Sten far mellan månarna Didymos och Dimorphos

 

Bild Wikipedia.  Didymos (nere till vänster) och Dimorphos (uppe till höger) fotograferade av rymdsonden DART.

Dimorphos (S/2003 (65803 1) är en asteroidmåne som kretsar runt asteroiden 65803 Didymos. De finns i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter.

Cirka 15 % av asteroiderna nära jorden har små månar som kretsar kring dem vilket gör binära asteroidsystem vanliga i vårt kosmiska närområde.

Ett team av astronomer under ledning från University of Maryland har upptäckt att dessa binära asteroidsystem är mycket mer dynamiska än man trodde. Systemet utbyter aktivt sten och damm i mjuka, slowmotion-kollisioner som formar och har format systemet under miljontals år.

Efter att ha analyserat bilder tagna av NASAs Double Asteroid Redirection Test (DART)-rymdfarkosten 2022, strax före dess avsiktliga kollision med asteroidmånen Dimorphos, identifierade teamet ljusa, solfjäderformade streck över månens yta. Det var det första direkt visuella beviset på att material naturligt färdas från en asteroid till en annan. 

"Först trodde vi att något var fel på kameran och sedan trodde vi att det kunde ha varit fel på vår bildbehandling," beskriver artikelns huvudförfattare Jessica Sunshine, professor with joint appointments in the Department of Astronomy and Department of Geological, Environmental, and Planetary Sciences at UMD (University of Maryland).  "Men efter att vi rensat upp insåg vi att de mönster vi såg var mycket förenliga med låghastighetsstötar, som att kasta 'kosmiska snöbollar.' Vi hade det första direkta beviset för nyligen skedda  materialtransport i ett binärt asteroidsystem."

Teamets resultat gav också den första visuella bekräftelsen av Yarkovsky-O'Keefe-Radzievskii-Paddak (YORP)-effekten, där solljus får små asteroider att snurra snabbare tills material flyger av deras ytor och ibland skapar månar. Sunshine noterade att detta sannolikt var fallet med Didymos och dess mindre måne Dimorphos, vilket bevisas av spåren av 'kosmiska snöbollar' som lämnats på Dimorphos yta.

Att hitta dessa spår krävde månader av detektivarbete. De solfjäderformade strecken var osynliga på DART-farkostens ursprungliga bilder, men UMD:s astronomiforskare Tony Farnham och den tidigare postdoktor forskaren Juan Rizos hjälpte till att utveckla sofistikerade tekniker för att ta bort stenskuggor och blixteffekter från bilderna, vilket avslöjade de överraskande streck som 'kosmiska snöbollar' lämnade efter sig.

"Vi såg till slut dessa strålar som slingrade sig runt Dimorphos, något ingen någonsin sett förut," beskriver  Farnham. "Vi kunde inte tro det först eftersom det var subtilt och unikt." 

  Forskarnas resultat, publicerades i The Planetary Science Journal den 6 mars 2026 och här beskrivs betydande konsekvenser för förståelsen av asteroider som potentiellt kan hota jorden. The Planetary Science Journal. 

Hera på uppdrag därute

 

Hera är en rymdsond i storlek som ett ordinärt skrivbord som har med sig två portföljstora Cubesats (kubformade instrument)  – mineralanalysinstrumentet Milani och radarinstrumentet Juventas. Heras uppdrag är att utforska Didymos och Dimorphos två jordnära asteroider vilka är två av de tusentals som utgör en påverkansrisk för planeten Jorden i framtiden (läs kollisionsrisk).

Dess uppdrag sträcker sig fram till 2026. Hera ska möta asteroidparet 2026, då NASA:s DART-rymdfarkost redan har påverkat Dimorphos, den mindre av de två asteroiderna. Dart ska då ha knuffat till  Dimorphos vilket något bör ha förändrat dess omloppsbana runt Didymos vilket Hera ska bekräfta eller förfalska.

 

Hera och dess medföljande instrument kommer då att noggrant undersöka kratern som lämnats av DART liksom asteroidens yta och inre. Sammantaget kommer DART:s inverkan och Heras data att hjälpa oss att förstå om denna teknik i framtiden kan användas för att avleda en asteroid på kollisionskurs med jorden. 

DART ingår i ett av försvaret drivet test av tekniktest  för att förhindra  kollisioner med jorden av asteroider. DART blir den första demonstrationen av den kinetiska impactortekniken med syftet att förändra en asteroids rörelse i rymden.

 DART-uppdraget är nu i fas C och leds av APL och förvaltas under NASA:s Solar System Exploration Program vid Marshall Space Flight Center för NASA:s Planetary Defense Coordination Office och Science Mission Directorate's Planetary Science Division vid NASA:s högkvarter i Washington, DC.

DART-farkosten kommer att uppnå den kinetiska stötavböjningen genom att avsiktligt krascha in i Dimorphos med en hastighet av cirka 6,6 km/s, för att ta ut riktningen används ombord en kamera (kallad DRACO) och en sofistikerad autonom navigationsprogramvara. Kollisionen kommer att förändra månens hastighet i dess omloppsbana runt Didymos med en bråkdel av en procent, men detta kommer att förändra månens omloppsperiod med flera minuter - tillräckligt för att observeras och mätas med hjälp av teleskop på jorden.

Dart ska börja sin färd den 24 november 2021. Farkosten ska då följa med ombord på en SpaceX Falcon 9-raket från Vandenberg Air Force Base, Kalifornien. Efter separation från uppskjutningsraketen och efter ett års kryssning kommer den att fånga upp Didymos måne  Dimorphos i slutet av september 2022, när Didymos-systemet ligger inom 11 miljoner kilometer från jorden, vilket då gör det möjligt för observationer från markbaserade teleskop och radar att mäta den förändring som skett. Därefter tar det ytterligare tid för än noggrannare mätningar när Hera kommer fram 2026.

Att vi behöver lära oss tekniken att knuffa asteroider för att jorden ska skyddas vid nästa farliga asteroids kollisionskurs är självfallet viktigt. Vi får bara hoppas denna inte kommer innan vi lärt oss tekniken att knuffa asteroider. Spränga dem tror jag kan bli kontraproduktivt genom att en mängd mindre men fler stenbumlingar då träffar jorden och ger katastrofala följder även de (min anm.).

Bild på Hera från http://www.esa.int/Safety_Security/Hera/Spacecraft2