Blå jättestjärnor är vackra objekt med ett kort liv.

Blå superjättar är stjärnor med ett kort intensivt liv. Detta gör att de är sällsynta och svåra att studera.


 Ett internationellt team lett av KU Leuven använder det senaste av NASA:s  rymdteleskopsdata för att studera dessa stjärnors ljud med ursprung från dessa stjärnors  innanmäte och upptäckte att nästan alla blå superjättar skimmrar i ljusstyrka på grund av att vågorna på deras yta  ger ljudvågor. 

Dagens Teleskop kan nämligen numera se långt ut i universum och astronomer har numera möjlighet  att höra ljud inuti stjärnorna. Nya rymdteleskop göra det möjligt för astronomer att se vågor som har sitt ursprung i det  inre av stjärnorna. Detta gör det möjligt att studera dessa stjärnor med en liknande teknik till den seismologer använder.


De blå jättestjärnorna har ett kort liv och exploderar till slut som en supernova. Innan de exploderar kan ses som metallfabriker då det här i dess inre  produceras de flesta kemiska ämnen förutom helium. Innan NASA Kepler/K2 och TESS rymdteleskop fanns hade enbart några blå superjättar som varierar i ljusstyrka varit kända”,.


”Fram till nutid hade vi inte sett de vågor som finns  på ytan av blå jättestjärnor som orsakar skimrande och tindrande yta  säger Bowman (KU Leuven).


En händelse som kan ses som lämplig till utgångspunkt till visan ”blinka lilla stjärna där”. 



Bild från Vikipedia på den blå jättestjärnan Alcyone är den ljusstarkaste stjärnan i stjärnbilden Plejaderna.

Forskare misstänker att stora mängder av Jordens vatten kommer från asteroider.

Forskare på Arizona State University har nyligen hittat vatten i fragment från en asteroid som kallas Itokawa. Denna upptäckt ger en antydan om att även andra asteroider kan ha haft samma sammansättning när dessa en gång föll ner på Jorden. Vattnet som fanns inbakad i ovanstående asteroid finns i  poröst pyroxenmineral. 


Proverna togs på asteroiden Itokawa när  japanska sonden Hayabusa tog ett prov på denna nyligen. Jag har tidigare skrivit om detta uppdrag på bloggen så det bör vara väl känt. 



För ytterligare fakta inom denna forskning, har NASA planerat ett uppdrag innebärande att samla in prover från asteroiden Bennu sommaren 2020 och föra dessa tillbaka till jorden 2023. 


Låt se vad det ger. Jag är skeptisk till åsikten att vatten kommit från rymden. Om så, varifrån kom då vattnet från början till dessa asteroider? Inget förklaras från ursprunget om vattnets tillblivelse i detta.


Bild asteroiden Bennu.

Mystisk isformation på månen Titan

Titan är Saturnus största måne och den näst största månen i solsystemet efter Jupiters måne Ganymedes vilken är störst. 


Forskare har nu hittat isblock vilka ligger i en långsmal sträcka över nästan hälften av Titans omkrets. Dessa isblock av vattenis var inget man trodde fanns. Vilken geologisk effekt som ligger bakom detta vet man inte.


 Forskningen och upptäckten baseras på data som samlats in av NASA: s rymdsond Cassini som tillbringade 13 år av sin färd med att studera Saturnus och dess månar. Farkosten gjorde mer än 100 förbiflygningar över Titan Innan den kraschade ner i Saturnus i september 2017.



Månen Titan har en tjock, kväverik atmosfär och vätskor mestadels av etan och metan vilka har egna kretslopp och regnar ner på dess yta (men även något vatten) och fyller sjöar och hav.



”Tanken är att försöka få en global känsla av vad fördelningen av isen på ytan är jämfört med mängden organiska ämnen på ytan' ”, berättar författaren Caitlin Griffith, i en rapport. Hon är planetforskare vid University of Arizona, Griffith. 

Hon är ännu inte säker på vad den massiva linjen av is (av vatten) kommer av för händelser i det förflutna. ”Det är en stor funktion som berättar något om det sätt som Titan var tidigare, men vi inte vet riktigt vad”, sa hon. ”Jag tror just nu det i grunden säger oss att det är komplicerat att hitta svaret då ytan själv är  ganska komplicerat uppbyggd”.


Nog finns det många mysterier kvar däruppe som vi önskar svar på säger jag själv som skriver denna blogg.

UFO rapporter ska sparas igen men inget visas upp för allmänheten.

UFO betyder på svenska oidentifierade flygande föremål. Många ser dessa rspporter som besök av varelser från rymdens djup.


Den amerikanska marinen gör inte detta. Men planerar nu att inrätta ett officiellt rapporteringssystem för att undersöka och övervaka rapporter från och till piloter vilka rapporterat om oidentifierade flygande objekt (UFO).


Men de rapporter som kommer in blir inte offentliga.


Biträdande chef för Naval Operations Politico för informationskrigföring, berättade för The Washington Post att det har varit ett antal rapporter av obehörig eller oidentifierade  farkoster över olika militär-kontrollerade områden och luftutrymmen under de senaste åren.  Marinen och [US Air Force] tar dessa rapporter på allvar och undersöker varje rapport.


Själv anser jag som även ovanstående gör se länk som medföljer här att det handlar om provokativ överflygning eller spionage från stater som kanske  Ryssland och knappast är aliens.

Bilden är en fantasi på UFO- överflygning.

En kollision mellan två stjärnor för en halv miljard år sedan

Ett internationellt team av forskare från bland annat The Australian National University (ANU) har upptäckt två stjärnors kollision för omkring 500 miljoner år sedan.


Upptäckten kommer bara några veckor efter återstarten av det känsligaste vetenskapliga instrument som någonsin byggts. Det avancerade Laser Interferometer gravitations-wave Observatory (LIGO) vilket finns i USA och består av dubbla detektorer.


Det är två neutronstjärnors kollision vi nu kan se. En händelse ca en halv miljard ljusår bort och lika många år sedan.
  

Neutronstjärnor har en radie av 15 kilometer och är två gånger massan av vår sol.

Med det avancerade instrument som upptäckte denna historiska händelse förväntar astronomer att upptäcka gravitationsvågor från fler än mer omvälvande händelser därute.  Händelser vi aldrig har haft möjlighet att upptäcka tidigare. Kanske händelser som när ett svart hål sväljer en neutronstjärna och exploderande stjärnor på mycket långt avstånd i tid och rum vilka producerar mycket svaga signaler mm.


Ju mer avancerade instrument vi avsöker universum med desto mer kan vi hitta och desto mer frågor uppstår.


Bild från vikipedia på En arm av LIGO-interferometern som är en del av instrumentet som användes ovan.

En meteorits nedslagseffekt på månen den 21 jan. 2019.

21 januari 2019, fullmånen hade gått helt in i jordens skugga enbart sekunder senare efter den totala skuggfasen av månförmörkelsen slog en meteorit ner på månens yta.


Den orsakade en kort men ljus blixt och de som såg detta var amatörastronomer över norra halvklotet. Professionella astronomer uppmärksammade det inte förrän de månader senare började studera bilder tagna av en hop av åtta teleskop i södra Spanien.

Det team av forskare vilka sedan studerat bilderna tror sig nu veta hur hårt månen fick ta emot smällen. Meteoriten bör enligt beräkningar ha haft storleken av  30 till 60 centimeter och kraschat ner på månen i en hastighet 61 000 km/h.


Effekten resulterade i en krater på ca 15 meter i diameter. Genom att studera blixten av denna krasch i flera olika våglängder av ljus beräknas dess temperatur vid nedslaget ha varit ca 5 400C och dess vikt ca 45 kg. Energin som frisläpptes beräknas till ca 1500 kg.


Att upptäcka en så ovanlig händelse som ett nedslag på månen under en total månförmörkelse är unikt. Kanske vi aldrig upptäckt denna om inte amatörforskare slagit larm om vad de sett och därmed uppmärksammat astronomer om händelsen och fått dessa att agera.


 Men samtidigt är det en varningssignal för de bemannade månbesättningar som ska landa på månen i framtiden. Skydd måste finnas och spårning efter kommande objekt uppifrån annars kan fruktansvärda olyckor ske.


Det finns ingen skyddande atmosfär över månen som Jorden har. På Jorden brinner mindre objekt upp på sin nedfärd i atmosfären och träffar inte ytan.


På månen är det fritt fall i hög hastighet även av små objekt uppifrån.

I sista delen 2020-talet kommer sex asteroider att svepa förbi nära Jorden.

Under det sena 2020-talet med början sommaren 2017 och två år framåt besöks vårt närområde av sex asteroider. Ingen dock så närgången att krasch riskeras med Jorden om nu inga drastiska kursändringar sker.


Tre av dem kommer att vara synliga med kikare. En av dem Apophis (se bild ovan) kommer att vara synlig för blotta ögat.


 Den största asteroiden kommer som den första av dessa sommaren 2027. Asteroiden 1990 MU vilken har en storlek av 2,8 kilometers diameter. Två asteroider i serien kommer närmare jorden än månens avstånd till oss.



Uppgifterna om dessa förbiflygningar vilka kommer att ge bra tillfällen för både forskare och allmänhet att se dem presenterades den 30 april 2019 vid International Academy of Aeronautics' Planetary Defense Conference i College Park, Maryland av Lance Benner, radarspecialist vid NASA's Jet Propulsion Laboratory i California.

Det blir nog uppmärksammade händelser av många.


Bilden är på omnämnda asteroiden Adophis.