Lööf önskade en spararelinje som komplement till arbetslinjen. Innebärande ett grundavdrag på kapitalinkomster som ränta och utdelning. Om vanliga människor får behålla merparten av avkastningen från aktieutdelningar och bankkonton, blir det betydligt roligare att regelbundet spara pengar för framtida utgifter och behov.
Detta var vad Lööf ansåg, men fick kritik för. Vilka är då de vanliga människor hon tar parti för? Inte är det arbetslösa och sjuka, utan de som har en låg inkomst av arbete och kan lägga undan en del per månad för sparande. Men visst, det gynnar även höginkomsttagare, då grundavdrag gynnar alla.
I artikeln säger Lööf även att arbetslinjen har varit framgångsrik i att skapa frihet och trygghet för vanliga människor och är på så vis en viktig jämlikhetsreform.
Vanliga människor är de med arbete. Ovanliga människor måste då vara de utan arbete. Likt sin fader i alliansen, Reinfeldt, skiter hon fullständigt i de arbetslösa och sjuka, istället försökte hon få mandat för ytterligare en segregationsmöjlighet av de ovanliga människorna då, enligt henne, klyftorna är för små ännu mellan de med och de utan arbete. Vi måste öka dem anser hon, då andra länder har större klyftor och vi därför ska ha detta också.
Sämre villkor i bestraffning för de som ingenting har hjälpt in på arbetsmarknaden. Folkpartiet säger nej och likaså Reinfeldt. Troligen vill man först ha igenom ett femte jobbskatteavdrag och minskningen av socialbidraget sommaren 2013 innan man börjar med ett grundavdrag i sparandet.
Att ta för många och snabba beslut i frågor som ytterligare segregerar sjuka och arbetslösa, kan ge protester i samhället. Man tar nu mindre steg i taget. Men säkert kommer en reform av Lööfs idé förr eller senare, för att ytterligare ge en levnadshöjning för de med arbete och öka gapet mot de som inte lyckas få något arbete.