Bild En sammansatt RGB-bild av Ringnebulosan
konstruerad av fyra WEAVE/LIFU - emissionslinjebilder. Den ljusa yttre ringen
består av ljus av tre olika syrejoner, medan stångformationen i mitten
beror på ljus av plasma av fyrfaldigt joniserade järnatomer. Credit University
College London Licenstyp Attribution (CC BY 4.0
Denna formation bestående av järnatomer har upptäckts inne i Ringnebulosan av ett europeiskt team under ledning från astronomer vid University College London (UCL) och Cardiff University.
Detta stavformade moln beskrevs första gången i Monthly Noticesof the Royal Astronomical Society Det passar precis in i det inre lagret av den elliptiskt formade nebulosan i bilder som tagits med bland annat James Webb Space Telescope i infraröda våglängder.
Stavens längd är ungefär 500 gånger större än Plutos bana runt solen och enligt teamet är dess järnatommassa jämförbar med planeten Mars massa.
Ringnebulosan upptäcktes 1779 av den franske astronomen Charles Messier. Den finns i den norra delen av stjärnbilden Lyra och är ett färgglatt skal av gas som är resterna av en stjärna som avslutat kärnbränsleförbränningsfasen. Vår egen sol kommer att stöta ut sina yttre lager på liknande sätt om några miljarder år.
Järnmolnet upptäcktes i observationer som erhölls med Large Integral Field Unit (LIFU)-läget i ett nytt instrument som kallas WHT Enhanced Area Velocity Explorer (WEAVE), installerad på Isaac Newton Groups 4,2-meters William Herschel-teleskopet som finns i Teneriffa på Kanarieöarna.
LIFU är en bunt av hundratals optiska fibrer. Dessa har gjort det möjligt för astronomteamet att för första gången erhålla spektra
(där ljus separeras i dess beståndsdelar bestående av vilket mineral de utstrålar) vid varje punkt över hela
Ringnebulosans yta och vid alla optiska våglängder.
Huvudförfattaren till studien Dr Roger Wesson är baserad vid UCL och Cardiff University, beskriver: "Även om Ringnebulosan har studerats med många olika teleskop och instrument, har WEAVE gjort det möjligt för oss att observera den på ett nytt sätt och ger fler detaljer än tidigare.
"Genom att få ett spektrum kontinuerligt över
hela nebulosan kan vi skapa bilder av nebulosan vid vilken våglängd som helst
och bestämma nebulosans kemiska sammansättning på vilken position som helst.
"När vi bearbetade insamlad data och bläddrade
igenom bilderna såg vi den tidigare
okända stav av joniserade järnatomer mitt i nebulosan." Hur järnstaven bildats är för närvarande ett
mysterium, beskriver forskarna. Det kommer att behövas ytterligare mer
detaljerade observationer för att reda ut vad som pågår eller hänt.
Det finns två möjliga scenarier man kan föreställa
sig, järnstången kan avslöja något nytt om hur nebulosans utkastning av
moderstjärnan fortskred eller kan järnet vara en plasmabåge som uppstått vid
förångningen av en stenig planet som fångats av stjärnans tidigare expansion
till en röd jätte (innan den krympt till
en vit dvärg eller ett svart hål .
Medförfattare professor Janet Drew, även hon
baserad vid UCL, beskriver: "Vi behöver definitivt veta mer särskilt om
några andra kemiska grundämnen samexisterar med det upptäckta järnet,
eftersom detta troligen skulle visa vilket scenario beskrivet ovan vi ska satsa på. Just
nu saknar vi denna viktiga information."
