Rymdsonden Dawn gick in i omloppsbana runt Ceres (en dvärgplanet i asteroidbältet mellan Jupiter och Mars) den 6 mars 2015 och tog då många högupplösta bilder på planeten. På bilder från Hubbletelekopet hade tidigare setts lysande punkter på asteroiden och på ett av fotona taget av Dawn den 19 februari sågs två distinkta fläckar med hög reflektionsförmåga inuti en krater. Detta ledde till spekulationer om en möjlig isvulkan. Men vid bedömning av NASA den 3 mars 2015 meddelades att observationen är förenlig med högreflekterande material som innehåller is eller salter, och att en isvulkan var en osannolik förklaring.
Dvärgplaneten Ceres antogs länge vara en karg rymdsten. Men har nu
visat sig vara en oceanvärld med reservoar av havsvatten under sin yta. Ceres
är det största objektet i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter.
NASA Dawns bilder tagna ca 35 kilometer från
asteroiden har en grupp forskare från USA och Europa mu åter analyserat. De
fokuserade på den 20 miljoner år gamla Occatorkratern och kom fram till att det
finns en "omfattande reservoar" av saltvatten under ytan. Vi kan
nu säga att Ceres är ett slags oceanvärld, liksom några av Saturnus och
Jupiters månar, säger Maria Cristina De Sanctis, från Roms Istituto Nazionale
di Astrofisica till AFP.
Teamet bakom analysen säger att saltfyndigheter även såg
ut att ha byggts upp under de senaste två miljoner åren. Detta tyder på att saltavlagringar fortfarande kan
stiga upp från planetens inre enligt, De Sanctis.
"Det material som finns på Ceres är oerhört
viktigt när det gäller astrobiologi," sade hon och tillägger.
"Vi vet att dessa mineraler är nödvändiga
för uppkomsten av liv.". Det betyder inte att det finns vatten på ytan av
Ceres. Men det verkar finnas flytande vatten under ytan.
Månar som Europa och Enceladus, som kretsar kring
Jupiter respektive Saturnus, är också misstänkta havsvärldar där
tidvattenenergi som genereras av deras banor runt gasjättarna ger isfritt
vatten under ytan”, säger Dr O'Neill.
"Under ytan finns där hav där liv potentiellt
skulle kunna existera." Ceres däremot är i en helt annan situation, ute i
asteroidbältet och miljontals km från planeter eller solen, säger Dr O'Neill. Den energi de kan få är något av energi från radioaktivitet i sitt inre,
men inte tillräckligt för att hålla ytan varm under långa tidsperioder.
Hur det blev en oceanvärld är en gåta, säger Dr
O'Neill, men det ser ut som det inre av Ceres innehåller vätska: starkt salt
vätska (kan vara salthalten som gör att den inte fryser min anm.).
En av anledningarna till att all vätska under Ceres yta inte har frusit kan vara kemin i dess skorpa, som innehåller föreningar som
kallas klatrat.
Klatrat är gasmolekyler fångade inuti vatten
"burar" och klatrat är en bra isolering.
" Det intressanta med klatrat är att det avger
värme riktigt dåligt; de är som att ha en värmesköld runt en planet," Dr
O'Neill säger.
På så sätt kan de bromsa värmeförlusten från Ceres. Av
vad vi förstår om Ceres historia, tror Dr Raymond att det skulle ha kunnat varit
något skede i dess utveckling då Ceres kunnat vara livsvänligt.
Det var varmare då i havet och det fanns
gott om energi på grund av alla kemiska förändringar som då hände på
planeten.
Men det är osannolikt att detta skede kvarstod över
tillräckligt lång tid för att möjliggöra uppkomsten av liv, säger hon.
Så om livet någonsin existerade på Ceres skulle det
ha behövts ett interplanetärt livsinnehåll som en typ av extremofila bakterier
som kommit dit för att möjliggöra detta.
Men då något haft en tillräckligt stor inverkan på
Ceres att mobilisera vatten och salter på planeten kan detta ske igen.
Mycket spännande asteroid är denna (min anm.) och
ännu förstår vi inte allt om den.
Bild av Ceres tagen av Dawn den 19 februari 2015
från vikipedia
