Skriver du din Agenda som framtidsplanering och bloggen som öppen dagbok?

Agendan har blivit vår tids framtidsplanering. Här beskrivs i detalj vad framtiden hoppas medföra tidsmässigt. Datum för när något ska hända och göras. Strikt följer många denna tidsplan som blir till ett måste. Nedtecknat ska följas. Pliktkänslan tar över och en förändring i planen ger samvetskval

Utöver detta har många en öppen dagbok där de önskar kommentarer från utomstående på vad de tycker, gjort och planerar. En blogg för att bli bekräftad som duktig eller värdelös.

Fel signaler ger även här samvetskval och även skuldkänslor. Varför fick jag den kommentaren grubblar vissa på. Andra önskar inga kommentarer på vad de gjort, tänker eller planerar. De har stoppat läsarens möjlighet att ge respons på bloggen.

Detta är de renodlade narcisserna som njuter av att se sina alster uppskrivna och inte har intresse av att någon kommenterar dem. De har nog av sig själva och är nöjda med detta. De speglar sig i sin blogg och njuter av det de ser.

Detta var lite av världen av i dag. Lite skillnad mot när dagböcker förseddes med lås och bom även för de närstående.

Varför blir vissa blyga och andra inte?

Är blyghet en prägling av föräldrar som själva varit detta som barn? Är det något som ligger i generna och kan ses som ärftligt genom generationer i vissa släkter?

Om så, varför behövs eller finns blyghet och varför har det utvecklats mer i vissa släkter än i andra?

Kan man se blyghet som undfallenhet och rädsla för andra och andras påträngning på den egna personligheten? Är det ett skydd mot kontaktförsök?

Var kan då detta skydd och obehagskännande inför kontakt ha uppstått?

Jag kan anta att det har uppstått som skydd mot kontaktförsök i gamla tider och byggts in mer i vissa släkters än i andras i arvsanlagen.

Då i första hand bland de som generation efter generation levt trygga och utanför andra gemenskaper i isolerade områden.

Finns någon forskning som visar att isolerade folkgrupper har procentuellt fler personer klassificerade som blyga än de som generation för generation levt i kustnära områden med mycket befolkning?

Jag vet inte men kan mycket väl se att det kan vara så.

Blyghet ser jag som något som uppstår ur främlingsrädsla. Om jag har fel eller ej vet jag inte. Men då bör blyghet vara en restprodukt som även i dag i vissa familjer ärvs. Restprodukt i det avseendet att det är något som mer och mer försvinner då det inte är konstruktivt i dag utan tvärtom handikappartat i vårt öppna och individualistiska samhälle där kontaktskapande är en förutsättning för framgång.

Är du blind för dina egna fel men ser andras desto mer?

Tror du att du är felfri och kan se felen i samhälle och bland dina medmänniskor?

Du är inte ensam. Men lika väl dum. Otroligt dum och naiv. Hur många uttrycker sig inte i termerna vi och dom? Dom är de som bestämmer, i politiken eller på andra platser i samhället.

Varför tror du att du vet mer än vad andra vet och kan? Sanningen är troligen att du är osäker på dig själv och därför försöker ge dig kurage genom att mumlande svära över samhället och dess problem som du tycker skulle vara lätta att ordna i din förvirrade verklighetsuppfattning.

Jag läste en bok häromdan, Apokalypsens gosiga mörker, (2009) av Anders Bolling.

En bok för alla som inbillar sig att vårt samhälle blivit hårdare och råare än det var för 30-40 år sedan.

Här tas bland annat fångvården upp. Hur många vet att våra fängelser är bland de hårdaste i Europa i dag? Ovanstående bok sid 75.

Vi tror vi lever i ett slappt samhälle i Sverige. Men hur många tar reda på verkligheten istället för att ha förutfattade egenkombinerade uppfattningar som passar in i sensationsjournalistikens rubrikers överdrifter och vinklingar av verkligheten för att sälja och chockera? Få, mycket få. Och att hitta verkligheten i media är mycket svårt.

Är du splittrad min vän så är du inte unik.

Vad tycker du i en speciell fråga? Har du motsägelsefulla uppfattningar om något? Är det som är bra kanske dåligt ändå?

Vad känner du för något? Vet du inte? Kan du inte bestämma dig?

Då är du splittrad. Splittrad psykiskt sett. Varför har du då präglats till att inte ha fasta åsikter, inte lärt dig att säga ja eller nej?

För det är vad splittrad kan ses som. Ingen bestämd åsikt om någonting då du inte kan bestämma dig för vad du tycker.

Ser du eller har upplevt detta så ta dig i akt. Du kommer nämligen troligast att användas för andras syften i så fall. Du blir lättledd och foglig.

Vad det så du ville ha ditt liv? Kanske om du njuter av underkastelse och självpåtagen plåga.

Men om inte så mår du dåligt av din självpåtagna roll som ingenting, men som användbar för viljestarka medmänniskor.

Vem är du, du splittrade människa och ser du hur du gestaltas inför andra?

Just nu händer något inom dig du är inte samma person nu som innan du läste detta.

Evolution kan ses som förändring och förändring är något som sker oavbrutet med allt och oss själva under hela vårt liv och även efteråt med vår kropp.

Du är inte samma person efter det att du läst detta korta inlägg mot hur du var innan du läste det. Din kropp har åldrats något, mycket har hänt runt dig på mikronivå.

Du själv har reagerat medvetet eller omedvetet på vad du läst. Positivt eller negativt. Du glömmer kanske vad det stod omedelbart eller senare. Du kanske fick en aha-upplevelse som påverkar ditt tänkande öppet eller omedvetet.

Som en känd filosof sa att man kan inte gå ner i samma flod två gånger. Detta då flodens vatten inte är samma som förra gången du gick i. Floden flyter som sagt. Filosofen var Harakleitos och levde ca 500 f kr.

En sanning som står sig över tiden. Inget är stilla allt flyter.

Biologin läran om livet och dess processer. Men hur började det?

Var det så mystiskt att det bara började ur ingenting och sedan fick namnet evolution?

Vad är då evolution början på? Utveckling från Big Bang?

Är det så enkelt eller så självklart som evolutionisterna säger och påstår?

Vad fick då evolutionen att starta från absolut ingenting?

Något stämmer inte. Ur ingenting av ingenting började en evolution som accelererade liv. Något är fel i detta resonemang, anser jag.

Jag tror att om det nu var Big Bang som var början av en evolution som skapades ur ingenting så uppstod det inte utan någon skapade eller startade det.

Något eller någon. Samma sak vilket. Kalla det Gud. Jag tror det är rätt att göra så. Sedan får var och en fundera vidare på vad denne kan tro på och acceptera.

Hur upplever du din verklighet och är den bara din konstruktion eller är den någon annans?

Har din verklighetsuppfattning blivit till utefter arv och uppväxtmiljö? Är det samma verklighet vi alla upplever eller skapar varje människa sin verklighet utefter sina arvsanlag och sin miljö?

Jag påstår absolut att det sistnämnda är sanning. Det finns lika många verklighetsuppfattningar som människor och var och ens uppfattning förändras efter tid påverkat av personens upplevelser.

Men då kommer frågan hur kan då så många organisera sig i ett parti eller en organisation?

Jo, alla i en organisation är olika personligheter med olikartad verklighetsuppfattning men som ändå delar åsikter med andra personer och därför kan samarbeta i ett parti eller annan slag av organisation. Men även här finns de som hoppar av eller enbart är med för att det är tryggt.

Ingen tycker exakt samma som sin partivän i ett parti. Även här är alla olika därför behövs ett politiskt program som ska röstas igenom och även partipiskan. Man delar en ideologi, oftast, men denna är vid. Detaljerna däremot kan uppfattas olika beroende på vem man är.

Men likväl förstår man att för att förändra måste man samarbeta. I det stora hela den övergripande ideologin kan man acceptera i en organisation som fungerar även om man kan vara osams om detaljer.

Människan är ett samarbetsdjur och gruppdjur. Men som sådan ändå en enskild individ med egen vilja och unik i förhållande till andra människor.