Voyager 1 är en obemannad rymdsond i
Voyagerprogrammet som skickades upp i rymden av Nasa den 5 september 1977 med
en Titan 3E Centaur-raket. Farkosten är det av människan tillverkade föremål
som befinner sig längst bort från jorden. Den är identisk med systersonden
Voyager 2. Båda farkosterna sändes ut för att undersöka planeter i solsystemet
och sände tillbaka bilder och mätdata som helt har förändrat synen på våra
grannplaneter.
Med sig har
farkosterna en hälsning till eventuella främmande civilisationer som upptäcker
dem. Förutom vetenskapliga instrument har Voyagersonderna nämligen utrustats
med varsin grammofonskiva: Voyager Golden Record. Dessa innehåller bland annat
ljud och bilder som skildrar livet och olika kulturer på Jorden. Att skicka med
skivan är mer en symbolisk handling än avsedd att bli hittad av något
intelligent utomjordiskt liv då farkosterna rör sig i ett, med galaktiska mått,
mycket begränsat område.
Voyager 1 fortsätter att returnera vetenskapliga
data och i övrigt fungerar den som den ska men uppdragsteamet söker nu efter
källan till ett mystiskt systemdataproblem. AACS som är ett instrument som kontrollerar
den 45-årige rymdfarkostens orientering visar omöjligt värde. Värdet visar att
farkosten är där den inte kan vara och skiftar i plats som kan ses som
slumpmässig, i övrigt fungerar farkosten som den ska.
Ingenjörsteamet med NASAs rymdfarkost Voyager 1
försöker lösa vad de ser som ett mysterium: I övrigt fungerar Voyager 1 normalt,
tar emot och utför kommandon från jorden och samlar in och returnerar
vetenskaplig data. Men avläsningarna från sondens attitydartikulerings- och
kontrollsystem (AACS) har slutat visa vad som händer ombord på farkosten.
Alla tecken tyder på att AACS fungerar som det ska men den telemetridata som returneras är omöjlig.
Till exempel kan uppgifterna tyckas vara slumpmässigt genererade eller återspeglar inte något möjligt tillstånd som AACS kan sända från (enligt den kunskap vi har om hur var den är).
Problemet har inte utlöst några inbyggda
felskyddssystem vilket skulle gjorts automatiskt om fel finns i utrustningen i
"säkert läge" - ett tillstånd där endast väsentliga operationer
utförs, vilket ger ingenjörer tid att diagnostisera ett problem. Voyager 1: s
signal har inte heller försvagats, vilket tyder på att antennen med hög
förstärkning har rätt orientering med jorden. Jag undrar om det finns något fel allt kanske stämmer utifrån där den
är. Men vi förstår inte miljön den
finns i och därför ser vi mätdatan som feldata fast den egentligen är rätt (min
anm.)Det kan vara själva rymden där den nu är och inget jordiskt mätinstrument
tidigare varit som vi inte förstår.
Teamet kommer att fortsätta att övervaka signalen
noggrant när de fortsätter att avgöra om ogiltiga data kommer direkt från AACS
eller ett annat system som är involverat i att producera och skicka telemetridata som vi ser som möjligt. Innan problemets natur är bättre förstått kan teamet inte förutse
om detta kan påverka hur länge rymdfarkosten kan samla in och överföra
vetenskapliga data.
Suzanne Dodd, projektledare för Voyager 1 och 2 vid
NASAs Jet Propulsion Laboratory i södra Kalifornien säger. "Rymdfarkosterna
är båda snart 45 år gamla, vilket är långt bortom vad uppdragsplanerarna
förväntade sig de skulle fortsätta vara aktiva under. Vi befinner oss också i den interstellära rymden – en miljö med
hög strålning som inga rymdfarkoster har flugit i tidigare. Så det finns några
stora utmaningar för ingenjörsteamet. Men jag tror att om det finns ett sätt
att lösa det här problemet med AACS så kommer vårt team att hitta det. Det är
möjligt att teamet inte hittar källan till avvikelsen och istället
anpassar sig till den. Om de hittar källan kan de kanske lösa problemet genom
programvaruändring eller eventuellt genom att använda ett av rymdfarkostens
redudanta hårdvarusystem.
Det skulle då inte vara första gången Voyager-teamet har förlitat sig på backup-hårdvara: År 2017 visade Voyager 1: s primära propellrar tecken på nedbrytning. Den gången bytte ingenjörer till en annan uppsättning propellrar som ursprungligen hade använts under rymdfarkostens planetmöten i vårt solsystem. Dessa propellrar fungerade, trots att de hade varit oanvända i 37 år.
Voyager 1: s tvilling, Voyager 2 finns för närvarande 19.5 miljarder kilometer, från jorden och fortsätter att fungera normalt. Voyager 1 avstånd från oss kan följas i realtid här
Bild vikipedia på Voyager 1.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar