Guld med storleken av ett jordklot bildat här. Men att hämta det är omöjligt.

Två neutronstjärnors kollision sågs för ett tag sedan. 

En neutronstjärna är slutstadiet på en stjärnas liv men vid en större storlek av stjärna slutar det inte här utan då inträffar en supernova.

Men i detta fall var det två neutronstjärnor som kolliderade och i sådana fall bildas mycket tunga grundämnen som guld, platina, uran och bly.

Det var en mycket intressant händelse vilken resulterade i en gravitationsvåg vilken kunde mätas från oss. Guld av ofantliga mängder bildades vid smällen. Guld lika mycket som ett  jordklots storlek.

Avståndet till händelsen är 130 miljoner ljusår bort från oss så det är en gammal händelse vi ser.

Men likväl spännande och lärorik. För mer utförlig information om upptäckten och händelsen läs mer från Hubbleteleskopets nyhetssajt.

Iskalla regn utlöses på Saturnus måne Titan och översvämningar blir följden

Likt på Jorden stormar det rejält även på Titan. Sjöar översvämmas och floder forsar över annars snustorra slätter.

Inte är det ofta men ca vartannat Titanår sker det vilket innebär ca en gång vart 50:e jordår. Ett titan-år är 29,5 jordår.

Skillnaden är att det inte är vatten som regnar här utan metan. Iskall metan. I övrigt är det samma sak där som här det regnar och stormar ibland.

För mer information om hur regn uppkommer på Titan se följande länk. Bilden visar hur det kan se ut från en sjöstrand på Titan med Saturnus i skyn ovanför.

Sökandet efter en saknad partikel för att förklara universum har hittats i den upplaga den måste finnas

Sedan tidigare vet de flesta att det saknas 95% av materian och energin i universum.  Det handlar om den mörka materian och energin vilken ska finnas men ännu inte hittats. Sökandet pågår för fullt.

Men detta är inte allt för att förklara universum och effekterna av detta och på oss. Även Baryoner saknas. Exempel på baryoner är neutroner och protoner. 

Partiklar bestående av kvarkar. Svårt? Javisst vi får helt enkelt som lekmän enbart förlita oss på forskares påståenden att det saknas baryoner i vår värld.

Nu har de dock hittats och då på platser man antaget att de kunnat döljas. Mellan galaxerna har de 50% antagits finnas och nu funnits vilka med all säkerhet visat sig i form av svaga strängar mellan galaxerna. De är så svaga att de tills nu  varit svåra att upptäcka.

Men nu har det skett läs mer om upptäckten och numera upphittandet av det saknade.

Jag kan inte låta bli att fundera över strängteorin när jag läser hur dessa fibrer eller strängar tunt sveper mellan galaxerna. Men det är kanske långsökt.
Bilden försöker illustrera strängteorin med dess alla dimensioner.

Exoplaneter hittas lättare runt unga stjärnor.

Runt unga stjärnor där dammhöljen av stoff bildat ringar är det lättare att finna stora  exoplaneter.

Planeter vilka kretsar runt sin sol på längre avstånd från denna än kanske liv kan existera.

Att små exoplaneter kanske döljs bland damm och stoff bland unga stjärnor är kanske inte så konstigt om nu de finns i detta hölje svåra att upptäcka med de instrument vi har idag.

Större exoplaneter är lättare att se beroende på att dammet dämpar ljuset från solen och gör att det blir enklare att se de svagt lysande stora exoplaneternas skuggor. Storleken har betydelse genom att en större planet ger större skugga. De exoplaneter som hittas är ofta gasjättar  större storlek än vår största gasjätte här i vårt solsystem, Jupiter.

Kanske, om de nu finns intelligenser på andra solsystem de då i första hand genom sina teleskop  skulle hitta Jupiter i vårt solsystem och ha svårt att finna övriga planeter här.

Bilden ovan är på Jupiter. Kanske den enda ev utomjordiska intelligensers teleskop kan ha hittat just på grund av sin storlek. Om de nu finns och sökt exoplaneter i vårt solsystem.

Haumea en dvärgplanet i Kuiperbältet hade en överraskning för astronomerna att visa upp.

Tre gånger mindre än Neptunus finns Haumea därute i samma bälte av himlakroppar där även Pluto finns.

Pluto har det inte men Haumea har det, en ring. Likt Saturnus och i viss mån även Neptunus och Uranus vilka ha ringar har det för första gången hittats en ring runt en dvärgplanet och det ute i det avlägsna Kuiperbältet.

En överraskande upptäckt. Det var när en avlägsen stjärnas ljus i bakgrunden låg i ett läge från oss sett som ringen kunde skymtas.

Kanske är ringar av damm och stoff något vanligare än vi tidigare trott runt planeter och kanske även asteroider. Egentligen är det inte konstigt att dessa små partiklar fångas upp av större kroppar och får en egen bana runt dessa efterhand som dessa partiklar  blir fler och attraherar varandra och en ring bildas.

Bilden föreställer Haumea som vi antar den ser ut på nära håll.

Eridania ett urgammalt hav på planeten Mars

En gång fanns ett stort hav på Mars med en vätskemängd av 210 000 kubikmeter.

Inget säger att detta hav innehöll liv men ut i havet läckte från berggrunden mineral vilka skulle kunnat gett liv.

Det läckte ut från berggrunden ca 3,5 miljarder år tillbaks.

Men vattnet avdunstade och  liv uppstod troligen aldrig till skillnad från på Jorden.

Troligast därför att det på Mars finns för låg tyngdkraft för att flytande vatten skulle kunnat  behållas utan istället avdunstade det upp i rymden snabbare än det kunde bottenfrysas.

Men fynden av händelseförloppet i Mars barndom är indikationer på hur det en gång  troligen även  hänt på Jorden. Skillnaden här blev däremot att vätskan kunde stanna kvar och liv efterhand kunde uppstå och allt därefter utvecklades till vår tid.

Men jag undrar ändå hur vattnet kom till på Mars och här i de stora mängder de en gång enligt beräkningar fanns. Varför avdunstade inte  vattnet omedelbart om nu de mängder uppstod beräkningar visar och hur kunde dessa mängder först finnas? Eridania är inte heller det enda havet som en gång fanns här. Allt är ett stort mysterium.

Bilden är från Eridania-regionen på Mars.

I stjärnbilden Luftpumpen finns en vacker stjärna vilken bubblar upp ljusfenomen

På södra stjärnhimlen finns stjärnbilden Luftpumpen (Antlia) med en röd stjärna vars sken är av varierande styrka vecka för vecka. En stjärna som fått namnet

U-Antliae. 

För ca 2700 år sedan kastades stora mängder material snabbt ut från stjärnan under en kort period. Ett tunt skal av detta bildades runt stjärnan vilket Alma-teleskopet nu har upptäckt.

I detta bildades bubblor vilka ger effekten av varierande ljusstyrka över tid.

Forskare önskar förstå den kemiska uppsättningen hos stjärnans skal och atmosfär, samt hur skalet bildats när stjärnan förlorade materialet för att förstå liknande stjärnors handlingsmönster och bubbelsken.

Forskare vill förstå hur stjärnor utvecklades i det unga universum och även hur galaxer  och stjärnor utvecklas med tiden. Omgivningarna runt stjärnor likt U-Antliae visar en rik variation av kemiska föreningar med innehåll av kol och andra grundämnen. Mycket av detta stoff bidrar med upp till 70 procent av stoftet och dammet mellan stjärnorna därute.

All kunskap har som mål att bättre förstå den verklighet vi finns i.