Något vi tar för givet, kan observera med våra
sinnen och en gång lärt oss är att universum är tredimensionellt – det finns tre riktningar
du kan flytta saker i. På längden, bredden och djupet. En kub är den ideala
bilden av detta .
Men det finns teorier vilka antyder ytterligare en rumslig dimension (obs vi talar då inte om tiden som även diskuteras som en
fjärde dimension av verkligheten) som vi inte kan uppfatta direkt.
Detta högre dimensionella utrymme kallas
"huvuddelen", medan vårt universum ses som ett tredimensionellt
membran – eller "brane" – som flyter inuti denna huvuddel.
Brankosmologi eller så kallade Braneworldteorin är ett samlingsnamn för flera kosmologiska teorier som bygger på att vårt fyrdimensionella (tre rumsdimensioner och en tidsdimension) universum egentligen endast är ett membran bland många som ligger i en högre dimensionell rymd. Ofta är dessa bran de så kallade "klibbiga" D-bran en del av strängteorierna och M-teorin. Brankosmologin är alltså en teori som ibland härleds till strängteorierna och M-teorin.
Hur komplicerat det än låter, löser Brankosmologin flera
problem inom fysiken. Till exempel föreslog de teoretiska fysikerna Lisa
Randall, från Harvard University, och Raman Sundrum, vid University of
Maryland, en version av Brankosmologi som förklaring till asymmetri i subatomära
krafter genom att föreslå förekomsten av andra branes (membran) parallellt med
vårt eget.
Men det räcker inte med en teori för att förklara fakta vi redan vet – det måste göras nya förutsägelser som kan testas experimentellt. När det gäller ex Randall-Sundrum-modellen kan sådana tester innebära att man mäter gravitationsvågor som avges av svarta hål för att söka förbindelse med andra svarta hål likt en vinstock med en annan.
Vi
ska ta upp lite olika tankeväckande verklighetsmodeller den närmsta tiden med
början i dag. Tänkte mig en varannan dag under 20 dagar framåt. I övrigt kommer
varannan dag att innebära färska nyheter från rymden.
Bild maxpixel.net
