Sanningen kan såra och sanningen kan vara svår att ta till sig. Trösten är att sanningen ofta kan vara relativ. Det som upplevs som sanning för en upplevs som lögn för en annan.
Det bästa exemplet här är diskussionen. Det den ena ser som sanning ser den andra som osant. Politikern och dennes ideologi är det bästa exemplet av alla. Tron på vägen till målet ses som olika av alla partier. Målet är oftast inte alltid största möjliga lycka för största möjliga antal innevånare.
Någon förlorar alltid i en politisk ideologi. Genom historien har det oftast varit de med makt och pengar som styrt och härmed gynnat sina egna på bekostnad av de med mindre medel och makt.
Under 1900-talet minskade de besuttnas makt och de med störst inkomst fick högst skattesats. En utjämning av levnadsbetingelser uppstod och sågs som självklar av alla partier.
I dag har detta förändrats, åter ses de mindre bemedlade som oduglingar och behandlas därefter. Man ser det som att om man tar ifrån dem deras överlevnadsmöjligheter, minskar bidrag för sjuka och arbetslösa, då kommer många av dessa att ta sig i kragen och skaffa en egen inkomst.
Detta är en ideologi som funnits genom merparten av historien. Men som aldrig fungerat.
De svaga orkar mindre ta tag i sin situation ju mindre medel de har att röra sig med. De blir istället apatiska och låter sig behandlas hur som helst. Det som historien visat konstrueras igen. Varför? För vem? Och för vilken mening om ens någon mer än av ren skär mänsklig ondska och misstänksamhet mot de andra som inte är som en själv.
Den frågan borde Reinfeldt och co besvara eller fundera över. Men säkert skulle de inte förstå meningen med frågan då den är så långt från deras syn på verkligheten och deras erfarenhet, de skulle helt enkelt inte förstå frågan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar