Du blir troligen fysiskt sjuk efter 3 år efter en obearbetad kris

Säkert känner du någon som efter en obearbetad livskris eller efter en svårforcerad livskris plötsligt blivit allvarligt sjuk efter 3 år. Tre år efter krisen.

Det kan vara av en allvarlig sjukdom av fysiskt slag eller av en somatiskt svårbehandlad sjukdom psykiskt betingad.

En fråga man kan ställa sig är varför efter just ca 3 år eller ca 1000 dagar?

Jag har inget svar. Men jag är säker på att de flesta vet någon som det stämmer på kanske en del även känner igen sig själv i den beskrivningen.

Men varför människan är så stark att den klarar en svår misslyckad krishantering utan att knäckas förrän efter den tiden är svårt att förstå. Enda förklaringen är egentligen att människans psyke och vilja är otroligt stark medan kroppen är svag. Så i slutändan blir det den fysiska kroppen som reagerar och ger upp inte psyket. Men när det väl hänt tar självfallet även psyket stryk ofta till den grad att det inte finns en väg tillbaks till ett riktigt liv igen.

Reflexen är en av våra instinkter sa Karl Bühler.

Bühler var en tysk psykolog som verkade på universitetet i Wien i början av 1900-talet.

Du reagerar med en rysning på något som din vän inte alls reagerar på, påstår jag. Så olika kan det som nämns som reflex vara.

Med andra ord reflexreaktion är individuellt betingat. Men om det är så blir ju Bühlers idé förfalskad.

Ja men reflex av andra slag kan ses som instinkter. Normalt reagerar en människa med flykt när hot förekommer. När någon skjuter runt öronen på någon i krigets helvete. Då har alla en vilja till flykt om reaktionen är normal och inte motarbetas av fruktan för dödsstraff för desertering.

Instinkten flykt vid hot är en mänsklig överlevnadsreflex.

Men andra händelser kan vara betingade av upplevelser. Reflexen att springa runt och vifta med armarna vid synen av en humla är inte en instinktiv reflex alla har för att ta ett exempel. Det är en individuellt betingad eller ärvd reflex som instinktivt tar över i en viss situation. Men likväl individuell, de flesta reagerar inte med överlevnadsreflex i en sådan situation.

Så Bühler hade både rätt och fel.

Att imitera är ett slag av inlärning för att accepteras

Learning by doing heter det så fint bland de pedagogiska teoretikerna. Man tar för givet att de flesta människor lär genom att härma och efterapa en mentor.

Visst många lär sig så. Men många lär sig också genom att läsa eller lyssna på en mentors färdigheter. Detta visar historien. Inte lärde man sig tidigare på annat sätt än genom katederundervisning och de flesta lärde sig bäst så.

Teoretiker lärde sig och lär sig bäst under föreläsningar eller bokstuderande.

Att imitera eller läras upp praktiskt är inget för alla. Teoretikern lär sig dåligt i de flesta fall genom learning by doing.

Jag tillhör denna grupp. Ska jag lära med denna metod learning by doing måste jag anteckna varje moment jag ser för att sedan punktvis lära och läsa in det. Annars blir allt kaos och jag har inte förstått någonting.

Människor är olika. Kanske detta även visar att gamla slaget av yrkesskolor var bra för en del och därför bör satsas på igen.

Medan man inte ska försöka lära alla genom praktiska metoder. Människor är olika i inlärningshänseende så är det bra. Inget ska överdrivas men inget gammalt ska heller slopas bara för förändringshysterin ska råda inom alla områden.

Fortfarande ses svenska fängelser som släpphänta. Varför, när sanningen har blivit den motsatta.

Troligen är det människosynen som hårdnat och med denna de kriminellas hårdhet och omänsklighet vid brott.

En ond cirkel har uppstått. Vi amerikaniseras alltmer och får en allt grövre brottsling.

Få om ens någon talar längre om vård och rehabilitering av brottslingen numera utan istället om hårdare straff inga permissioner och förvar i fängelser även av psykiskt sjuka och handikappade som inte kan skilja på rätt eller fel.

Vi är i dag långt från 1970-talets vårdande av brottslingen för att slussa ut denne i ett samhälle där denne skulle kunna fungera.

Hårdheten i fängelserna speglar dagens människosyn. Fångar, arbetssökande och sjuka ses som parias och i denna hög finns även invandrarna.

Vi har i dag ett av de hårdaste fängelsesystemen i Europa men likväl tror många att det är tvärtom.

Det finns mycket skrivet om detta. Men ett exempel inifrån som jag rekommenderar alla att läsa är Tony Olssons bok ”Utbrytarna” som i år kommit ut på Hjalmarsson & Högbergs förlag.

Vilken är den tongivande tidsströmmen just nu och varför?

Ser vi till Sverige och politiskt är det en värderingsomvandling av människan till en tidigare nivå. Alla ska inte längre värderas lika utan sorteras in i fack som tärande och närande.

Närande är den som har ett arbete att gå till och kan leva på denna inkomst. Denne ska privilegieras genom att få slippa betala lika hög skatt som den tärande.

Den tärande vilket bl.a. är den sjuke och arbetssökande ska betala en procentuellt högre skatt på sitt överlevnadsbidrag än den som lyckats få ett arbete som betalas av någon.

Den tärande har även fått en lägre bidragsstorlek i förhållande till längden av sin arbetslöshet.

Ursäkten för att statuera exempel och behandla tärande som mindre människovärda är att inpränta i svenska folket att den som arbetar ska gynnas medan den som inte lyckas få arbete ska sättas på plats och veta sin oduglighet i samhället.

Detta inryms i det svårtolkade begrepp som är svaret på alla frågor om varför människor ska sorteras i dugliga eller odugliga. Jobblinjen.

Den som inte har arbete ses som att denne inte sökt arbete tillräckligt. Den som är sjuk ses som om denne inte försökt bli frisk tillräckligt.

Detta är resonemang som inte skulle varit gångbart i politiken för bara något årtionde sedan, det är i dag inte bara är accepterat utan ses som självklart av majoriteten av svenskarna.

Detta är dagens tidsstöm och ideologi.

Franz Bretano psykologen som åsyftade något med sin teori

En huvudtanke i Bretanos lära är att den psykiska individen alltid åsyftar till något annat än sig själv. Medan den materiella världen däremot vilar i sig själv och därmed inte åsyftar till något annat än sig själv.

Subjektets psyke kan därmed ses spegla sig i andra subjekt om jag tolkat det rätt. Psyket gör detta för att bekräftas och bekräfta. Subjektet vill framstå som accepterad av andra subjekt. Klaras inte detta blir det problem. Subjektet känner sig då utanför, ej värd att älskas och kan självfallet inte heller själv ge kärlek.

Den materiella världen däremot är ett objekt som inte förändras eller har en egen önskan att förverkligas eller accepteras. Den bara är. I denna kan psyket lägga olika värderingar. Men själv kan det materiella inget, det är och inget annat.

Vem har du bredvid dig? Den du ska hjälpa eller den du ska stjälpa, eller den som ska stjälpa dig?

Valde du den vän du har eller valde vännen dig? Vad var motivet från dig att just denne blev din vän? Var det egentligen du som lurades att bli dennes vän?

Vad var det för tillfredställelse du sökte för att acceptera just den vän du har eller hade och inte någon annan som önskade bli din vän?

Var allt förutbestämt utifrån din livshistoria? Att det blev just den vän det blev berodde då på att det just då var rätt tid för båda eller en av er att förverkliga en omedveten plan ni önskade förverkliga tillsammans.

En tillfredställelse av ett behov ni hade psykiskt.

Tillfälligt eller permanent. Ja det är tankar som kan tänkas. Lämnade din vän dig för nya behov som denna behövde tillfredställa och som en ny person som dykt upp kändes kunna tillfredställa? Kanske.

Frågorna och funderingarna inom detta kan bli många, motsägelsefulla men även realistiska. Fundera på det utifrån din livsplan, bakgrund, erfarenhet, hopp och tro.