Vid solförmörkelse uppstår ett fenomen som länge förundrat forskningsvärlden. Nu verkar det äntligen lösts.

Redan Edmund Halley (Halleykometens upptäckare) förundrades över att vinden plötsligt ändrade riktning vid en solförmörkelse 1715.

Sedan dess försökte astronomer förstå vad som skedde. Ingen lyckades till fullo bevisligen ge en förklaring som kunde hålla. Teorier kom och gick.

När månen blockerar solens ljus sker en tillfällig vindförändringsriktning. Denna upphör när ljuset åter når oss. Men varför denna förändring undrades det i många år.

Att temperaturen snabbt minskar vid en solförmörkelse förstod man men varför vinden blev svagare och ändrade riktning var mindre lätt att förstå.

Men förklaringen verkar vara följande enligt nuvarande kunskaper.

"När solen försvinner bakom månen kyls marken plötsligt, precis som vid en solnedgång. Detta innebär att varmluften vilken stiger från marken avstannar, Detta orsakar i sin turen nedgång i vindhastighet och en förskjutning av vindriktning i en riktning bestämd av jordens topografi.

Detta anses nu vara förklaringen till fenomenet vid solförmörkelser. En logisk förklaring vilken tog nära 300 år att bli överens om.

I slutet av året blir det som vanligt storm på Mars. Maven finns då på plats.

I slutet av vårt år 2016 inte marsår kommer det att bli en storm på Mars. Mars genomlider årstidsbundna stormar likt Jorden även gör i väderhänseende ex i USA.

Hos oss är vissa årstider på många platser mer hemsökta av svåra stormar än andra.

På Mars ska farkosten Maven finnas på plats i dess atmosfär för att lära mer om Mars återkommande stormar och en av dessa ska upprepas i slutet av året.

I slutet av oktober ska Mars vara som varmast då den då ligger som närmast solen och det är nu starka stormar kan bli följden.

Intresset ligger på hur dessa sandstormar bildas och uppträder i Mars tunna atmosfär.

Kan bakteriesökning på ex Mars ge svar på om det finns liv finns där.

Troligen är detta mycket möjligt. Vad man då ska söka är kalciumkarbonat, sten vilken kan innehålla cyanobakterier eller rester av sådana. Levande fossil i stenen har hittats i Australien men kan finnas även på Mars.

Det kan vara svårt att finna även om de finns. Metoder måste utarbetas så det inte blir ett sökande likt nålen i höstacken.

Men cyanobakterier

kan leva där man minst anar det eller ha levat då de anses vara den första livsformen på Jorden. En förutsättning för att det idag finns syre på Jorden. De tros ha bildat det första syret. De kan leva på land och i vatten och har funnits på Jorden i minst 2,5 miljarder år.

Saturnus ringar är av skilda slag

Saturnus ringar är av skilda slag. De har olika täthet och cirklar runt med olikartade hastigheter.

Det finns vågrörelser i cirklandet runt planeten. Inget är symmetriskt men på avstånd ser det så ut.

Allt flyter. Men med olika hastigheter kurser och våglängd.

Den känsliga beboeliga zonens ytterkanter runt en sol. Här är farorna för liv stora.

Jorden ligger rätt till för att hysa liv och vatten som är rinnande runt sin sol. Det är långt ifrån alla planeter som gör detta.

Men i utkanten av det som anses som beboelig zon är det farligt och krävande för livet. Här finns långa kalla istider och enbart korta livsvänliga tidsepoker mellan dessa istider.

Koldioxid kan vara en källa likt vulkaner för att höja en temperatur på en planet. Men även om en planet genom detta fått en stabil temperatur kan allt återgå till iskallt klimat igen. Denna risk är mycket stor i den yttre zonen av det bälte runt en stjärna där liv och vatten kan bestå.

Innerkanten av denna zon kan även denna ha problem och då med hetta. Vissa solar är hetare än andra och då kan perioder med vatten som finns koka bort och sterilt varmt klimat bli följden under långa perioder och den temperatur vilken kan hysa liv och vatten i flytande form vara ytterst kort eller helt utebli.

Att se in i damm och gasmoln därute är ett problem. Men nu har en lösning hittats.

Att se in i dammoln ute i universum är svårt och går inte med konventionella teleskop. Istället måste det ske med infraröd eller millimeterstrålning och på rätt våglängd. Olika våglängder ger skilda resultat och kan ge missbildande information.

8 micronvåglängden ser ut att vara en bästa att se in i den vanligaste molnformationen därute. Moln av väte och helium. Dessa gaser utgör ca 98% av innehållet i molnen i universum resterande är is eller andra material och gaser.

Nasas Spitzer space telscope

har nyligen tittat in i L183 ett molekylärt moln i Ormens stjärnbild.

Syftet var att se om det föds stjärnor här och hur. Resultatet var positivt och nu kan man därför använda denna metod för att se in i andra moln därute. Våglängden 8 micron verkar vara den mest tillförlitliga i arbeten av detta slag.

Ytterligare ett Transneptunskt objekt har hittats.

"Ett transneptunskt objekt (TNO) är en himlakropp i solsystemet, som kretsar kring solen på ett större medelavstånd från den än planeten Neptunus. Kuiperbältet, Scattered disc, Extended Scattered disc och Oorts kometmoln är namn på fyra divisioner inom detta område av rymden.

Det första transneptunska objektet som upptäcktes var planeten (numera dvärgplaneten) Pluto år 1930. Då kände man inte till något annat objekt bortom Neptunus. Det tog sedan över 60 år innan man upptäckte nästa TNO (förutom upptäckten av Plutos måne Charon, som inträffade tidigare). Sedan 1992 har över tusen objekt, med olika storlek och ytkompensation, upptäckts"

Nu senast har ett objekt hittats vilket fått namnet Niku. Det är ett objekt av is. 200 km i omkrets och med en bana som fått dess namn till just Niku med betydelsen upprorisk på kinesiska.

Detta innebär att detta objekt till skillnad mot de tusental som tidigare hittats cirklar i motsatt riktning runt  i vårt solsystem i förhållande till alla de tidigare upptäckta. Det går motsols.


Frågan är varför. Svaret har vi inte enbart att det är ett objekt som gör så utan någon idag framkommen teori till varför.