Fackföreningsrörelsen önskar nytt skattesystem som gynnar de med arbete.

Ingen hänsyn tas till arbetslösa medlemmar som inte fått en krona i skattesänkning sedan 1976. Jobbskatteavdragen ses därmed som utvecklingsbara för att ge de med arbete än mer, på bekostnad av de utan arbete.

Varför inte kämpa för att de utan arbete ska få en rimlig levnadsstandard och även få ett arbete istället för att inte ens nämna denna grupp?

Är inte fackföreningsrörelsen de svagas språkrör på arbetsmarknaden?

Vilka är då svagast: de med eller utan arbete? Fackföreningsrörelsen ska kämpa för de som är utanför arbetsmarknaden i första hand, inte göra det enkelt för sig och kämpa för bättre villkor för de som redan har arbete.

Idag är detta vad fackföreningsrörelsen gör. Inte konstigt att medlemsantalet minskar. Man vet ju att om/när man blir arbetslös är man utlämnad åt arbetsföremedlingen och hamnar troligen till slut i förvaring i fas 3 och får allt sämre möjligheter att klara sig självständigt ekonomiskt - eller ens räknas i samhället.

Björklund inser att arbetsmarknadspolitiken är misslyckad. Men vad gör han åt det?

Vilken lösning har han åt att fler och fler ungdomar lever på försörjningsstöd då de inte har arbete?

Jo, att lönen bör sänkas för ungdomar.

Då tror han fler arbeten skapas. Hur förstår han väl själv men jag förstår det inte. Att arbetsgivare kan producera mer om de får lägre lönekostnader för ungdomar är bara ett konstigt resonemang. En arbetsgivare anställer vid behov, inte efter vad det kostar.

Vi ska inte bygga upp en arbetsmarknad där det - likt fas 3 - är anordnare som tar emot människor för att tjäna pengar på dem, inte för att de behövs på arbetsplatsen.

Björklund önskar med andra ord en lön för ungdomar som motsvarar försörjningsstöd. Det är bättre de får lön än försörjningsstöd säger han, men frågan är hur länge en arbetsmarknadspolitik för ungdomar kan tjata om lägre ungdomslöner.

Var går gränsen för låg ungdomsarbetslöshet och misär?

Det finns ingen arbetsmarknadspolitik, bara tjat om lägre ingångslöner, lägre löner för ungdomar och fas 3 placeringar. Utöver bidrag till företagare i form av nystartsjobb mm, jobbskatteavdrag och fas 3 placeringar - numera namnändrat till SS-fasen (sysselsättningsfasen).

När får vi en arbetsmarknadspolitik som ger arbeten, riktiga arbeten med lön, som människor kan leva gott av?

Socialbidrag är utvägen för arbetslösa - enligt Reinfeldt.

Men vad händer andra halvåret 2013 då försörjningsstödet ska skärpas?

Och detta, att det är enda utvägen, bara konstateras och inget annat i artikeln.

Så styrs Sverige idag. Arbetslösa ska bli det som förr kallades socialbidragstagare. A-kasseförsäkringen ska sortera ut folk.

Färre och färre ska få försäkringen. Istället ska arbetslösa som ingen arbetsgivare anställer förödmjukas, genom att först få göra av med alla sina tillgångar och sedan - med mössan i hand - få smulor av försörjningsstöd.

Ett stöd som kommer att försämras andra halvåret 2013 efter alliansens utredning av hur det ska skärpas.

Detta är moderaternas politik av idag och kallas arbetslinjen. Arbetslinjen innebär inte att människor får arbete om de blir arbetslösa, utan att de segregeras ekonomiskt och fler och fler fall hamnar i försörjningsstöd.