Att planen fungerar är inte vanligt i dag.

I alla tider har det planerats.

Gjorts upp planer för att sedan förverkliga dem över tid. Många gånger var det planer som skulle förverkligas långt senare.

Man följde den plan man genomarbetat och bestämt sig för att använda. Det var en heder att fullfölja det man kommit överens om.

I dag görs även planer. Men dessa är inte stabila över tid tills de genomförts. De omarbetas istället kontinuerligt. Den plan som görs blir därmed efter kort tid mer eller mindre omarbetad, kanske till och med innan något av planen börjat genomföras.

Vi lever i föränderlighetens tid. Inga fasta värden finns, allt är lösa planer som omarbetas hela tiden och ingen vet från dag till dag vad som händer.

All form av trygghet försvinner, de sociala systemen omförhandlas. Arbeten försvinner från den ena dagen till den andra. Trygghetssystemen försämras för de som inte ses passa in.

Ideologier förvandlas.

Människor blir vilsna.

Men över allt lyser en enda tanke, förändringens tanke. Vad som planeras eller förändras har ingen betydelse. Förändring är mantrat i hela vårt samhälle.

Man söker något som hägrar i fjärran men finner det inte, utan får förändra, omplantera och drömma vidare för att inte hägringen ska försvinna och med den förändringshysterins spöke som i dag håller upp samhället så det fungerar ytterligare en tid.