Månen Titan kanske inte har ett hav under sin yta utan slask där liv kan frodas.

 

Bild wikipedia Storleksjämförelse: Titan (nere till vänster) vår måne (över Titan) och jorden (till höger).

"Deformationens grad på Titan beror på Titans inre struktur. Ett djupt hav skulle tillåta skorpan att böja sig mer under Saturnus gravitationskraft och om Titan var helt frusen skulle den inte deformeras lika mycket som ses," beskriver Baptiste Journaux, a University of Washington assistant professor of Earth and space sciences. "Deformationen vi upptäckte under den initiala analysen av Cassini-uppdragets data kan vara kompatibel med ett globalt hav. Men det inte är hela sanningen." 

I den nya studien introducerar forskarna en ny nivå av subtilitet: timing. Titans formskiftande sker ungefär 15 timmar efter toppen av Saturnus gravitationskraft. Som en sked som rör honung krävs det mer energi för att flytta ett tjockt, trögflytande ämne än flytande vatten. Mätningen av fördröjningen visade forskarna hur mycket energi det krävs för att ändra Titans form vilket gjorde det möjligt för dem att dra slutsatser om viskositeten i det inre av månen. Mängden energi som gick förlorad eller försvann i Titan var mycket större än vad forskarna förväntade sig att se i ett havsscenario.

"Ingen förväntade sig mycket stark energiförlust inne i Titan. Det var det avgörande beviset på att Titans inre skiljer sig från vad som antytts i tidigare analyser," beskriver Flavio Petricca, a postdoctoral fellow at NASA’s Jet Propulsion Laboratory som var den som ledde studien. Modellen forskarna föreslår har istället  mer slask och betydligt mindre av flytande vatten. Slask är tillräckligt tjockt för att förklara fördröjningen av deformation men innehåller fortfarande vatten. Petricca kom fram till denna slutsats genom att mäta frekvensen av radiovågor från Cassini under dess Titan-förbiflygningarna under 2004 och Journaux hjälpte till att förankra resultaten med termodynamikens regler. Journaux studerar vatten och mineraler under extremt tryck för att bedöma potentialen för liv på andra planeter.

"Det vattentäckande lagret på Titan är tjockt och trycket är så enormt att vattnets fysik förändras. Vatten och is beter sig annorlunda här än havsvatten här på jorden," beskriver Journaux."Upptäckten av en issörja under isen på Titan har också spännande konsekvenser för sökandet efter liv bortom vårt solsystem," beskriver Ula Jones, a UW graduate student of Earth and space sciences. "Det utökar utbudet av miljöer vi kan betrakta som möjliga för livsformer."

Även om idén om ett hav på Titan gav nytt liv åt sökandet efter liv där tror forskarna att de nya fynden kan förbättra chanserna att hitta det. Analyser visar att sötvattenfickorna på Titan kan ha upp till 17 grader Celsius varmt vatten. Alla tillgängliga näringsämnen skulle vara mer koncentrerade i en liten mängd vatten, jämfört med ett öppet hav vilket skulle kunna underlätta tillväxten av enkla organismer.