasarer är skev och förstoras av massiva förgrundsgalaxer i en effekt som kallas gravitationell Lensing. Astronomer använde denna Lensingeffekt för att upptäcka var de små mörka materiaklumparna visade sig finnas (om nu det är detta som hittats min anm.). klumparna ligger längs teleskopets siktlinje mot kvasarer, samt i och runt de galaxer som ses i förgrunden så kallade Lensinggalaxer. Alla galaxer är enligt denna teori inbäddade i moln av mörk materia. 

Mörk materia i sig består av långsamma, eller "kalla" partiklar som dragits samman och bildar strukturer från hundratusentals gånger massan av Vintergatan till klumpar inte mer massiva (i storlek) än ett kommersiellt flygplan. (I detta sammanhang hänvisar begreppet "kallt" till partiklarnas hastighet.)


Jag (min anm.) är fortfarande skeptisk till existensen av mörk energi eller mörk materia. Jag tror dessa former är en effekt av vanlig materia och vanlig energi. Men att vi ännu inte förstått detta då vetandet inte sökt denna lösning fullt ut.


Bild 1 ovan är från vikipedia och visar verklighetens sammansättning som vi tolkat den. 
Bild 2 Kvasaren 3C 273  som finns i riktning mot Jungfruns stjärnbild på ett foto taget av rymdteleskopet Hubble.

Regelbundna radiosignaler har upptäckts från en närliggande spiralgalax.

500 miljoner ljusår bort från oss finns en spiralgalax varifrån en regelbunden radiosignal har sänts. Signalen har fått beteckningen FRB 180916.J0158+65.

Snabba radiosignalskurar eller FRBs är millisekundlånga utbrott av radiovågor i rymden är två skilda slag av signaler. Enstaka radiovågsskurar avges en gång och upprepas inte. Upprepande snabba radiovågsskurar är kända för att skicka ut korta energiska radiovågor flera gånger. 


Flera enskilda snabba radiovågsskurar under de senaste åren har spårats tillbaka till sina källor i andra galaxer men vad som skapat dem är okänt. Källan till den nya upprepande FRB känd som 180916. J0158 + 65 observerades av åtta markbaserade teleskop. Dessa kunde spåra signalerna till en galax en halv miljard ljusår bort från jorden. 


Även om det låter otroligt avlägset är det sju gånger närmare oss än den andra upprepande radiovågssignalen och mer än 10 gånger närmare än de hittills spårade icke-upprepande FRBs. "Skillnaderna mellan upprepade och icke-upprepande snabba radiovågsskurar är alltså mindre tydligt och vi tror att dessa händelser inte kan kopplas till en viss typ av galax eller miljö", säger Kenzie Nimmo, studie medförfattare och doktorand vid University of Amsterdam.


 "Det kan vara så att FRBs produceras i en stjärnrik miljö men kräver vissa specifika villkor för att sända ut dessa."

Den nu upprepande snabba radiovågsignalen spårades till en av spiralarmarna på en spiralgalax. Det var till en stjärnbildande region i ena armen, den spårades till säger forskarna.


Jag (min anm.) ser detta som indicier på att dessa signaler under vissa förutsättningar uppstår enstaka eller upprepande vid stjärnbildning. Troligen kan detta ske när som helst i stjärnbildningsområden i en ex spiralarm och även i vår galax, Vintergatan.
Bild från Hubble-teleskopetut i universum.