Ser vi till Sverige och politiskt är det en värderingsomvandling av människan till en tidigare nivå. Alla ska inte längre värderas lika utan sorteras in i fack som tärande och närande.
Närande är den som har ett arbete att gå till och kan leva på denna inkomst. Denne ska privilegieras genom att få slippa betala lika hög skatt som den tärande.
Den tärande vilket bl.a. är den sjuke och arbetssökande ska betala en procentuellt högre skatt på sitt överlevnadsbidrag än den som lyckats få ett arbete som betalas av någon.
Den tärande har även fått en lägre bidragsstorlek i förhållande till längden av sin arbetslöshet.
Ursäkten för att statuera exempel och behandla tärande som mindre människovärda är att inpränta i svenska folket att den som arbetar ska gynnas medan den som inte lyckas få arbete ska sättas på plats och veta sin oduglighet i samhället.
Detta inryms i det svårtolkade begrepp som är svaret på alla frågor om varför människor ska sorteras i dugliga eller odugliga. Jobblinjen.
Den som inte har arbete ses som att denne inte sökt arbete tillräckligt. Den som är sjuk ses som om denne inte försökt bli frisk tillräckligt.
Detta är resonemang som inte skulle varit gångbart i politiken för bara något årtionde sedan, det är i dag inte bara är accepterat utan ses som självklart av majoriteten av svenskarna.
Detta är dagens tidsstöm och ideologi.
